Forført af balletten är just titeln på Erik Aschengreens senaste bok – en mycket personlig bok om mer än 60 år med baletten som följeslagare, glädjeämne och grund för den dagliga försörjningen.

I boken berättar Erik Aschengreen om sina möten med danshistoriens klassiker, det vill säga dem han själv tyckt om att se gång efter gång i skiftande uppsättningar och under föränderliga tider. Ett trettiotal verk skildras ingående och, i en epilog, berörs andra verk som också kan räknas till klassikerna men inte fått plats bland favoriterna eller inte hunnit bli riktiga klassiker ännu.

Med trettio års erfarenhet som danskritiker i ledande Köpenhamnstidningar, som föreläsare och docent vid Köpenhamns Universitet och – efter kritikerkarriären – som rådgivare och medarbetare till unga koreografer och balettchefer har Erik Aschengreen ett gediget och väl underbyggt kunnande att ösa ur, men framför allt en allt genomlysande kärlek till danskonsten, som gör boken levande, lättläst och inspirerande till nya dansupplevelser.

Läs här Dansportalens intervju med Erik Aschengreen 2010

Har man dessutom som undertecknad, levt under samma tidsepok och sett de flesta av de föreställningar som omnämns, uppväcks mängder av minnen och känslor från alla teaterkvällar i terpsichores tecken.

Vad är en klassiker?
Jag citerar Erik Aschengreen: "Klassiker är verk vi återvänder till igen och igen. De har en berättelse vi gärna vill återuppleva, bland annat för att den får nytt ljus och nya accenter i takt med att vi blir äldre. När det gäller klassikerna inom balettens värld ger de därutöver nytt liv till en balett när nya dansare dyker upp i rollerna, eller iscensättare tar livtag på den traditionella uppfattningen."

Till klassikerna hör givetvis August Bournonvilles Sylfiden, som inleder paraden som omfattar så väl internationella som danska mästerverk och minsann ett svenskt: Birgit Cullbergs Fröken Julie. De baletter han älskar mest är de som berör oss med sin inblick i människors känslor och tankevärld. De som kan ge oss perspektiv på våra egna liv och samhället runt omkring, om det så är verk som tillkommit 1836 eller 1978.

Berättelserna i boken utgår ifrån de föreställningar han sett, främst på Det Kongelige Teater men även vid gästspel av utländska ensembler och på hans egna resor och i Paris, som blivit hans andra hemstad. Här finns allt –  från hans första teaterbesök som ung pojke till dags dato. Han har sett dem alla i rent traditionella uppsättningar eller tolkade av nyskapare som till exempel John Neumeier eller Mats Ek.

Boken, som är utgiven av Gyldendal i Köpenhamn, är på danska och man kan väl knappast hoppas på en svensk översättning, men den ger en god inblick i baletthistorien under andra hälften av nittonhundratalet. Den utgör en värdefull betraktelse över en urgammal konstart som har mycket att ge oss även idag.
Anders Jörlén
9 jan 2012