12 songs +

Ane Brun och Kenneth Kvarnström på Göteborgsoperan

Första helgen i februari är det premiär för 12 songs + på Göteborgsoperan. Ett scenkonstverk skapat genom samarbete mellan 18 dansare och en av Nordens främsta koreografer, Kenneth Kvarnström, i något som han inte vill kalla dansverk, utan en visuell musikalisk resa. På scenen står den norska sångerskan Ane Brun, gästande musiker, Göteborgsoperans orkester och Danskompani, iklädda kreationer av modeskaparen Astrid Olsson.

Kenneth Kvarnström och den norska dansaren Einar Nikkerud som medverkar i föreställningen berättar för Dansportalen om arbetet kring12 songs + som spelas fram till slutet av månaden på Göteborgsoperan.

Kenneth Kvarnström, hur kom du på idén att göra koreografier till Ane Bruns musik? Varför just Ane Brun?
Jag försöker utmana mig själv genom att göra samarbeten med andra konstformer och för att hitta nya sammanhang att visa den samtida dansen i. Jag har arbetat väldigt lite med text i olika form. Nu är det sjungen text som gäller och jag vände mig till Göteborgsoperan och undrade om de var intresserade av ett samarbete, och genom detta hitta en ny publik.

Ane Brun har en ganska kännbar röst och personlighet som tilltalar mig och jag trodde det fanns något där att undersöka. I grunden ligger en inspelning som Ane gjorde med Radiosymfonikerna, där Hans Ek gjort olika arrangemang.

Kenneth Kvarnström har även gjort scenografin i föreställningen. Hur kommer det sig och vilka var dina tankegångar om just scenografin under arbetsprocessen?
Samma som med musiken, att bygga olika rum koreografiskt och rumsligt. Jag ville att publiken skulle få en visuell resa tillsammans med Anes musik och då var det lättare att även arbeta med det rumsliga. Jag hade tänkt utbilda mig till arkitekt innan det blev koreografi, berättar Kenneth.

Du har sagt att musiken och dansen här ska mötas på lika villkor. Vad innebär det? Kan du utveckla vad det betyder rent konkret i skapandeprocessen?
Scenkonst är tre konstformer tillsammans: dans, musik och text. Så vi försöker göra ett scenkonstverk där dessa möts på lika villkor. Tolv sånger, som ska fungera i den ordningsföljd som bestämts. Jag ville bygga en dynamisk helhet som både fungerade för en publik som är bekanta eller helt obekanta med Anes musik.

Vi har förhållit oss på olika sätt till de olika sångerna. Ibland mer abstrakt med rörelsen och ibland blir sången, liksom de olika musikinstrumenten, en del i helheten. Då kan koreografin bli en liten del i det hela.

Du är ju själv utbildad dansare. Vad innebär det för dig som koreograf?
Att jag har en viss kännedom om hur och vad som fungerar. Men i detta fall har dansarna på Göteborgsoperan varit med i skapandeprocessen. De har gjort egna danssnuttar som har vävts in i en större helhet, eller utarbetats vidare till längre solon. Som koreograf letar jag alltid efter en musikalitet i hur du kombinerar olika rörelsemönster och bygger visuella världar.

Einar Nikkerud, du är en av dansarna som medverkar i 12 songs+, kan du berätta något om föreställningen?
Jag tycker att det är en jättespännande produktion med Ane Brun, en fantastisk sångerska och det är jätteinspirerande att jobba med henne. Hon sjunger live på scenen och dansar också med oss. Vi har också orkestern på scen, så det är vi tre tillsammans som skapar något, musikerna, Ane och vi dansare. Det är inte så ofta som man gör så, jag har i alla fall inte varit med om det förut. Det är ett helt annat sätt att jobba på.

Det är 12 sånger av Ane Brun. Kenneth har sagt till oss att det inte nödvändigtvis är någon röd tråd mellan sångerna utan de står för sig själva, det finns ingen story line, utan mer som en skiva med 12 sånger. För min del har ändå varje sång en betydelse. Sångerna är sinsemellan ganska olika, ljusa, mörka, lugna, dramatiska och själva omswitchningen, växlingen, mellan två sånger är något vi jobbat mycket med.

Det kanske har varit det mest utmanande för det kräver ett väldigt fokus och total närvaro. Jag går själv in i ett slags mantra där jag skapar mig en visuell bild av var jag är nu. Det är lite annorlunda mot vad jag är van vid. Det är också ganska många skiften och det går fort.

Speciellt komplicerat är det om det är en sång med mycket energi och den som kommer efter är betydligt lugnare, då gäller det att kasta av sig det man gjort och inte ta med det in i nästa sång.

Hur har arbetsgången varit med föreställningen, ni började ju faktiskt innan pandemin slog till?
Vi började ju precis före pandemin så i början kunde vi ha normal fysisk kontakt, men sen blev det pandemi. Då hade vi en period som vi kunde vara tre och tre i studion och när tre dansarna varit inne så var man tvungen att vädra ut i en halvtimme. Det var konstigt… och så måste man ha ett avstånd på två meter.

Hela 12 songs gjordes också utan Ane från början, hon var inte inne med oss dansare och Kenneth. Sen nu, efter pandemin, har Ane kommit och vi har byggt ihop det tillsammans på riktigt. Då teamade vi upp som två norrmän berättar Einar och skrattar.

Finns det något speciellt dansmässigt som Ane bruns musik väcker hos dig? Något signifikant?
Dessa tolv sånger som Kenneth har valt, är väldigt olika, vilket är spännande. Ane har ju ett sådant brett spektrum, hon kan så mycket, så för mig som dansare som ska finna min egen inspiration är det lätt, för det är så många stilar. Hon har mycket kunskap och är tydlig i sin musik. Den är motiverande, dynamisk och fin, det är många sånger som är så vackra. Men det kan faktiskt bli svårt för mig då, att inte bli för lyrisk, för känslosam.

Du har varit här på Göteborgsoperan sedan 2018, hur har dessa 5 år utvecklat dig som dansare?
Jättemycket. Jag har blivit mycket mer lugn i mig själv. Jag litar mer på mig själv, inte bara som fysisk dansare, men också som människa. När jag blir stressad har jag bättre verktyg, en tillit till mig själv och jag tror att det är Göteborgsoperan som helhet som skapar dessa trygga ramar. Det är ett annat lugn i mig på scenen och jag dansar faktiskt på ett annat sätt. Blivit mer mogen kanske…

Jag kommer från en idrottsbakgrund, jag höll på med handboll i många år och jag gillar också det att vara tillsammans i grupp. Jag tror inte på individualism i en miljö som den här. Det är det bästa med Göteborgsoperan, vi bygger dans tillsammans.

Du kommer ju från handbollsvärlden berättar du, hur kommer det sig att du började dansa?
Jag dansade lite till och från som barn, jag har alltid gillat att röra mig och blev ganska bra i handboll just för att jag dansade. Det var en jättestor fördel i handbollen. Men när jag var 15–16 år slutade jag med handboll och satsade helt på dansen.

Vad hoppas du då på inför premiären?
Jag hoppas att det blir en god balans, att publiken ser att vi jobbar tillsammans. Att de kan ta in olika intryck, för jag tror och hoppas att det är kraftfullt, med fräcka och vackra kostymer. Ane Brun är ju också en kändis, så kanske kan det också öppna horisonten för några som inte tillhör den vana danspubliken.

Till sist, om du skulle välja en musiker som du skulle göra ett liknande dansverk till i framtiden, vem skulle du välja då?
Alltså, om jag bara kunde välja helt fritt, bland levande musiker, så är jag ett stort fan av Kate Bush, sen jag var jätteliten. Jag har alltid sagt att jag skulle jag göra en världsturné med Kate Bush, det är liksom min barndomsdröm… Det vore fantastiskt om det blev ett sådant projekt!

Thérèse Eng
Göteborg
GöteborgsOperan, 12 songs+
4-25 februari 2023