Världspremiären av baletten Dr. Jekyll and Mr. Hyde vid Nationalbaletten med glänsande manlig energi och dans

Höstens andra balettpremiär i Operahuset i Helsingfors hann ha sin premiär och dansas av alla tre rollbesättningarna före dörrarna åter stängdes på grund av pandemin. Tre föreställningar skulle ha återstått av detta verk av den amerikanske koreografen Val Caniparoli som intresserat sig för det goda och det onda hos människan.

Författaren till berättelsen om Dr. Jekyll och Mr. Hyde är Robert Louis Stevenson. Den handlar om människosinnets olika sidor och är i allmänt känd i världen, till exempel har många filmatiseringar gjorts.

Koreografen Caniparoli hade många utmaningar i iscensättningen av melodramat, han kunde inte komma på plats till Helsingfors, och vissa specialarrangemang gjordes. Ett exempel var att två erfarna dansare, Anna Sariola och Emrecan Tanış reste till USA för att bekanta sig med koreografin, som de sedan lärde dansarna vid Nationalbaletten. Iscensättningen och helheten genomarbetades på distans vilket också måste ha påverkat resultatet som ställvis blev lite anemiskt.

Om handlingen kan man säga att de som bekantat sig på förhand med vad som skulle ske på scenen kunde lättast och ganska bra följa med i berättelsen. Handlingen skildras tydligt i programhäftet.

Första scenen – författarens dröm, följs av scener med patienter på mentalsjukhuset, Dr Jekyll i sitt laboratorium och bland människor i regnet på gatan, på en bal och ute igen, på tavernan, med prostituerade. Dr Jekylls hallucinationer . . . Scener kommer tätt och avlöser varandra. Allt detta enbart i första akten och de återkommer i andra akten.

Det finns dock mycket som är bra här, musiken lyder prydligt och förstärker effektivt det visuella. Kompositörerna är Penderecki (Allegro con brio ur 3.symfonin), Chopin (en del ur 24 preludes Op 28 nr 15) vid inledningen och vid slutet av baletten. Vissa mycket effektfulla delar ur 4.symfonin Op 8 av Górecki, Kilars Grand Valse och därtill även Wianiawski. Utdrag ur musiken finns att lyssna till på operans sidor, liksom balettens trailer samt en trailer från repetitionerna. Passa på!

En väldansad balett är denna, med olika dansstilar, främst klassiskt och modernt. Titelrollsinnehavarna Lucas Jerkander och Michal Krčmář gör båda utomordentliga insatser med inlevelse och pondus. Jerkander som Dr Jekyll med intresse för kemiska experiment, Krčmář som den förkroppsligade djävulen Mr. Hyde i kostym värdig hans ställning i societeten.

I de tillagda kvinnliga rollerna sågs väl instuderade prestationer av kompaniets bästa förmågor vilka dock fick visa sig mindre än vad man hade önskat.

Även författaren Stevenson spökar sporadiskt i berättelsen, genom hela baletten. Hans roll är dock inte alltför klar. I slutet har Hyde tagits in på mentalsjukhuset och Stevenson skulle avsluta sitt verk men får en hjärnblödning och dör. Slut på berättelsen och baletten!

Lucas Jerkander som anslöt sig till Nationalbaletten 2018 gör en av sina bästa roller här. Rollfiguren Dr. Jekyll dyker upp i början av första akten, Jerkander är seriös och närvarande. Han lyckas utmärkt tolka rollen som en osäker doktor, som är introvert, fylld av diffusa tankar – en gestalt med oanade krafter, sedan belåten att ha lyckats med sina experiment.

Bortvänd sågs en del av Jerkanders rörelser, han viftar med armarna i stora linjer. Kanske en trollkarl kunde tänkas agera på detta sätt. Här är det modernt dansspråk, Lucas dans är luftigt och lätt.

Denna udda gestalt störtar sedan i det dunkla, och förvandlas till sitt mörka jag, Mr. Hyde.

Tekniskt sker förändringen i baletten genom att den personlighet som ska försvinna för att ge rum åt den andre täcker ansiktet med en genomskinlig mask och försvinner bakåt.

Först i slutet av första akten kommer detta att synas när Mr. Hyde i hög person dyker upp ur mörkret på scenens mörka gata. Stjärndansaren Michal Krčmář – med många tidigare fina prestationer i Nationalbaletten sedan 2011 – får återigen en seger i denna balett. Han kommer fram stark och medveten om sin makt, tar ett steg närmare rampen. Rollen ger honom möjligheter även för starkt skådespeleri vilket han gör för fullt och njutfullt. Vilken tur att konstformen baletten tog fatt i honom då pojken Misha egentligen hade drömt om ishockey.

Andra akten ger mer av det goda. Här har vi båda hjältarna turvis framme och deras egenarter framträder. Dr. Jekylls hustru Nellie Carew är en trogen gestalt som överger mannen då han förvandlats till en oigenkännlig person. Hanako Matsune gör rollen briljant, hon dansar säkert och med vackra linjer. När hustrun i balscenen kastas våldsamt runt av sin förändrade man, slängs upp och ner och behandlas illa av maken – ”Mr. Hyde” blir det klart för alla vad det är frågan om, att något har förändrats i makarnas relation.

I rollen som den prostituerade Rowena ger Rebecca King en trovärdig bild, hennes tolkning och dans passar perfekt i rollen. Rebecca är mycket närvarande på scenen, det är ett kännetecken hos denna skickliga dansare. Dr Jekylls husa och även Stevensons sköterska, Miao Miao Liu, lätt i dansen, märks positivt i rollerna. Antti Keinänen som Stevenson gör så gott arbete som rollen ger möjligheter till. En mångsidigare bild av karaktären skulle ha gett honom mera utrymme att utveckla gestalten.

Av alla de skickliga dansarna märks bland andra Ilja Bolotov som en mycket professionell och i mimiken lysande hovmästare hos Jekyll. Vidare kan till exempel Claire Teisseyre, Salla Eerola, Giuseppe Martino, Henry Grey, Nicholas Ziegler och Mai Komori nämnas. Deras uppträdande ger plats åt personligheten på scenen. Här får dansarna visa sig som gäster på en något blodlös bal i båda akterna.

Balettens absoluta höjdpunkt kommer sent. Detta över 2,5 timmar långa verk närmar sig slutet. De två männen tar kål på varandra i en äkta tvekamp, full av spänning och energi.

Här glänser Lucas Jerkander och Michal Krčmář i var sin uppgift. De är båda effektiva i kropps- och mimspråket. Det är kampen mellan det goda och det onda, och dansarna förkroppsligar själen hos sina rollfigurer. Det är en glädje att se kraften och inlevelsen som trollbinder åskådaren totalt.

Anita Jokela
Helsingfors