Artiklar från 2008 – till idag
Onegin återser Tatjana, nu furstinnan Gremina. Fotograf V Baranovsky
På våren ordnades en balettresa från Helsingfors till St. Petersburg: Savcor Ballet (Mikkeli) bjöd på en enastående möjlighet att se världspremiären av Boris Eifmans nya verk Onegin Online, vilken alla entusiastiska dansvänner i staden ville se, samt på annat intressant program för alla som åkte med.
Det var en paketresa med föreställning, hotell, transporter, sevärdheter och guide. Savcor Ballet hade reserverat biljetter i tid till premiären den 3 mars. De var mycket eftertraktade eftersom det var frågan om säsongens enda föreställning på hemmaplan i St.Petersburg. Det nya verket dansades på Aleksandrinskijteatern; och därnäst reste den världsberömda Eifmanbaletten på turné utomlands.
Tatjana (t.v.) och Olga lever ett bekymmerslöst liv innan den stora dramatiken bryter ut. Foto Eifman Ballet
Förutom kvällen med dramabaletten Onegin Online hade resesällskapet en möjlighet att bekanta sig med interiörerna i en annan teater, Michailovskij, tidigare även känd som Maly- (lilla-) eller Moussorgskyteatern. Teatern är numera totalrenoverad. Som guide fungerade teaterns unge kulturchef Alexander Arkhipov, vars engelskpråkiga intervju kan ses på nätet.
Några glimtar av balettens morgonklass sågs också, vilket imponerade på alla resenärer, och man önskade bara att man kunde ha sett mer. – Själva staden St.Petersburg; otrolig! Vackert och fult, fungerande och icke-fungerande, sagolikt och ytterst vardagligt; allt på en gång.
Några vinkar till våra läsare: Se närmare på balletmikkeli.com. Sidorna finns på finska och på engelska. På finskspråkiga sidor välj ”haastattelut” vilket betyder intervjuer. Där kan man se något av balettens träning. Klicka även på classiclive.com. Ni kan förutom intervjuer och gruppens steg se bl.a. valda avsnitt ur Eifmans verk och bekanta er med hans originella dansspråk. Delar av den aktuella premiären ses även på webben på TV 100. Länk till annan webbplats.
Onegin och Tatjana. Fotograf V Baranovsky
Onegin Online
Boris Eifmans tolkning av Pushkins Eugen Onegin var ultramodern, och gestaltningen av rollerna och scenbilderna intressanta och fungerande. Eifmans dansspråk är inte klassiskt, och allra minst i den meningen som vi är vana att se i de traditionella baletterna. Dansarna däremot är strikt klassiskt skolade – och dansar ibland också med tåspetsskor – men behärskar suveränt den moderna danstekniken.
Eifman är känd för sin egenartade koreografi där han kombinerar olika stilar. Hans dans är mycket uttrycksfull; ofta utvecklas balettens grundsteg till ett modernt dansspråk som ger mer; fler möjligheter för koreografen att berätta, att utvidga det traditionella till något mer rationellt, och mer utrymme att visa nuet; och mer för åskådaren att uppleva.
Eifmans dansare är långa till växten, och det bidrar till hur det hela ser ut på scenen. Linjerna är fina, på grund av dansarnas talang och likaså på grund av koreografin. Eifman är till grunden en estet – dock inte på bekostnad av det som han vill berätta. Trots att han diskuterar otrevliga eller onda saker vill han visa närmast vacker dans, om dock energisk sådan. Han frossar inte i grymma rörelser.
Lenskij och Olga är förälskade, i bakgrunden Tatjana. Fotograf A Sazonov
Eifman tycks i denna nutida Onegin också börja diskutera med några andra nutidskoreografer – förutom kanske med det ryska folket och beslutsfattarna. Men det gjorde han ju också i ett tidigare verk; för ett år sedan sågs i St. Michel hans The Russian Hamlet – och där ett bord som vältes – och man kunde minnas ett visst verk av Kurt Jooss; hans bekanta Gröna Bordet.
I det aktuella verket tyckte jag mig se t o m tre bekanta stilar av andra dansskapare dessa scener låg ganska nära varandra; tänkte att detta har jag sett tidigare – av en Ek, Cranko och av någon annan, och just då, när jag är mitt i dessa tankar, förvandlas stegen till något helt annat. Trots att Tatjana och Olga desperata springer omkring på scenen som föreställer skogen som skall bli platsen för duellen mellan Onegin och Lenskij, och trots att damerna även är iklädda samma slags svarta skepnader med huva som vi sett i baletten Onegin av Cranko – både på operorna i Stockholm och i Helsingfors – lever och andas vi mitt i Eifman-scener och händelser, och ser något som vi inte sett förrän nu.
Duellen mellan Onegin och Lenskij får fatala följder. Fotograf V Baranovsky
En Onegin i vår tid
Verkets handling utspelas inte enbart på de traditionella platserna, utan scenbilderna tar upp t ex händelser på ett diskocafé. Det dansas disko och rock, olika stilar. Disko – och modet med dess skapningar – ett nytt sätt att tyrannisera folket, anger handprogrammet. Programhäftet tar upp moderna begrepp, som modet med dess skapelser, och jämför dem med maktens eller samhällets medel – ett nytt sätt att tyrannisera folket. Dansspråket är hela verket igenom mycket starkt, fullt av energi, och annorlunda också än t.ex. i Russian Hamlet och Tjajkovskij-baletterna som sågs i St.Michel på våren 2008 (se Dansportalen, fler artiklar, april 2008).
Ensemblebild ur Onegin Online. Fotograf V Baranovsky
Eifmanbaletterna berättar alltså en story, sin egen berättelse, som diskuterar både med det ”ursprungliga” och med nuet. Onegin Online – denna moderna – är provokativ. För det provokativa använder Eifman glimtar där man kan skönja drag från dagens politik – vilket ju även kan ses som ett perpetuum mobile som i det enorma landet – Ryssland – börjat för mycket länge sedan – i det fysiska och själsliga landskap där verkets händelser en gång utspelats i författaren Pushkins fantasi. Scenen är full av fantasibilder, åskådaren får själv avgöra vilket som är vad, var och en på basen av egen kännedom om litteraturen, historien och nuet.
Första akten tar fram en möjlig revolution, vi lever här året 1991 – det diskuteras och polemiken pågår, och man super – naturligtvis – och gör upp planer. Onegin vantrivs, och han är melankolisk, i stil med hur ryssarna brukar vara i den litteratur vi känner till från klassikerna. Lenskij är den enda som är kapabel att älska – han har valt Olga. Som vi vet är Onegin inte förmögen till riktig kärlek, han är känslomässigt en invalid. Tatjana, som faller för Onegin och skulle önska att få gensvar för sina känslor, har i verkligheten inte hopp om att det skall ske. Inte här och nu. Onegin är kall, och avvisar den unga flickan – och tar dessutom till ytterst sårande metoder i sitt beteende: han låtsas – i en senare scen från Tatjanas namnsdagsfest – bli intresserad av systern Olga, vilket i sin tur leder till en duell med Olgas besvikne beundrare, Lenskij.
Cipollino med Mikhailovskijteaterns balett. Foto Savcor Ballet
Senare: Onegin är olycklig på sin stora gård, han har skjutit Lenskij och har samvetskval över händelseloppet – det var ju hans fel att Lenskij blev provocerad och ville försvara sin heder. Onegin ser ett blodigt spöke varje dag, och lämnar gården. Han besöker general Gremins hem, och presenteras för hustrun – som är Tatjana. Nu faller han för henne, hon har blivit åtråvärd. – Gremin är här en officer i specialstyrkorna, med en aktiv roll inom organisationen för revolutionsrörelsen i dåtida Sovjetunionen. Eifman själv har sagt att han förflyttat den traditionella romanberättelsen till året då det gamla samhällssystemet kollapsade och livet dikterade nya normer och regler för varandet; och konstaterar att han på detta sätt försökt hitta ett svar på frågan vad den ryska själen är för något idag, och om den kunnat behålla sin egenart, hemlighet och attraktivitet; och hur romangestalterna skulle ha agerat i dessa dagar.
Den klassiska berättelsen i verket är byggd på Tjajkovskijs musik; den här gången på Årstiderna, på två kvartetter och en symfonisk dikt. Dessutom används den moderna gruppen "Aftograf" – den typ av musik som var väldigt populär vid tiderna som berättelsen tar upp.
Onegin Online dansades på premiären av solisterna Oleg Gabysjev (Onegin), Maria Abashova (Tatjana), Dimitri Fisher (Lenskij), Natalia Povorosnjuk (Olga) och Sergej Volobujev (Gremin), samt corps de ballet. Fina dansare allihop. Kunniga, representativa, uttrycksfulla. Vi kanske har en möjlighet att se dem i dessa roller en annan gång. Det blir i Finland – det finns hopp om det!
Ännu något om researrangörerna: dom kan jobbet! Savcor-teamet med Ulla Savisalo och Tiina Mustonen i spetsen, är "täyttä rautaa" – rena järnet – ett finskt uttryck som här betyder att dessa damer kan sin sak.
Anita Jokela
1 juni 2009
FÖLJ OSS PÅ
Redaktion
dansportalen@gmail.com
Annonsera
dansportalen@gmail.com
Grundad 1995. Est. 1995
Powered by
SiteVision