Yoann Bourgeois tillbaka till Göteborgsoperans Danskompani med ett sant styrkeprov

Efter fyra år är det dags igen för den franske koreografen Yoann Bourgeois att återvända till Göteborgsoperans danskompani. Denna gång för verket We loved each other so much. Dansportalen träffade honom före premiären.

Förra gången sågs vi inför premiären 2020 av Hurricane och nu är du tillbaka igen med verket We loved each other so much. Vad handlar detta verk om?

Det är inte baserat på någon historia, något narrativ. Det är ett verk om intensitet. Man kanske kan ana någon slags kärlekshistoria, men jag vill inte att det ska vara någon påtaglig historia. Det är verkligen en affär om energi och intensitet. Vi har försökt att använda en slags energi så långt det går, en akrobatisk energi, ända till total utmattning. Början är som en lek, det är väldigt lätt. Med en växande energi blir leken så småningom destruktiv. Ett kaos uppstår, en kamp ackumuleras och slutar i ett hänsynslöst krig.

Sedan du jobbade med Danskompaniet sist har en hel del nya dansare kommit. Har kompaniet som helhet förändrats tycker du?

Mycket har ändrats och det händer saker när vissa ger sig i väg och andra kommer, men det är något som tillhör ett danskompanis vitalitet. Det ger en positiv effekt på arbetet, eftersom arbetes kärna är en investering i kreativitet.

Det som däremot inte har ändrats är känslan av att man är ett lag. Det är väldigt vackert att få uppleva det och jag kan också se hur de som funnits med sen förra gången känner ett ansvar att föra dessa värden vidare. Det är något helt unikt.

Du söker efter det du kallar Point de suspension, brytpunkten mellan två krafter där en absolut viktlöshet uppstår, där perfekt balans råder, kan du berätta om vad du hittat utmed vägen?

Det är målet med hela mitt arbete! Jag pratar om något som kan tolkas på flera sätt, som viktlöshet, som en absolut närvaro, det är multidimensionellt. Vad jag gör sedan ett decennium tillbaka är att utforska dessa dimensioner. Och det är detta som guidar mig i hela min existens. Det är tack vare det som jag lyckas orientera mig någorlunda i mitt eget liv. Ett sätt att hitta en balans mellan alla krafter och konflikter i livet.

Allt i mina verk pratar om livsproblematik, innan de förvandlas till något abstrakt. I det här verket har jag många frågor kring det att bli gammal. Att känna ålderdomen. Som inte har något att göra med ens egen ålder. Jag känner våndan och risken med ålderdomen. Att tappa kraften och ibland lusten, och jag vill stå emot det. Det här verket handlar verkligen om det. En slags kamp mot misströstandet.

Den här gången arbetar du med akrobatik men också med kampsport, hur korsades dessa vägar med dansen?

Det är mer ett sökande efter ett poetiskt språk som är energiskt, någonstans i korsningen mellan lycka och destruktivitet, något verkligen tvetydligt. Vad är inte förutsägbart? En olycka? Jag hade lust att göra något som gränsar till olycka, kaos, tumult.

Jag arbetar här på något som kallas en air track som täcker hela scenen. Det är en slags matta med lite luft i som kan absorbera slagen, vilket gör att man kan slåss lite hårdare.

Men det är också väldigt roligt att arbeta på den här mattan, när man upptäcker den så får man verkligen lust att röra sig, att slänga sig på ryggen och man hittar lätt tillbaka till barns rörelser och det var den rena känslan som man har som barn som jag ville utgå från. Dansarna har älskat detta! Första repetitionsdagen slängde sig alla som galningar på mattan och dagen efter kunde de nästan inte röra sig för de hade träningsvärk överallt!

Med We loved Each other so much hoppas jag publiken får uppleva en stund med ren närvaro. Jag tror att verket kan göra en något gott, för det är verkligen levande energi, i sitt renaste tillstånd som ges med en enorm generositet av Göteborgsoperans danskompani.

Thérèse Eng
Göteborg
GöteborgsOperans danskompani We loved Each other so much 12 april – 7 maj