”Ta fast Johannes Öhman” – encore!

Likt en byggnadsentreprenör står Johannes Öhman i Dansens hus publikfoajé och berättar om kommande uppgradering av lokalen. ”Och där, och där och där…”, pekar han snabbt ut i olika riktningar inför en intervjuare som mer känner sig som en lite vilsen figur ur mupparnas Pigs in Space.

”Och det kanske bästa av allt, tillägger teaterchefen. Här under, där danspalatset Baldakinen en gång låg, hoppas vi tillsammans med Danscentrum få till helt nya repetitionssalar och mötesplatser.”

Dansens hus, på Barnhusgatan vid Norra Bantorget, står inför stora förändringar. Från årsskiftet ska hela Folkets hus, där Dansens hus ingår som en av tre hyresgäster, genomgå omfattande och nödvändiga renoveringar. Under tiden – dvs fram till öppningen som är aviserad till oktober 2024 – sker verksamheten på olika scener runt om i Stockholm. Under C/O-perioden blir Elverket Dansens hus hemmascen, men man spelar även på Folkets hus i Årsta, Bonniers konsthall och Hallen i Farsta.

Det är inte helt lätt att få till en intervjutid med Johannes, eller Hannes som alla säger i dansvärlden. Men så har hans senaste månader varit extra intensiva med inte minst otaliga möten kring ombyggnaden, vid sidan av ordinarie konstnärlig och administrativ verksamhet. Jag lyckas dock boka in en dryg timme som efter inledande bombardemang med siktvinklar på Dansens hus övergår i lunch på en närliggande indisk restaurang.

Som danschef firar han 20-årsjubileum (varav 15 som institutionschef), lika länge som han var verksam som professionell dansare. Åren som dansare vill han för allt i världen inte ha varit utan. Själv kallar han det för ”en helt nödvändig praktik” inför chefsjobben som inleddes med Stockholm 59° North (2002–07, samtidigt som han var 1:e solist i Kungliga Baletten), och därefter institutionschef i tur och ordning för GöteborgsOperans Danskompani (2007–2011), Kungliga Baletten (2011–2017) och Staatsballett Berlin (2018–2020). På Dansens hus tillträdde han september 2020, men egentligen började han våren –20 parallellt med att han avslutade arbetet i Berlin, mitt under pandemin.

I Berlin slutade han överraskande tidigt, och med flaggan i topp. Efter en start, fylld av turbulens och intriger som inte minst vädrades i pressen, vände det och ensemblen drog åt samma håll. Snart strömmade Berlin-publiken till föreställningarna, pressen hyllade programsättningen för att den var spännande och nytänkande och 2019 utsågs Staatsballett till årets danskompani av den prestigefulla tidskriften Tanz. Men när han blev erbjuden jobbet på Dansens hus tackade han ja, samtidigt som han inte längre behövde veckopendla för att få vara tillsammans med sina närmaste.

”Alla chefsjobb har varit väsensskilda, understryker han, och Dansens hus kändes från början som en särskilt spännande utmaning.”

På vilket skiljer sig då Dansens hus från dina övriga uppdrag?

”Först och främst är Dansens hus en renodlad gästspelsscen som också ska verka för att stärka det fria dansfältet. Med vår specialkompetens för dans inom teknik, kommunikation och administration, har vi möjlighet att ta emot 40-45 produktioner per år. Tillsammans med andra aktörer inom den fria dansvärlden arbetar vi just nu med att utveckla samproduktionsmodeller för att kunna bidra till utvecklingen av det svenska – och internationella – dansfältet och dess ekologi. Kort och gott – det här jobbet är en spännande utmaning.”

Men – ett grundläggande problem för den svenska utom-institutionella dansen är att det saknas tillräckliga ekonomiska resurser.

”Jämfört med möjligheterna för koreografer och kompanier att arbeta över sikt i t ex Belgien och Holland är det nästan kaffepengar vi talar om”.

En storleks- och lägesmässigt viktig mellanscen är Elverket, där Dansens hus i fjol tecknade ett 5-årigt hyresavtal tillsammans med Dramaten. För att ytterligare etablera Elverket som dansscen kommer t ex Benke Rydman att i vår ge 21 föreställningar av sitt nya verk, Master of Dance. Med manus av Martin Luuk och Benke byggs föreställningen upp som en masterclass.

Innan intervjun avrundas med rask promenad och extra energiboost på ett kaffeställe har Hannes hunnit rätta mig två-tre gånger när jag sagt modern dans…

”Modern dans är ett begrepp som man började prata om redan på 1940- och 50-talen. På Dansens hus är den samtida dansen vårt fokus och uppdrag.”

När Johannes Öhman stod i begrepp att lämna sitt chefsjobb i Göteborg skrev Expressens danskritiker Margareta Sörenson visionärt att Kungliga Operan borde fånga in honom under rubriken ”Ta fast Johannes Öhman!”: ”… hoppas att inte lömska internationella dansscener är ute efter honom”, skrev hon då.

12 år senare och som Sveriges nationella nav för samtidsdans är gästspel på Dansens hus en konstnärlig ”energiboost”, för att citera Anna Ångström i sin SvD-recension av A Room with a View (2021) med franska kollektivet La Horde och Ballet national de Marseille.

För Dansens hus och Johannes Öhman öppnar sig nu flera (scen)rum med utsikter runt om i Stockholm!

Torbjörn Eriksson
Stockholm

Fakta
Dansens Hus invigdes 1991. Organisationen bildades 1989 som en stiftelse av de sju stiftarna Kungliga Operan, Riksteatern, GöteborgsOperan, Östgötateatern, Danscentrum, Dansmuseet och Skånes Dansteater.

Dansens Hus finansieras genom offentliga medel och får sina verksamhetsmedel tilldelade genom budgetpropositionen, samt genom bidrag från Stockholm stad.

Verksamheten bedrivs i gamla Folkets hus i Stockholm på dess två scener Lilla och Stora scenen och på Elverket. Stora scenen har en kapacitet på totalt 782 personer varav plats för 8 rullstolar med 8 följeslagare. Lilla scenen har en publikkapacitet på 140 platser. Elverket har 226 platser.