Svenske dansaren Kalle Wigle har stora framgångar i Berlin

Kalle Wigle är utbildad vid Kungliga Svenska Balettskolan och vid Royal Ballet School i London. Han fick anställning vid Operan i Stockholm 2016. Från hösten 2023 är han tjänstledig från Operan och anställd vid Staatsballett i Berlin.

Redan under sitt första år där har han haft stora framgångar som har uppmärksammats internationellt.

Det är söndag eftermiddag och Kalle har just kommit hem från en repetition av Giselle. Han ska för första gången dansa den manliga huvudrollen Albrecht i Patrice Barts koreografi. Den kvinnliga huvudrollen dansas av världsstjärnan Iana Salenko. Premiären är den åttonde mars.

Jag frågar Kalle hur det kommer sig att han repeterar på en söndag?

Ibland gör vi det för att det är schemalagt och ibland för att vi vill det själva.

Iana har dansat Giselle många gånger men eftersom det är min första gång som Albrecht vill hon att jag ska få tillräckligt med förberedelsetid för att fördjupa mig både tekniskt och dramatiskt i rollen. Hon är väldigt omtänksam och offrar helger och tid av sina luncher för min skull.

Vi är ett repertoarkompani som gör många produktioner samtidigt vilket gör det svårt att få in alla repetitioner som behövs. Just nu spelar vi tre olika verk av William Forsythe och vi repeterar ett verk av Crystal Pite och ett nytt verk av Marcos Morau samtidigt som vi förbereder inför premiären av Giselle.

Är du med i någon av de andra produktionerna eller får du koncentrera dig på Albrecht?

Jag dansar i Blake Works I av Forsythe och repeterar Angels Atlas av Pite. Det är högt arbetstempo men det är givande och omväxlande att jobba i många olika stilar.

I Stockholm hade du ett kårkontrakt men gjorde en del stora roller. Bland annat Espada i Don Quijote i koreografi av Nurejev och prinsen i Törnrosa av Marcia Haydée, en roll du även dansat i Berlin tillsammans med Iana Salenko.

Hur är det att dansa med Iana?

Det är en dröm som gått i uppfyllelse. När jag gick på Royal Ballet School såg jag henne repetera med de andra stjärnorna. Jag har följt henne på sociala medier sedan dess. Hon är mycket vänlig och generös. Hon har så mycket kunskap, erfarenhet och visdom att dela med sig av. Jag gläds verkligen åt att hon vill dansa med mig igen nu i Giselle.

Varför ville du lämna Stockholmsoperan?

Tidigt i min karriär hade jag problem med en besvärlig fotskada. Jag blev bra i foten efter en längre tids rehabilitering vid Australien Ballet. Jag fick den kontakten genom Elisabeth Toohey som varit balettmästare och arbetat med att rehabilitera skadade dansare på Stockholmsoperan. Nu arbetar hon vid Australien Ballet.

De ligger i framkant i världen inom dansmedicin. Jag välkomnades av Susan Mayes deras huvudfysioterapeut och chef för det medicinska teamet och av David McAllister premiärdansare och balettchef som tog väl hand om mig under min rehabilitering.

Jag kom igång med karriären igen. Sedan kom pandemin då allt stannade av. Efter pandemin tog inte min karriär fart igen som jag önskade. Jag behövde komma bort för att få en nystart i ett annat sammanhang med andra människor.

Du åkte först till Parisoperan och gjorde audition hur gick det?

Efter att jag dansat upp för en tolvmannajury blev jag erbjuden ett kontrakt på produktionsbasis. Det är den typen av kontrakt som de oftast erbjuder dansare utifrån första gången man söker. På Parisoperan ville man att jag skulle komma dit under pågående säsong. Vilket omöjliggjorde det hela eftersom jag var kontrakterad på Stockholmsoperan.

Vad var det som lockade med Berlin?

Som jag nämnde tidigare behövde jag en ultimat nystart. Att jag åkte ut och gjorde auditions kom sig av att jag behövde veta vad jag stod någonstans eftersom det varit så mycket upp och ner under tiden vid Operan i Stockholm.

Berlin var intressant eftersom de just hade fått en ny balettchef Christian Spuck som också är koreograf. Jag tänkte på de framgångsrika kompanier som har haft koreografer som balettchefer Hamburg, Stuttgart, London med flera.

Det skulle vara intressant att få arbeta i ett kompani med den konstellationen av ledning.

Både du och din ungerska flickvän Blanka Paldi, som också var dansare på Operan, gjorde audition i Berlin i december 2022 hur var det?

Vi landade sent på kvällen. Fönstren gick inte att stänga där vi skulle sova, det var kallt. Vi sov kanske två timmar. Jag tänkte att det här kommer att gå käpprätt åt skogen. Sedan kom vi till Deutsche Oper som i kontrast till Stockholmsoperan ser ut som en betongbunker, så vid första ögonkastet undrade vi var vi hade hamnat någonstans.

Vi tog klass med kompaniet. Där var världsstjärnor som Polina Semionova och Daniil Simkin som jag hade sett dansa Prinsen i Törnrosa när jag gick i balettskolan i Stockholm. Det var så inspirerande så jag tände till och glömde tröttheten. Jag bara körde på magin fanns alltså innanför betongväggarna. Studion var fantastisk stor, högt i tak och ljus med stora fönster. Scenen är också fantastisk.

Det var bara Christian Spuck och balettmästarna som tittade på klassen.

Direkt efter klassen ville Christian prata med mig.

Han erbjöd mig ett Demisolist kontrakt på två år med start hösten 2023.

En annan anledning till att jag ville till Berlin var att en av deras balettmästare Yannick Sempey tidigare var anställd vid Stockholmsoperan där jag arbetat med honom. Bland annat repeterade han mig i prinsen i Törnrosa och var till ovärderlig hjälp. Han betyder mycket för mig för min utveckling som dansare med sin hjälpsamhet och sin stora kunskap.

Vad tycker du om repertoaren i Berlin?

Jag tycker den är inspirerande. Jag kan växa som dansare och bredda mig.

Vi gör så mycket olika verk moderna, neoklassiska och de stora klassiska baletterna.

Jag började min säsong med att dansa i Spucks nykoreograferade helaftonsbalett Bovary som till största delen är neoklassisk men innehåller även andra stilar. Jag fick lära mig en av huvudrollerna Leon. Den dansade jag aldrig men jag medverkade i kåren.

Vi gör flera spännande verk av Forsythe. Sol León har gjort en ny kreation som jag medverkade i. Hon delade kväll med Sharon Eyal. Marcos Monraus nya verk är väldigt modernt. Bland klassikerna ligger Törnrosa och Giselle på repertoaren.

Vad är största skillnaden mellan att arbeta i Stockholm och Berlin?

Jag måste säga att det är fantastiskt stimulerande att arbeta på det här sättet med så många olika produktioner samtidigt. Även om det kostar på fysiskt men kroppen vänjer sig och man lär sig hantera det. Vi har ett fantastiskt hälsoteam som tar hand om oss både fysiskt och mentaIt.

I Stockholm arbetar man med repertoaren mera i block. Då får man chansen att göra samma verk eller roll flera gånger kontinuerligt vilket är bra på ett sätt men kan bli enformigt.

Sin debut i Berlin gjorde Kalle som Ali Baba i Marcia Haydées Törnrosa.

Han fick väldigt fina recensioner i bland annat Ballet Journal.

Utdrag ur recensionen fritt översatt:

”Det slår gnistor om Kalle Wigle i hans debut som Ali Baba”.

”Som Corsaire utstrålade han en energiskt laddad kraft som gnistrade av erotik”.

Man berömde också Christian Spuck för att ha anställt honom.

Även som prinsen i samma produktion fick Kalle stor uppmärksamhet.

När jag frågar Kalle om sina framgångar säger han skämtsamt att den fina scenen i Deutsche Oper med sitt platta golv till skillnad från det lutande golvet på Stockholmsoperan säkert bidrog till att det gick så bra med Ali Baba.

Hur tycker du det är att leva i Berlin?

I början var det svårt speciellt när man kommer från vackra Stockholm.

Berlin är inte känt för att vara den vackraste av städer men så småningom hittar man många fina områden här också. Där vi bor i Schöneberg finns det många vackra byggnader.

Nu börjar jag tycka att Berlin är charmigt och det finns ett outtömligt kulturutbud här. Men jag saknar den vackra Operan i Stockholm med sin atmosfär.

Förutom på Deutsche Oper ger vi föreställningar på Staatsoper som är en gammal teater med mer atmosfär, men den går inte att jämföra med Stockholmsoperan.

Närmast är det alltså dags för debuten som Albrecht i Giselle vad händer sedan?

Imorgon kommer Raffaella Renzi som är assisten till Patrice Bart och börjar repetera Giselle med oss fram till premiären 8 mars. Förutom Albrecht ska jag dansa bond pas de deux i samma produktion längre fram i vår. En del av de moderna verk jag nämnt tidigare kommer upp igen och vi ska också dansa Messa da Requiem av Spuck. Nästa års repertoar får vi information om under våren.

Margareta Lidström
Berlin