Jubileumsgala med Operan och Kungliga Baletten 250 år

Kungliga Operan öppnade med en fantastisk gala 18 januari med 23 olika programpunkter som innehöll opera, balett och teater. Under 250 år har framförts 54 900 föreställningar och vad var mer naturligt än att börja med Gustafs (III) vision att grunda en opera?

1771 efterträdde Gustav III kung Adolf Fredrik. Redan samma år avskedade han både det franska teatersällskap och den italienska operatrupp som 1753 engagerats av drottning Lovisa Ulrika. Gustavs målsättning var att istället skapa en svensk nationalscen, med svenska yrkesgrupper inom opera, dans och teater, vilka dittills varit reserverade för utlänningar.

Vid sin kröning i maj 1772 beställde kungen en svensk opera, Thetis och Pelée, och bestämde själv att den skulle bygga på en fransk opera från 1689, med likartat namn. Han författade själv ett utkast, och anställde poeten Johan Wellander för versifieringen.

Den 18 januari 1773 gavs så, på Stora Bollhuset, mittemot Slottet, den första operan med svensk text. Till detta tillfälle anges grundandet av både Operan och Kungliga Baletten.

Ett sjungit utdrag ur Thetis och Pelée blev också jubileumskvällens andra framförande.

Ny musik skapades 1773 av Francesco Antonio Uttini, som kommit hit med det italienska operasällskapet 1754 och stannat i Stockholm. Louis Gallodier kom till Sverige 1758 som medlem av den franska teatertruppen. Också han stannade i Sverige, och han utsågs till föreställningens koreograf. Fyra utmärkta franska dansare återanställdes, också de hade tidigare verkat med den franska truppen.

Gallodier visade sig vara också en utmärkt pedagog och utbildade snabbt grupper av svenska dansare. Han var så idérik och produktiv att han under sin långa karriär i Sverige gjorde sig förtjänt av hederstiteln Den svenska balettkonstens grundare.

För premiären hade till Hovkapellet anställts nya musiker. Nya sångsolister lockades med höga löner, därtill samlades en kör på närmare 50 personer. De sceniska specialeffekterna var rikliga, librettot dynamiskt, med en jordisk man och en gudinna i huvudrollerna. 27 dansare medverkade. Premiären varade fem timmar, och föreställningen spelades hela 46 gånger. En vacker inledning för de nu jubilerande institutionerna.

Galakvällen var inte fullt så lång, strax under tre timmar med en paus där Stockholms kulturpublik fick chans att höja ett glas och njuta av den härliga atmosfären.

Baletten framförde ett utdrag ur Don Juan, i 1700-talsstil av Regina Beck-Friis, med Calum Lowden, Frei Ruhl och Jeanette Wren.

Maskeradbalen återkom två gånger och ledde oss in på 1800-talet och därefter fick Hovkapellet i ensamt majestät spela ett stycke av Franz Berwald.

Ett festligt utdrag ur Tema och variationer av Georg Balanchine dansades av danssolisterna Luiza Lopez och Kentaro Mitsumori.

Världssopranen Nina Stemme var glädjande inbjuden och sjöng ett utdrag ur Parsifal ”Ich sah das Kind”. Första akten avslutades med ”Te Deum” ur Tosca.

Sex personer från kungahuset var närvarande under kvällen, och så många har nog inte varit i den kungliga logen på många år.

Lohengrins förspel till akt 3 inledde andra akten av galan. Det blev en fin kontrast när hovsångaren Nina Stemme sjöng Stenhammars ”Flickan kom från sitt älsklings möte”. Ytterligare en kompositör från 1900-talets första halva var Peterson-Bergers, med en aria ur Arnljot.

Dramatens skådespelare framförde flera utdrag ur teaterpjäser. Teater var en del av programmet under kvällens gala eftersom teater, dans och opera delade samma scen fram till slutet av 1800-talet.

Med musikaliska utdrag ur Hamlet, Kathrin, Sova vaken och Löftet vandrade vi in i nutid. Men Alexander Ekman använder Schuberts musik till Cacti, som bara bevisade vilket koreografiskt geni han är, inte en lugn stund på scenen.

Operakören var mäktigt representerad under kvällen. Vi fick njuta av ett kort stycke ur Strandad.

Att Maskeradbalen skulle avsluta var nästan självklart och med Festscen ur Akt III. Men helt slut var det inte. Applådmusik! Ur Midsommarnattsdröm av den eminente Mikael Karlsson. Och Gustav III på scenen ledde publiken i ett fyrfaldigt leve för vår anrika institution.

En värdig festkväll – men Operan borde ha kostat på sig en fasadbelysning av huset en sådan här jubileumskväll! Det hade lyft oss mera när vi närmade oss det yttre mörka huset denna januarikväll.

I huset finns en kommande jubilar 2026 som då blir dubbelt så gammal som Operan – det är Hovkapellet som fyller 500 år. Det leddes hela kvällen skickligt av Alan Gilbert.

Peter Bohlin/Cristian Hillbom
Stockholm