Succéduo skapar nytt efter segertåg i Sverige och Europa

Intervju Hugo Therkelson och Tobias Ulfvebrand

Tubo är Hugo Therkelsons och Tobias Ulfvebrands gemensamma projekt. De gör nyskapande dansföreställningar för barn i olika åldrar. De inledde sitt samarbete under arbetet med ”Vill ha hund” och ”Snö” på Dockteatern Tittut. ”SNÖ”, har fängslat både små och även större fötter i hela Sverige. Även vuxna fascineras. Det stannar inte där, det exotiska innehållet har borgat för lyckosamma gästspel i Danmark, Tyskland, England och Belgien.

Nu jobbar de för fullt med” Avig”, som är första gången Tubo står som ensam avsändare av ett verk. Det är en ny produktion primärt för mellanstadiet, om en period när det kan var svårt att hitta sig själv och sin plats, komma till rätta med sig själv. Ena dagen ska frisyren ligga åt det där hållet, nästa åt det andra, hur ska just JAG bete mig nu – som Tobias träffande illustrerar en fråga som exempel. Koreograferna har själva barn i mellanåldern och kan studera företeelser hemma.

Vilka är ni och hur träffades ni?

Tobias Ulfvebrand började i Kungliga Balettens elevskola och drömde om att bli ”prins” men kom att sluta på grund av ett diskbråck i 16-årsåldern. Det blev ett trauma. Han utbildade sig i klassisk sång, trummor och slagverk. Tobias blev pappa vid 25, och tänkte förstås att han måste ”bli” något. Då kom han in på Mimlinjen. Dansen kom så småningom ifatt honom. Via praktikplats på Cullberg hittade han tillbaka till dansen och började med dockteater. Så fick han möjlighet att göra en helt egen föreställning. Det blev ”Vill ha hund”, där Tobias gjorde både koreografi och musik och stod på scen.

Hugo Therkelson hade efter sin pension som dansare på Operan utbildat sig på Stockholms dramatiska högskola i ljuddesigner för scenkonst. Han sökte arbetstillfällen och hade utvecklat en teknik för kontaktmikrofoner som han tyckte borde passa för dockteater. Då kontaktade han Teater Tittut och fick i samband med det kontakt med Tobias, (som mindes Hugo som bland annat Råttkung från tiden som elev vid KSB). Hugo introducerade sin teknik och de två klickade ganska direkt, det fanns många beröringspunkter, längtan att skapa, glädjen att stå på scenen, musiken och rytmiken.

Den första scenytan var så liten (5x5 m.) att lösningen fick bli att Hugo fick vara på scenen och manövrera. Så hittade även han tillbaka till scenen och dansen. Hugos tekniska innovation blev en viktig komponent i både ”Vill ha hund” och senare ”Snö”, där mikrofoner satt i golvet under föreställningen och simulerade snöns olika ljud vid olika väder. Alla barn fick pröva på att gå på ”snön” efter föreställningen. Samma teknik kommer användas i ”Avig” på annat sätt.

”Vill ha hund” blev en succé som blev utvald att delta från Scenkonstbiennalen för barn och unga, BIBU, en stor ära. Den har spelats 500 gånger.

Efter att ha sett ”Vill ha hund” hörde Olof Westring från Dans i Nord av sig och frågade om vi och dockteatern Tittut ville göra en ny föreställning med samma konstnärliga team. Det blev ”SNÖ”, en stor framgång, som också hittade sin väg internationellt. Även den valdes att delta i scenkonstbiennalen.”

”Det känns märkvärdigt och vi har ju hittat något eget, med vår gemensamma bakgrund i den klassiska baletten som för alltid sitter i våra kroppar. Det betyder inte att vi gör ”balett” men kunskaperna ger ett mervärde.”

Under utvecklingen av verket i Norrbotten växte samarbetet dem emellan. Duon skapar musik och koreografi samtidigt. Vi har ingen särskild rörelsestil men vi har en fördel i att kunna anpassa dansen efter musiken och vice versa. Det är en frihet att vi skapar samtidigt och ihop. Hugo och Tobias förenas i lusten och kärleken till musik och dans. De stöttar varandra och vill bjuda på maximalism, gränslösa, magiska och estetiska upplevelser, men inte pedagogik!

Vad är utmaningen med att skapa för barn?

”Att inte fastna och försöka pracka på dem hur de är, det vet de bäst själva. Vuxna kan vara hinder. Vi måste lita på barnens omdöme. Det ska vara lika kul för dem som för vuxna. Barn har inga filter, de säger direkt vad de tycker. De är inte heller en homogen grupp, de är individer. Teorin är densamma som för all publik: är det bra och ärligt så är det bra helt enkelt. Barnen blir också påverkade när de känner att vuxna också gillar vad de ser, det betyder mycket.”

Har ”Avig” någon handling?

”Vi är fyra personer på scen, alla aviga på sitt sätt, vi interagerar – men det är inte direkt någon story.”

Entusiasmen bubblar och smittar av sig när de berättar och förklarar för mig om den nya föreställningen.

Scenografin är gjord av en vän som är utbildad arkitekt med konstnärligt intresse.

Producent och regissör är också en tidigare elev från Kungliga balettskolan, Martin Hasselgren. ”Eftersom vi båda är på scenen behöver vi Martin som har både mim- och teaterutbildning och ett öga för dans.”

Bidrag till finansiering har kommit från Konstnärsnämnden, Kulturrådet och region Stockholm. Dramaten hjälper till med scenografi, kostymsömnad och replokaler.

Premiär i Piteå, och i Stockholm på Årsta teater (Dansens hus) den 22 mars och 23 mars. Fler föreställningar på Dramaten i höst.

Scenkonstduon kallar sig TUBO när de jobbar ihop. Den konstellation som nu är aktuell kan kallas Tubo & co. I ”Avig” medverkar dessa dansare: Hugo Therkelson, Tobias Ulvfebrand, Jeanette Wren, Ninna Ohm /Oscar Salomonsson.

Marie Louise Waldenström
Stockholm