Akt I
Giselle bor med sin mor någonstans i Tyskland där de har en liten vingård. Prins Albrecht från det närbelägna slottet har fattat tycke för den unga flickan, och uppvaktar henne, Han döljer sin rätta identitet genom att gömma sin mantel och sin värja, prydd med det furstliga vapnet.

Skogvaktaren Hilarion uppvaktar också han Giselle, som inte besvarar hans känslor. Traktens folk samlas vid gården för en skördefest. Giselle drar in prinsen i firandet, men hennes mor varnar henne för den ansträngande dansen då hon har ett svagt hjärta. De går in i huset och de festande drar bort.

Jakthornen ljuder och hertigens följe anländer. De tas emot av Giselle och hennes mor som serverar dem uppfriskande vin. I följet finns även Bertha, prinsens trolovade, Giselle beundrar Berthas vackra kläder och Bertha finner henne förtjusande. Hon ger Giselle sitt halsband. Giselle vill dansa för gästerna, men modern hindrar henne. Giselle ber då två av sina vänner att dansa,

Sällskapet går in i huset. Prinsen kommer tillbaka och Hilarion ser nu sin chans. Han har funnit jakthornet och blåser till samling. Jaktsällskapet samlas och finner till sin förvåning prinsen på plats.

Han försöker bortförklara sin enkla klädsel och omfamnar Bertha. Giselle blir förtvivlad när sanningen går upp för henne och faller ihop döende av brustet hjärta.

Akt II
I en glänta i skogen ligger Giselle begravd. Det är natt. I månljuset dansar Myrtha, viliernas drottning. Vilierna är osaliga andar efter unga flickor som bedragits innan de stått brud. Myrtha och hennes följe kallar fram Giselles ande ur graven och inviger henne i viliernas krets.

De dansar bort, In träder Hilarion som ångrat sitt tilltag och bär blommor till Giselles grav. Vilierna finner honom och tar sin hämnd genom att dansa honom till döds,

När Albrecht kommer för att uttrycka sin sorg vid graven, blir även han utsatt för deras hämnd. Giselle för honom till korset på graven för att tron skall rädda honom. Myrthas absoluta makt är bruten, men som vilie måste Giselle lyda henne. Hon tvingar Giselle att dansa med Albrecht, för att på så sätt driva honom i döden.

Men gryningstimmen nalkas och vilierna måste återvända till underjorden. Giselle tar avsked av den utmattade Albrecht som blir ensam kvar.

Historik
Giselle, som hade urpremiär i Paris 1841, är den romantiska balettens främsta verk. Koreograferna var Jean Coralli och Jules Perrot och librettot skrevs i samarbete med Théophile Gautier, romantikens främste poet. Musiken skrevs av Adolphe Adam.

Giselle dansades av Carlotta Grisi, som tillsammans med Marie Taglioni, Fanny Cerrito och Lucille Grahn var tidens främsta ballerinor.

Giselle innebar en revolution inom baletten då handlingen bygger helt på de inblandades känslor och kräver en aldrig tidigare skådad inlevelseförmåga hos dansarna.

Den har också ett uppbyggande syfte då den vill visa på nödvändigheten av dygd och sanning och den kristna trons frälsande förmåga, (Jämför med Sylfiden,)

Giselle blev en jättesuccé och spreds över hela Europa (London 1842, Stockholm 1845, St Petersburg 1848, Köpenhamn 1862). I St Petersburg dansades prinsen av Marius Petipa, sedermera den ryska balettens store ledare och koreograf. Genom honom bevarades baletten till våra dagar.

När Ryska baletten framförde den i Paris 1910 återupptäcktes baletten av västeuropa och den tillhör nu standardrepertoaren. Bolsjojbalettens gästspel i väst 1956 med Galina Ulanova som Giselle, har bildat skola för moderna tolkningar av huvudrollen.
 
Svenska uppsättningar:
Stockholm: A S H Fuchs 1845, Antony Tudor 1950, Mary Skeaping 1953, Erik Bruhn 1969, Natalia Makarova 2000.
Anna Pavlova dansade Giselle vid ett gästspel från Mariinskijteatern i St Petersburg 1910.

Mats Eks moderna version tillkom 1982. Ek har bland annat ersatt vilierna med kvinnor intagna på ett mentalsjukhus.

I Göteborg har baletten givits 1967, iscensatt av Serge Lifar, samt 1977 (Mary Skeaping). I  Malmö sattes Giselle upp 1968 (Teddy Rhodin) och 1979 (Conny Borg/Margaret Mercier-Wolf).

Anders Jörlén