Haruka Sassa: En dröm att få dansa Giselle

STOCKHOLM: När applåderna som vällt in tystnar tar balettchefen Nicolas Le Riche till orda. På scenen står alla dansare som medverkat i Giselle samt den stora legendaren Natalia Makarova. Noggrant tackar han Makarova för hennes coaching av dansarna inför föreställningen.

Högtidligt fortsätter han genom att tillkännage att titeln som Premiärdansare* ges till Haruka Sassa. Rörd till tårar böjer Haruka på nacken för att tacka, hela hennes uppenbarelse utstrålar glädje och tacksamhet.

Några dagar innan nypremiären var hon mitt inne i repetitionerna helt ovetandes om utmärkelsen. Trots ett hektiskt schema tog hon sig tid att möta mig för ett samtal på Kungliga Operan.

Är Giselle en roll som du har sett fram emot att få göra?
Jag tror att det är varje ballerinas dröm att få dansa den här rollen och att få dansa huvudrollen på nypremiären är en ära. Det har varit en sådan fantastisk upplevelse att få arbeta med Natalia Makarova. Hon är tränad i Ryssland och har gett oss så mycket både gällande det tekniska och det artistiska. Allt hon säger är meningsfullt och logiskt. Ibland när jag inte får till det så finns hon där. Hon ser allt, det kan vara tufft men jag är så glad och hedrad.

Kan du ge exempel på när Makarovas ord har hjälpt dig?
Egentligen kommer det från hennes rörelser, hon behöver inte säga så mycket. Rörelserna förklarar mer än ord och jag lär mig mycket av att se henne. Hon var en stor prima ballerina, hennes dans med överkroppen är fantastiskt.

När Haruka och jag har kontakt efter nypremiären berättar hon att Makarova på premiärkvällen strax innan föreställningen sagt ”just concentrate and whatever happens, use it”. Haruka säger att det verkligen hjälpte henne att vara mer närvarande.

Hur har du förberett dig för rollen som Giselle?
Jag har lyssnat till och sett andra dansare som dansat rollen. Det är inspirerande för det finns så många olika tolkningar och olika dansare. Jag vill hitta min egen Giselle och den senare delen av repetitionerna uppmuntrade Natalia mig till just detta, att utveckla min version. Det gav mig möjlighet att välja hur jag kan reagera i olika situationer.

Under genrepet idag kände jag lugn och kunde agera till hur de andra dansarna handlade, det var roligt. Dessutom fick jag en privat coaching av Clairmarie Osta – som är gift med min chef Nicolas Le Riche – och konstnärligt ansvarig för klassisk balett på Kungliga Svenska balettskolan. Det var fantastiskt att få höra om hennes tolkning och hon sa att hon gjort liknande saker som jag, när hon dansade sin första Giselle på Parisoperan.

I första akten av Giselle så är du levande, oskuldsfull, förälskad och glad. I andra akten är du död. Är det svårt när ens roll förändras så mycket i en och samma föreställning?
Atmosfären på scenen hjälper. Första akten är svårare för mig, den är så livlig och det är mycket som händer samtidigt som jag behöver tänka på tekniken och stegen. Det måste se naturligt ut. Du kan inte förutse vad som kommer hända.

Naturligtvis vet jag vad som kommer hända eftersom att det är koreograferat men det gäller att vara närvarande. Min favoritscen är när Giselle blir galen. Det är så starkt och varje gång känns det annorlunda.

Är det skillnad på hur du förbereder dig inför en roll som Törnrosa gentemot Giselle?
Det är svårt att få till de tekniska bitarna i Törnrosa. Mycket är annorlunda. I Giselle strävar vi efter mer romantiska linjer och förlängningar. Det är inte höjden på benen som är det viktigaste. Det finns också andra saker som att i andra akten gestaltar jag ett spöke och då går det inte att röra sig som en människa. Natalja säger att det ska se ut som att vi går och springer på moln.

Först var det svårt för mig att få till känslan, men nu har det lossnat och efter en repetition sa Natalia att den syns och att jag nu kan börja improvisera med stegen. Det känns bra att höra, speciellt när det kommer ifrån henne. Men det är svårt att inte väsnas med tåskorna mot golvet. Ett spöke hörs inte. Under en repetition prövade jag att använda samma skor både på första och andra akten. Det var ett risktagande men det fungerar, skorna slits under första akten och låter därför inte lika mycket under andra.

Har du någon drömroll?
Jag skulle vilja göra Romeo och Julia, Onegin och även La Bayadère. Det är så vacker musik och kostym i den. Än så länge har jag inte haft chansen att dansa i någon av dem.

Vad är det i baletten som får dig att välja den varje dag?
Det har blivit mitt liv. Jag kan inte föreställa mig själv utan att dansa. Allt jag gör relaterar till dans. Om jag inte tycker om att göra något så väljer jag bort det. När jag tycker om något som balett, så går jag verkligen in för det: Jag är ganska svart eller vit på det sättet.

Ju svårare det blir desto mer vill jag jobba och försöka nå perfektion, vilket såklart är omöjligt. Jag tycker mycket om morgonklasserna, för mig är de en chans till att träna på min teknik därför gör jag alltid min egen uppvärmning innan klassen startar. Andra tar morgonklassen som en uppvärmning inför repetitionerna, vilket jag har full respekt för men jag älskar morgonklassen och känna att jag utvecklas. Jag tycker även om repetitionerna och föreställningarna, säger Haruka med ett skratt.

Hur skulle du beskriva dig själv som dansare?
Hungrig. Jag är alltid hungrig och nyfiken. Aldrig riktigt tillfredsställd. Jag tror att alla dansare känner liknande, att ständigt söka efter något som går att förbättra. Jag skulle säga att jag är mer dansant än en teknisk dansare.

Jag känner mig så hedrad med allt jag har just nu, att vi fått arbeta med Natalia, att ha Nicolas som chef, alla fantastiska dansare som är här för att coacha oss, jag är så tacksam. När jag yngre hade jag en video med Svansjön där Nathalie Nordquist dansade huvudrollen och nu delar jag loge med henne, kan du tänka dig, säger Haruka med ett leende.

* * *

Under nypremiären syns det att repetitionerna fallit väl ut. Harukas gestaltande av Giselle är trovärdig, dansant och berörande. Vid varje ögonblick hon är på scenen är hon närvarande och som publik går det att följa och tro på hennes förvandling från första till andra akten.

Alla dansares fyller sin funktion för att föra berättelsen vidare, men just ikväll lyser Harukas dansande allra klarast.

När vi för några dagar sedan innan vi skiljdes åt berättade hon att hon sovit dåligt. Att hon legat vaken för att gå igenom steg för steg och situation för situation i föreställningen. Jag hoppas Haruka Sassa fick sova gott och länge efter nypremiären. Det är hon väl värd.

*Premiärdansare är den högsta utnämningen för en dansare vid Kungliga Baletten. 1:a solistdansare, 2:a solistdansare och Dansare är nivåerna under.

Jenny Berkán
9 sep 201

* * *

Den 24 augusti visade Kungliga Operans balett, akt två av Giselle på Vita Bergsparkens utomhusscen, som en del i Parkteaterns dansvecka. Föreställningen föregicks av en mycket populär demonstration av tåskor, och hur de sköts och hanteras.

Efter en paus började dramatiken, då publiktrycket var extremt! Det var folk överallt, i trappor, på gångar och runt om hela teatern. Albin Flinkas, parkteaterns nye chef försökte på ett eminent sätt skingra den alltför talrika(!) publiken, ett nödvändigt ont för att tillstånden inte ska förloras på grund av brott mot säkerhetsreglerna.

Många fick alltså helt enkelt gå hem denna vackra sommarkväll, övriga hängde i träden, stod runt om och långt bakom läktarna. Det talades om cirka femtusen personer!

Föreställningen började med en demonstration av hur arbetet vid en repetition kan gå till, ledd av balettchefen Nicholas le Riche. Så följde kvällens clou, en redigerad version av Giselle akt II. Parken fylldes av trolsk romantik.

Vädret var underbart och evenemanget gratis, båda bidragande faktorer. Det är ändå värt att notera att Kungliga Operans balett lockar en så stor mängd åskådare! Operan rymmer 1200-max 1300 personer, som en jämförelse.

Marie Louise Waldenström