Ur en dansares vardag

STOCKHOLM: Vid blott två tillfällen i maj gavs på Operans Rotunda en timslång studioföreställning under namnet En dag i en dansares liv. Mycket dans, levande musik, en klartänkt ackompanjerande text där inga ord var överflödiga. Informativt, upplysande och pedagogiskt, genomsyrat av kärlek till dansen. Kort sagt en juvel till dokumentär...

Mamma till förställningen var premiärdansaren Nathalie Nordquist. Hon började med sin egen väg till dansen. Ett framförande av La fille Mal gardée fick henne, som blyg ung flicka, att inse hur mycket det är möjligt att säga utan att ens öppna munnen.

I avsnittet Daglig träning leddes en kort skola av balettchefen Nicolas Le Riche. Första solistdansaren Luiza Lopes, premiärdansaren Dmitry Zagrebin och kårdansarna Kisa Nakashima och Erik Rudkvist (de fyra medverkande dansarna i programmet) fick visa övningar vid stången och på golvet. Balettchefen framhöll att det mot slutet av varje daglig skola också brukar beredas plats för någon extrakrydda. Zagrebin visade då ett par härliga prov på sin imponerande förmåga att göra piruetter.

I sin både dokumentära och konstnärliga föreställning resonerar Nathalie Nordquist också om kostymer, smink och mask. Tre dansinslag återstår. I ett avsnitt repeterar balettmästaren Hlín Hjálmarsdóttir ett stycke modern dans med Kisa Nakashima och Erik Rudqvist. Dylika repetitioner har sitt alldeles eget värde: I arbete med ny koreografi får dansarna unika tillfällen att utveckla sin rörelsevokabulär.

De sista dansavsnitten är hämtade ur Don Quijote. Också den baletten återkommer på repertoaren, med nypremiär 27 mars 2020. På Rotundan framförs en duett och ett solo från baletten. Luiza Lopes och Dmitry Zagrebin imponerar stort.

Efter att Nathalie Nordquist talat om tåspetsskor och dans på tå följde en av föreställningens höjdpunkter, när Lopes och Rudqvist arbetade med ett avsnitt ur andra akten av Giselle. Hon har efter sin död förvandlats till ett nattens väsen.

Paret började med att visa en stegsekvens. Därefter började Le Riche förklara dansösens uppgift att framstå som en överjordisk varelse. Då rör hon sig på ett speciellt sätt: när hon dansar flyter hon fram över golvet, och i luften seglar hon snarare än att hoppa.

Vissa moment måste då dansösen göra själv, med en extraordinär tåspetsteknik. I andra fall behöver hon hjälp av sin partner, som i lyft. Där ställs stora krav på partnerns styrka och på deras samarbete för att svävandet i luften ska se okonstlat och poetiskt ut.

Giselle
Baletten återkommer på repertoaren i höst. Nypremiär 6 september, dessutom visas ett utdrag på Parkteatern i Vitabergsparken 24 augusti. Därför vill jag här tillåta mig en liten utvikning om detta verk.

Utmaningarna för dansösen är här komplexa. I första akten gestaltar hon en ung flicka som just fått en första upplevelse av kärlekens trollmakt. Men när hennes förhoppningar grusats dör hon av brustet hjärta.

I andra akten har hon förvandlats till en av vilierna – vitklädda, bortomjordiska andeväsen som i skogen nattetid hetsar ensamma män till döds. Men Giselle minns fortfarande kärleken till Albrecht, mannen hon älskade, och hon har ingen önskan att döda honom.

En av 1900-talets stora uttolkare av rollen, Alicia Markova (1910-2004), redogör i sin känslofulla, fängslande bok ”Giselle and I”, för sitt decennielånga arbete med rollen, från 1934 och framåt.

Dansösens uppgift i andra akten är att med dansen som enda medel framställa en varelse som inte längre är mänsklig och som inte längre uttrycker sig på människors vis, men som ändå längst inne fortfarande besitter små rester av kärlek.

Viliernas ledare Myrtha kräver att Giselle ska locka sin Albrecht till allt hetsigare dans. Det gör hon, men till slut förmår hon motstå Myrthas krav och rädda honom. Giselles kärlek har visat sig vara starkare än både livet och döden. Där finns en uppgift som en dansös kan ägna långvariga delar under sin karriär att förfina och förtydliga.

Genomgående är Nathalie Nordquists kommentarer och förklaringar genomarbetade och informativa - personliga också. Med avslutningen knyter hon ihop föreställningens berättelse och gör den till en vacker novell. I publiken sitter ett litet barn och ser en balett dansas. Där tänds ett ljus av förståelse och ett frö till en framtid.

Vidare framåt
För den som under en period inte kan dansa finns en mångfald möjligheter att uträtta något annat. Nathalie Nordquist har under åren skaffat sig förnämlig erfarenhet – se bara på hennes presentation på Operans hemsida: Hon har dansat mängder av stora roller.

I maj följde Nathalie Nordquist med till Moskva, som coach och stöd, när kårdansaren Kaho Yanagisawa blivit inbjuden att delta i tävlingen Benois de la Danse, på Bolsjojteatern.

Varför kan då inte Nathalie dansa själv nu? Det meddelade hon i sin föreställning: Hon befinner sig i vad man kallar välsignat tillstånd. Dansportalen gratulerar.

Peter Bohlin
10 juni 2019