Artiklar från 2008 – till idag

Artiklar från 2008 – till idag

Köpenhamn: Erik Aschengreen – Doktor Dans

Fil Dr Erik Aschengreen är Danmarks ledande dansskribent. I mer än fyrtio år har han varit dansrecensent. Han har undervisat om dans både för balettelever och i dansvetenskap vid Köpenhamns Universitet.

Han har också skrivit en rad innehållsrika och välformulerade böcker om dans. Dansportalen har glädjen att ha Erik som gästskribent och vill gärna presentera honom närmare för sina läsare. Vi bad därför om en utförlig intervju:

Erik Aschengreen. Fotograf Cristian Hillbom

Erik Aschengreen. Fotograf Cristian Hillbom

På frågan om han dansat själv, svarar Erik Aschengreen:
Nej, jag har inte dansat själv, inte professionellt. Det jag har gjort är att ta danslektioner för att lära mig vad det innebar, och innan jag visste att jag skulle bli recensent. Jag tog lektioner för att jag tyckte det var intressant och ville veta mer om dans. På den tiden fanns inte så många balettskolor så jag frågade solodansaren (sv: premiärdansaren) vid Det Kongelige Teater, Kirsten Ralov, om hon gav privatlektioner och vad det kostade.

Det var litet lustigt för hon frågade mig vad det egentligen var jag ville, för... "hur gammal är ni?" Jag är 23, sa jag, och hon svarade "Ja se det är ju lite gammalt för att bli dansare". Nej jag ska inte bli dansare. "Men, vad vill ni då?" frågade hon, så jag förklarade att jag bara ville veta vad det handlade om. Hon var ju intelligent, så hon förstod, och jag fick börja nere i hennes källare. Jag sa till henne att dansa före så skulle jag dansa efter – och rätta mig inte, för då blir vi aldrig färdiga.

Senare, när det blev allvar av, friskade jag upp kunskaperna hos Ole Palle Hansen som hade en egen balettskola och han kom hem till mig och undervisade, så jag har aldrig tagit en regelrätt klass.

Jag är också den ende balettkritiker som tagit lektioner för Vera Volkova, tror jag. Jag lärde känna henne tidigt, när jag började skriva och hon var mycket öppen och berättade gärna, så hon förklarade allt om positioner, steg och händernas placering.

Pantomimteatern i Tivoli. Foto Tivoli

Pantomimteatern i Tivoli. Foto Tivoli

Teatern – ett hem
Jag hade börjat gå på balett mycket tidigt. Jag förälskade mig i baletten på Pantomimteatern i Tivoli då jag var 9-10 år och sedan började jag gå på Det Kongelige Teater 1948. Jag törs säga att jag sett allt som gjorts på Det Kongelige sedan dess – och ofta mer än en gång. Teatern har varit mitt hem i alla år. En journalist på Danmarks Radio räknade ut att jag enbart på Det Kongelige suttit en tid motsvarande 2 1/2 år – dygnet runt!

Jag tyckte genast om balett från första anblicken i Tivoli. Vi bodde mitt i "byen" och Tivoli var så att säga min barndoms trädgård. Dit gick vi ofta, och där fanns Pantomimteatern och jag blev omedelbart intresserad. Jag anser att det är en slump om man möter dansen, I skolan lär man inget om dans som man gör med musik t.ex. och det beror på tillfälligheter om man kommer i kontakt med dans.

Jag växte upp i en borgerlig familj, som ansåg att man skulle gå på Det Kongelige, så de tog mig med till Elverhøj som nioåring och sedan började jag gå även på balett. Jag gick ofta ensam, för resten av familjen ville ju inte se dans lika ofta som jag. Min far och mor och min bror var däremot sportintresserade och gick ofta och såg tennis.

Jag visste vad deras biljetter kostade så jag bad min far att få motsvarande belopp i pengar i stället, och så kunde jag gå på teatern. Det var inte så dyrt – 1.75 om man satt på Galleriet (högst upp) – och den gången var jag nöjd med det. Det är inte så många som vill sitta där nu, när alla fått högre krav och dessutom sett balett i närbild på TV. Men jag fick hela min egentliga fostran i balett på Galleriet.

Hur jag började som balettskribent?
Jag hade studerat danska och franska på Köpenhamns Universitet, och jag hade sett så mycket dans att jag tyckte andra kunde ha glädje av vad jag lärt, så jag prövade att skriva små krönikor och sända dem till tidningen – och fick tillbaka de flesta. Men så hände det att Svend Kragh Jacobsen, den ledande kritikern på Berlingske Tidende, frågade mig om jag kunde tänka mig att hjälpa till, för de behövde en kritiker till. Han hade dubbelbokat sig för två föreställningar och ville jag försöka?

Så det var genom att jag mötte honom, som jag fick chansen att börja – och alla behöver en chans annars sker det aldrig, och får man chansen ska man ta den. Så fick jag ta allt som Svend icke ville skriva om, sån var hierarkin.

Berlingske gav ut flera tidningar och då platsen som kritiker i deras kvällstidning Aftenavisen blev ledig, så skrev jag där i många år. Jag delade i många år kontor med Svend som var erfaren och skicklig och kände allt och alla. Det lärde jag mig otroligt mycket av!

Etik Aschengreen i berättartagen. Fotograf Cristian Hillbom

Etik Aschengreen i berättartagen. Fotograf Cristian Hillbom

Få tidningar ger idag utrymme för dans
Jag skrev för Berlingske från 1964 till 2005 – 41 år, och sedan sa jag stopp. Jag hade fyllt 70 och tyckte det var dags. De föreslog att jag skulle fortsätta ett tag till, men det ska man inte låta sig frestas med. Man vill inte höra någon säga "håller han på ännu?" eller "har han inte skrivit det där förut?" Sedan var det inte lika roligt längre.

Förr fanns det alltid plats om man kom med en artikel eller ville skriva om en ung dansare som visat framsteg. Nu är det trångt om spaltutrymme, recensionerna är mycket korta och ingen tidning – kanske Politiken undantagen – ger mycket utrymme till dans.

Det är också så, att danskritiker oftast är frilansare och det är lättare att säga nej till dem än de fast anställda kritikerna inom litteratur och film. Även musiken får allt mindre plats i danska tidningar. Men dansen får minst plats – det är trist för publiken och för dansarna men också för kritikerna, för man får inte lov att skriva om en föreställning med en ny Romeo och Julia till exempel. Då heter det: har vi inte skrivit om den förr? Men om det kommer en ny stor dansare vill man ju gärna skriva om denne, men det får man inte.

Man får bara skriva om premiärerna. Förr skrev vi ju om både andra och tredje dansarlaget. Nu får man aldrig möjlighet att beskriva en intressant ny dansare – bara om det rör sig om en sensation, en skandal eller helst en olycka!

På min tid och då Svend Kragh Jacobsen skrev fanns det ju bara det Kongelige och Pantomimteatern i Tivoli som gav dansföreställningar. Nu har ju hela den nutida dans-scenen tillkommit, så det finns mycket mer som ska få plats över huvud taget. Vi har en fem, sex, sju seriösa kritiker som skriver om modern dans, men de skriver lika gärna om den klassiska.

Man kan skriva vänligt om människor
Jag har alltid hävdat att man ska skriva med omsorg. Läsarna vill gärna att man är sträng och skriver ganska elakt, men man måste tänka på att det rör sig om konstnärer, som nästa dag ska ner och prestera en ny föreställning. Får de så läsa att de är helt hopplösa, är det inte rimligt. Man kan mycket väl skriva att något inte är så lyckat, men då måste man också på ett fint sätt förklara varför man anser att det inte är lyckat.

Målare och författare får ju sin kritik långt efter deras verk är färdigställda, då kanske de redan håller på med något nytt och kan lättare acceptera att det förra kanske inte var så bra – men nästa ska bli mycket bättre!

När jag undervisade i dansens estetik och historia på Köpenhamns universitet hade vi också kurser i kritik och då har jag alltid hävdat att man ska skriva vänligt om människor. Det görs inte alltid, det finns ju en skala mellan bra, mindre bra och dåligt, men det är de elaka kritikerna som folk kommer ihåg.

Jag anser att en kritiker ska vara pedagogisk i sin kritik och förklara varför man anser att somt är bra och annat mindre bra. Jag skriver i första hand till ledning för publiken. Om dansarna läser vad man skrivit, så gör de det på egen risk, men jag menar att de ska kunna förstå att man skriver med goda avsikter och med respekt.

Erik är en böckernas man. T.h. Anders Jörlén. Fotograf Cristian Hillbom

Erik är en böckernas man. T.h. Anders Jörlén. Fotograf Cristian Hillbom

Jag har också undervisat barn från 14-16 år på balettskolan och då lär man ju känna dem. När de sedan blir vuxna finns risken att de tolkar dålig kritik som svar på att de var busiga i skolan.

Men jag har bara haft spännande erfarenheter, Jag sa också till eleverna att när ni kommer in i baletten och har något ni vill fråga om eller diskutera, så får ni gärna komma till mig. Jag kom ju utifrån och det kunde vara lättare att tala med mig än med någon inom balettledningen.

Någon att prata med och klara ut sina tankar
Ett exempel är att, när Nikolaj Hübbe (nu chef för Den Kongelige Ballet) skulle dansa James i Sylfiden för första gången, bad han om ett samtal. Han förklarade att han inte visste hur han skulle angripa rollen. Det visade sig att han hade dansat fyra stora huvudroller på kort tid och nu kände han sig tom på idéer. Jag sa att han kunde ju läsa... "Nej, kom inte och säga att jag ska läsa mer, jag har läst allt som finns skrivet, men det hjälpte inte."

Så talade vi igenom det hela, och vi hann väl inte säga allt den gången. När han sa att vi inte hade hunnit tala färdigt svarade jag att resten fick han lista ut själv, jag skulle inte tala om för honom hur han skulle dansa. Men han hade fått någon att prata med och klarat ut sina tankar och så kunde han dansa – kanske inte helt fulländat första föreställningen, men James är en roll att utveckla och finslipa genom många föreställningar.

Ett sådant förtroende för en kritiker kan bara upprättas om man skriver med respekt och förståelse för konstens omständigheter.

Nikolaj Hübbe som James i balettsalen. Fotograf Martin Mydtskov Rønne

Nikolaj Hübbe som James i balettsalen. Fotograf Martin Mydtskov Rønne

Dans är det sista utbildningsområdet som har tagits upp av Köpenhamns Universitet. Konst, musik och teater kunde man studera, men inte dans. Nu införlivades dansen – ungefär samtidigt som vid Stockholms universitet. Många frågade sig varför man nu skulle börja studera dans vid universitetet. Ja – varför inte?

När jag planerade undervisningen ville jag att studenterna också skulle få litet praktisk träning i dans – som jag själv hade fått i min ungdom. Vi fick en mycket fin balettsal med fjädrande golv och allt, så även litet tyngre studenter kände sig som ballerinor.

Det var dansare från Det Kongelige Teater och koreografer som undervisade.  Personalchefen frågade mig litet försiktigt "Vad ska en sådan där danslärare ha för lön? Jag förklarade att de skulle naturligtvis ha samma ersättning som andra externa lärare vid universitetet, och det var helt i sin ordning. Men så tillade han "Kommer vi nu att möta svettiga dansare i korridorerna?" Universitetet är ju en "fin" institution och man var tydligen litet skrämda av studenter som arbetade mer kroppsligt.

Dansundervisning på universitetsnivå
Jag ledde de första elva åren men undervisningen finns kvar, även om den har ändrats och utvidgats, även danslektionerna finns kvar. Utveckling sker hela tiden. Till en början var det en tilläggsundervisning på två år, men nu kan man, i kombination med en del kurser i Stockholm och i Finland, ta en komplett magisterexamen. Och det är bra för vi behöver ju inte tjugo nya dansvetare varje år i vart och ett av länderna.

När jag lett undervisningen i tio år, så undersökte jag vad det blivit av dem som genomgått utbildningen. Av ca femtio studenter var hälften sysselsatta inom dansvärlden på ett eller annat sätt. Så det finns ju ett visst bortfall. Man måste ju också själv aktivt söka sig en plats i arbetslivet.

Jag har alltså sysslat med dans i tidningar, i skolan och på universitetet – och så har jag skrivit några böcker – det har varit dans hela tiden. Min första dansbok var en liten bok om baletten Etudes av Harald Lander till hans 65-årsdag, men den första riktiga boken var Farlige Sylfider – studier i den romantiska baletten i Frankrike och Danmark. Den var egentligen skriven på engelska, med titeln The Beautiful Danger och utkom i den amerikanska skriftserien Dance Perspectives 1974. Så, nästan som Karen Blixen, skrev jag först på engelska och översatte till danska.

Ordna finansiering för böcker om dans
Sedan kom en bok om Cocteau (Jean Cocteau and the Dance, 1986) och därefter Der går dans om Den Kongelige Ballett och sedan Mester om Harald Lander. Den sista kom förresten på engelska förra året. Men om man ska få ut en bok om dans i Danmark, måste man själv ordna finansieringen – dans säljer ju inte särskilt bra. För den engelska upplagan behövde jag dock bara hitta pengar till översättningen, resten stod förlaget Dance Books för, och de säljer ju över hela världen, även om den publiken inte heller är särskilt stor.

Der går dans
Mester

Jag arbetade ju på den goda tiden på Universitetet. Då skulle man använda 50% av tiden till undervisning, 10% till administration och 40% till forskning. Det fanns alltså tid att forska, bara man höll sig inom tidsramen. men kom det resultat så var allt i sin ordning. Nu har man visst skurit ner forskningsdelen till 10-20%. Det är också ett sätt att spara på. Så vi hade det fantastiskt bra på min tid.

Jag var lektor i danska språket i tjugo år, på det lade jag min tid för undervisning, men forskningen ägnade jag helt åt dans. Det var förresten boken om Cocteau som var grunden till att man anordnade en dansundervisning. Kunde man få ett så konkret resultat, så var det kanske dags att börja undervisa om dans.

Reste under tre höstmånader och studerade dansundervisning
Just den perioden hade Universitetet pengar, så man bad mig resa ut till andra länder och se hur man gjorde där. Jag hade varit ganska mycket i Amerika, där det finns dansfakulteter vid flera universitet, så jag bad att få åka till London och Paris och drog jag iväg under tre höstmånader och såg vad som var bra och vad som var mindre bra, och så kunde jag utarbeta en studieplan. Vi fick igång undervisningen 1989, och jag var ansvarig för den till år 2000. Sedan tyckte jag det var dags att gå, man ska inte stanna för länge.

Som jeg kendte dem

Nu håller jag många föredrag och på Det Kongelige håller jag workshops som introduktion till nya föreställningar, där jag samarbetar med koreografer och dansare. Därför kan jag inte längre recensera Den Kongelige Ballett, eftersom jag själv arbetar för den. Och så skriver jag böcker.

Jag arbetar – om jag nu får tid att skriva – på en bok med arbetstiteln Balettens klassiker. Jag tänker skriva om de stora föreställningar av Svansjön, Giselle med flera, som jag sett under femtio-sextio år. Vad jag minns, vad jag finner intressant, vad som har förändrats och även om hur min syn på balett har förändrats genom åren. Den boken hoppas jag få klar till vintern. Nu reser jag till Paris, där jag har en liten skrivlya.

Det blir något av ett testamente – men jag skriver bara om de baletter jag tycker om!

Anders Jörlén
19 nov 2010


  • Matilda Larsson
    Attityder som uppskattades
    I Drottningholmsteaterns déjeunersalong gavs i september in innehållsrik, högklassig presentation av ett forskningsprojekt som genomförs på Kungliga Musikhögskolan och finansieras av Vetenskapsrådet.

  • Kentaro Mitsumori Le Corsaire
    Spot-on Kentaro Mitsumori, dancer with the Royal Swedish Ballet
    Kentaro Mitsumori has been a member of the Royal Swedish Ballet since 2017. We have seen him in many roles, in Swan Lake, Cinderella, Don Quijote, The theme and variation, Gardener in Alice in Wonderl...

  • Kalle Wigle Foto Johan Persson
    Kalle Wigle-Andersson får stipendium från Jubelfonden
    Kalle Wigle-Andersson: Jag är utbildad och diplomerad vid Royal Ballet Upper School, London 2016. Innan dess gick jag på Kungliga Svenska Balettskolan 2006-2014. Sedan min examen har jag varit anställ...

  • Wicked GO Foto Lennart Sjöberg
    Wicked, musikalen om häxorna i Oz
    Göteborgsoperan inleder sin höstsäsong med den mytomspunna succémusikalen Wicked. Exakt tjugo år efter Broadwaypremiären 2003, sätts den nu upp för första gången i Sverige.

  • Aalto Ballet percussion__Gerritsen_Hans
    Balettgalan i Villmanstrand är sensommarens succéevenemang
    Balettgalan i Villmanstrand vid Finlands östra gräns gavs i år för 12:e gången och var igen en succé med både nationella och internationella dansare. Galans grundare och eldsjäl Juhani Teräsvuori hade...

  • The One Foto Peter Knutson
    Möte med Fredrik Benke Rydman om ”The One”
    Det är mannen från dansgruppen Bounce, koreograf till egna versioner av Svansjön och Snövit bland mycket annat. Jag träffar Fredrik Benke Rydman på en liten thaikrog mellan repetitionspassen.

  • Manon Kungliga Operan 2023
    “A new look at it” – Lady MacMillan about Manon with the Royal Swedish Ballet
    As part of the 250-year jubilee program of the Royal Swedish Opera and as a tribute to the long-lasting cooperation between the Royal Swedish Ballet and world-renowned English choreographer Sir Kennet...

  • Remachine – Jefta van Dinther
    Urpremiär av episkt dansverk på Norrlandsoperan
    Den 1 september bjuder Norrlandsoperan på säsongsuppstart för dans med urpremiär av den episka föreställningen Remachine signerad koreografen Jefta van Dinther . Ljus, ljud, röst, koreografi och scenog...

  • Contemporary Dance GO
    Contemporary dance av Hofesh Shechter på GöteborgsOperan
    Danskväll med intensiv klubbfeeling, smittande glädje och en upplevelse som börjar redan utanför operahuset.

  • Julia Bengtsson Confidencen
    Julia Bengtsson – internationell barockdansös från Sverige
    Höjdpunkten under årets förnämliga Opera- och musikfestival på Confidencen var iscensättningen av Jean-Philippe Rameaus opera Dardanus . I en annan föreställning, A Baroque Catwalk , gjorde Julia Bengts...

  • Fast Blue by Mikaela Polley - Austen McDonald and George Edwards
    The Royal Ballet School Delights
    Written on the faces of the dancers as they spin and leap in the ecstatic final moments of the Grand Défilé , is the smile that says, ‘I did it’. It’s what I look forward to year after year and it neve...

  • dardanus_Confidencen_foto MartinHellström
    Ett barockt spectacle på Confidencen
    Confidencen Opera & Music Festival inleds den 27 juli med Jean-Philippe Rameaus mästerverk Dardanus, som genom ett gediget arbete får sin nordiska premiär på Sveriges äldsta rokokoteater – 284 år efte...

  • Vivian Assal Koohnavard  1
    Möt Vivian Assal Koohnavard dansare vid Staatsballett Berlin och aktivist
    I Berlin träffade jag och arbetade med Vivian Assal Koohnavard. Vivian fick sin dansarutbildning i Sverige och Tyskland. Hon har varit anställd vid Berlin Staatsballett sedan 2018. Där deltar hon i de...

  • Donizetti KSB
    Peter Bohlin om Kungliga Svenska Balettskolans uppvisningsföreställningar
    Skolårets sista föreställningar på KSB var uppdelade i fyra program. Några koreografier var storartade, andra inte. Här, mot slutet, ett försök att resonera om anledningar till detta.

  • Terpichore
    Dans i Stockholm Early Music Festival
    I 2023 års version av Stockholm Early Music Festival , den tjugoandra i ordningen, ingick två dansföreställningar. I fablernas värld , en kort musikalisk och dansant barockföreställning med Folke Danste...

  • Tallinn Suite en Blanc
    Suite en Blanc av Estoniabaletten med fina danssolister
    Jag hade möjligheten att två gånger se en ny balettafton med två verk. Black/White innehöll “Open Door ” av polskan Katarzyna Kozielska och Serge Lifars kända och genuina Suite en Blanc . Den sistnämnda...

  •  Marie Larsson Sturdy
    Marie Larsson Sturdy Carina Ari Medaljör 2023
    På Carina Ari-dagen 30 maj tilldelades Marie Larsson Sturdy Carina Ari-medaljen för hennes mångåriga och engagerade insatser inom Dans i Nord – en vital verksamhet som under mer än 20 år har främjat m...

  • Manon 1
    Manon: An evening to treasure
    Kenneth MacMillan’s Manon created in 1974, continues to weave its magic providing a slew of dramatic roles against a volatile and violent backdrop. The Royal Swedish Ballet first presented the ballet ...

  • En slags Berlin 
    Instudering av Mats Eks ”En slags” med Staatsballett Berlin
    I april 2022 reser Koreografen Mats Ek och jag till Berlin för att hålla audition med dansarna vid Staatsballett Berlin på Deutsche Oper. Vi ska välja dansare till verket ”En slags” av Mats Ek. Premiä...

  • Peter Pan & Wendy
    Marianne Mörck berättar sagan om Peter Pan med Svenska Balettskolan
    Till vårens uppsättning av Peter Pan och Wendy på Lorensbergsteatern är en av gästartisterna ingen mindre än Marianne Mörck . Efter första repetitionen tillsammans med baletteleverna på svenska baletts...

  • Grand Hotel GöteborgsOperan 
    Det var en gång på Grand Hôtel, musikalen som återupptäckts
    Göteborgsoperan avslutar sin vårsäsong med premiär den 22 april på Paul Abrahams musikal Det var en gång på Grand Hôtel. Musikalen som legat gömd fram till 2017. En föreställning fylld av dans och mus...

  • Virpi Pakkinen trio
    Virpi Pahkinen: "Precision möter osäkerhet, matematik möter mystik"
    Change – den nya dansföreställningen av och med Virpi Pahkinen – är uppbyggd enligt principen 5 + 5 + 5, dvs koreografi/ljus/musik. Strax före fredagskvällens premiär på Kulturhuset Stadsteatern fick ...

  • ProDance 2023
    För dansens skull dansas Pro Dance galan
    Den anrika Aleksandersteatern fylldes åter av dansfolket som ville stödja dansen och dess utövare via föreningen Pro Dance med att köpa biljetter till den årliga galaföreställningen. Artisterna uppträ...

  • Julia & Romeo 1
    Anthony Lomuljo – om hur det är att igen dansa Romeo – 10 år senare
    10 år har gått sedan urpremiären av Mats Eks Julia & Romeo på Kungliga Operan i Stockholm. Då liksom nu dansar Anthony Lomuljo rollen som Romeo. När Dansportalen några dagar innan premiären träffar An...

  • Touched GO 1
    Hur bygger vi upp oss själva igen när allt är förstört–Johan Inger om Dust and Disquiet på Göteborgsoperan
    Danskvällen Touched visar två världspremiärer på Göteborgsoperan, Dust and Disquiet av Johan Inger och To Kingdom Come av det nederländska syskonparet Imre och Marne Van Opstal . Naturkatastrofer runt ...

  • OBK Mats Ek
    Mats Ek om Mats Eks Julia & Romeo
    Operans Balettklubb gästades lördag 25 mars av koreografen Mats Ek och dansare inför nypremiären av ”Julia & Romeo” på Kungliga Operan. Verket uppfördes på teatern för första gången 2013. Det har ocks...

  • PrixduNord2023
    Nordens största danstävling lockade 44 dansare
    Äntligen! Det är vad de flesta kände när tävlingen Prix du Nord genomfördes på Kronhuset i Göteborg.

  • Affinity Operan
    Young choreographers en bra plattform för nya idéer
    En alldeles särskild glädje med workshopartade föreställningar är att man får se dansarna på riktigt nära håll. Så var fallet på Operans Rotunda 16 och 18 mars, i ett program med sju koreografer och 3...

  • Defile Hommage a Patrick Dupond
    Gala till minne av den lysande dansaren Patrick Dupond
    Under februari var det tre utsålda galor på Palais Garnier i Paris, till minne av dansaren och balettchefen Patrick Dupond . För programmet på galan, se nedan!

  • Svansjön Helsingfors M Onne
    Madeleine Onne: Man får slåss för sin konstart
    Madeleine Onne har varit balettchef i Stockholm, Hongkong och Helsingfors. Dansportalen har pratat med Madeleine om bland annat tiden i Hongkong, Helsingfors och om Stockholm 59°North. Men på vår förs...

ANNONS

Dansmuseet
Transit

Ur Dansportalens arkiv

  • En svensk dröm tar form
    STOCKHOLM: Den 17 april 2015 var det urpremiär på Kungliga Operan för Alexander Ekmans Midsommarnattsdröm. Vid en träff med vänföreningen Operans Balettklubb 2015 berätta...

ANNONS

Dansmuseet
Nötknäpparen

Redaktion

dansportalen@gmail.com

Annonsera

dansportalen@gmail.com

Grundad 1995. Est. 1995

Powered by

SiteVision

Uppil