Akt 1
Änkan Simone lever på sin gård tillsammans med sin förtjusande dotter Lise. Lise har en beundrare i grannpojken Colas, men Simone har andra planer. Hon vill föra samman Lise med den snälle men enfaldige Alain, son till herr Thomas, en välbärgad godsägare. Alain är dock mest förälskad i sitt paraply!

Lise och Colas träffas i smyg och vänslas när Simone inte är närvarande, men änkan har sina ögon på dem och Colas måste ge sig iväg. 

Thomas och Alain kommer på besök och bjuder Simone och Lise till sin skördefest.

Folket firar den goda skörden med sång och dans och herr Thomas ser med nöje hur Simone förmår Lise att dansa med Alain. Emellertid finner Colas på ett sätt att smyga sig emellan de två.

Simone är på gott humör och underhåller alla med sin träskodans. Festen avbryts av ett häftigt åskväder och alla flyr i hast.

Akt 2
Simone och Lise kommer hem och tar av sig de våta ytterplaggen. Simone sätter sig för att spinna och Lise nystar upp garnet. Efter en stund somnar Simone. Lise tänker drömskt på sin Colas. Denne dyker då upp i en lucka i dörren och de hinner just utbyta en kyss innan Simone vaknar.

Skördefolket kommer nu in med skörderesultatet i form gyllengula vetekärvar.
I uppståndelsen smyger även Colas in och gömmer sig.

När Simone går för att uträtta ett ärende kommer Colas fram och de båda unga förenas. När änkan kommer tillbaka gömmer sig Colas på Lises rum. Herr Thomas kommer med en skrivare för att teckna vigselavtalet för sonen och Lise, som skickas till sitt rum för att byta kläder.

Simone säger åt Alain att hämta Lise från hennes rum, men när han öppnar dörren ser han Lise och Colas i en öm omfamning och störtar baklänges utför trappan. Rasande försvinner herr Thomas med sonen på släp. Mamma Simone faller till föga och välsignar de båda älskande. Allt slutar i glädje och dans.

Historik:
La Fille mal gardée (Den illa vaktade flickan) – svenskt namn Försiktighet förgäves – är en komisk balett från 1789 av fransmannen Jean Dauberval med musik av Ferdinand Hérold. Den har sedan gjorts i många olika uppsättningar, bland annat i Ryssland. Det första framförandet i Sverige skedde på operan i Stockholm 1812. Filippo Taglioni gjorde en version i Berlin 1864 med musik av Johann Wilhelm Hertel, vars musik oftast används i östeuropa. Baletten tillhör nunera standardrepertoaren.

I västeuropa är baletten mest känd i Sir Frederick Ashtons version till John Lanchberys bearbetning av Hérolds originalmusik (Royal Ballet i London 1960). Den versionen sattes upp på Stockholmsoperan 1972 och senare på Göteborgsoperan 1994.

Ivo Cramér gjorde en rekonstruktion av den franska originalbaletten i Nantes 1989, där han tog fasta på att baletten skapades under revolutionsåret 200 år tidigare.

Anders Jörlén