Koreanska dansens tradition med ritualer skakar hand med Tero Saarinens imponerande koreografi Vortex

Tero Saarinen har sedan 2014 samarbetat med Koreanska Nationella Dansgruppen (NDCK). Det var då gruppen av honom beställde ett verk med tanke att utvidga repertoaren. Musiken till Vortex – Virvel – komponerades av sydkoreanska Young-guy Jang för traditionella instrument. Verket blev till i andan av gemensam strävan till förståelse för de olika kulturerna, och baserar på koreansk dans och dansarnas inlärda teknik.

Gruppen kom att gästspela med denna föreställning till Dansens Hus i Helsingfors och väckte stort intresse. Alla föreställningarna var slutsålda.

Den koreanska dansen har anor långt bort i historien, och präglas av shamanistiska riter och ritualer. Allt i dansarnas teknik kommer från bålen och utvidgas enligt andningen till kroppens alla delar, och detta har Saarinen utnyttjat till fullo. Koreografins mönster hittas i de stora gruppscenerna i vissa andra verk hos Saarinen, och allt detta skapar en oemotståndligt fin händelsevärld, en annan sorts sagolandskap än vad vi har varit vana att se.

Dansarna, de är en grupp av fem solister och en kår på 14, samt en orkester på fyra musiker varav en dam fungerar också som en imponerande sångsolist. Seunghee Lees mycket starka sång har inga ord. Stundvis är hon medelpunkten i mitten av scenen. Musikernas instrument är traditionella; en rörflöjt och stråkinstrument.

Dansarna – Ji-young Song – hon i en svart dräkt som vackert framhäver den långa ryggen och slanka gestalten, och de andra solisterna Youngcheon Hwang, Hae-jee Park, Seogjun Lee samt Sul Song i sina individuella skapelser i svart och vitt, är uttryckningsstarka och gedigna i sina uppgifter.

Såväl i koreografins utmaningar med lyft och poser i balans med partnern – ofta så att mannen tar i damens vrist som med kroppen söker sig åt motsatt håll. Gruppscenerna är visuellt fina och väl dansade. Hela gruppen är fullt engagerad. De ses ofta nästan som i trans i de olika formationerna, och stämningen blir tät i hela den 80 minuter långa happeningen utan paus.

Vortex består av tre scener, varav den första, Strömning ser ut att ta oss in i denna värld, introducerar den dit vi håller på att ta ett steg. Den andra, Övergången fördjupar upplevelsen av innehållet. Flödet i Virvlar, den tredje delen avslutas i en - låt oss säga - helvetisk scen med effekter av ljud, ljus, snabba förtvivlade rörelser - allt vad man kan komma på att skapa ett slut på allting i tillvaron, och sedan: mörker, tystnaden.

Dräkterna av Erika Turunen är vackra, enkla och fungerande. Solisternas “släp” används som del av koreografin, såsom ljuset av Mikki Kunttu. I föreställningens början förlängs den manliga danssolistens armar och vyerna på scenen med ljustricks vilket genast skapar ett udda landskap.

Denna föreställning, typiskt Saarinen med sin intensitet och noga begrundade lösningar i koreografin, var sevärd i högsta grad. Och en fin möjlighet att se ett gästspel av en högklassig National Dance Company of Korea. Det tyckte också publiken som blev kvar för att höra vad artisterna hade att säga efteråt, som alltid brukar ordnas av Tero Saarinen Company.

Anita Jokela
Helsingfors
Tero Saarinen Vortex, Dansens hus Helsingfors 23 sep

Solistdansarna: Ji-Young Song, Youngcheong Hwang, Hae-jee Park, Seogjun Lee. I tidigare föreställning Mi-ea Kim (också koreografens assistent) och Kihwan Park.

Ensemble: Moon-sun Noh, Soon-youn Lee, Sooyoung Park, Tae-woong Lee, Yoeum Lee, Hojong Choi, Ji-eun Park, Joonmyun Park, Yun-na Jang, Seungyeol Cho, Euni Kim, Taein Hwang, So-young Jung, Yongjin Cho.

Musikerna – de koreanska instrumenten i parentes: Wonil Na (piri), Soona Park (gayageum), Seunghee Lee (sori) och Jiyoon Chun (haegeum).