Oliver Palm [Billy #211] möter Dansportalen

HÖLLVIKEN: Oliver Palm 12 år – Från Small Boy på Malmö Opera till Billy Elliot på Stadsteaterns stora scen i Stockholm.

Oliver pendlar från Skåne till Stockholm för att spela rollen som Billy. På våren 2016 åkte de som spelade Billy/Michael ned till Malmö Operan, så frågan var enkel, vad gjorde att du fick vara med i Stockholm?

Jag gick på en audition i Malmö för statistroller i Billy-showen och jag fick spela Small Boy. Men man sökte statister mellan sex och åtta år och 14 och 16 år, och eftersom jag var tio år då så var jag mittemellan. Men min mamma sa att vi skulle söka ändå!

Det var bra gjort!

Ja, det var det! Och ett par dagar efter min audition fick jag besked att jag antagits och det kändes jättestort! Under tiden showen spelades i Malmö hade de audition för dem som skulle spela Billy/Michael i Stockholm. Men tyvärr var vi på Kuba just då så jag trodde det var kört för min del.

Men mamma föreslog att vi skulle maila Stadsteatern! Och det fanns en audition till! Jag fick visa upp mig med dans och sång och akrobatik och gick vidare till Billy-skolan på Base23. Vi var 30 på audition men endast sex gick vidare. Efter en tid så ramlade två till bort från utbildningen. Efter ett par veckor fick vi träna tillsammans med dem som spelat Billy/Michael i Malmö.

Sedan följde ytterligare en audition där det skulle bestämmas vem som skulle spela Billy/Michael-rollen i Stockholm. Det blev samma prov igen!

Vad sjöng du då?

De valfria låten var Seven Years av Lukas Graham och Electricity från musicalen. Efteråt tog det lång tid tyckte jag, även om det bara handlade om några veckor – tills jag fick svar om jag skulle få rollen eller inte.

Och då fick du ett brev som någon hemma försökte öppna innan du fick det!

Nej, nu blandar du ihop det med musikalen! Haha

Koreografen Roine Söderlundh ringde mig och berättade att jag fått rollen som Michael under våren ­– jag blev jätteglad. Inför hösten sökte man två ersättare för Billy och då blev det jag och Adrian som fick axla rollen.

Hur började ditt intresse för dans?

Jag var sex år när jag började med dans efter skolan i Höllviken – som ligger strax söder om Malmö. Jag höll på i ett år men det var mest två dansstilar, break och dance hall som är en jamaikansk stil och ganska häftig. Med Billy Elliot i Malmö blev jag intresserad av balett som jag aldrig dansat förut. Och sång hade jag heller aldrig sysslat med.

Kunde du göra detta i Höllviken?

Ja, på Maria jazz som är en dansskola i Höllviken kunde man bl a syssla med balett, street och musikal.

Vad fint att det finns sådana möjligheter även utanför storstäderna.

Absolut och det är väldigt bra.

När du nu började på Billy-skolan lade man in en högre växel för dig?

Man kände att det var en nivå högre och jag upptäckte att jag faktiskt hängde med på utbildningen, även om jag blev arg ibland när jag inte klarade ett steg eller att det inte såg snyggt ut det jag gjorde.

Hur gör du för att vara Billy på scenen och inte Oliver?

Jag är nästan alltid nervös när jag går in på scenen men jag ser det som något positivt. På scenen kommer jag i en stämning som gör att jag känner att jag är Billy och inte Oliver längre.

Du började med Michael, som är en mer tydlig roll?

Jag är glad att jag fick göra honom eftersom det är en sån tacksam roll Det är ett av de populärare numren och publiken brukar lossna då.

Men du fick även lära dig stepp?

Ja, det ingick men balettnumren kräver mycket mer träning för att de ska bli bra. Det går inte fuska sig igenom, Jag behövde extra steppträning i Malmö för att repetera in rollen, eftersom jag missade en del pga skolan. Men nu sitter det på plats…

Vad gör du när du kommer av dig på scenen?

Det hände i Electricity-numret att jag fick en total black out på ett grenrep. Så det var bara att improvisera fram något med hjälp av musiken. På en sekund kunde man se på mig att ”att oj vad ska jag göra nu…”

Vilket är det härligaste momentet i showen?

Applådtacket! För då vet man att man genomfört en hel föreställning och att det funkat, så nu ger man allt i slutapplåden. Men även när man gjort ett dansnummer och får fin respons från publiken! Vem gillar inte applåder och uppmärksamhet! Bästa känslan är förmodligen i Electricity som är ett härligt nummer. När man dansar och steppar är man rätt så avslappad.

Varför är Billy Elliot så populär över hela världen, den spelas för utsålda hus var den än sätts upp?

För att det är barn som är i huvudrollerna! Men det är också en så fin och känslig men lite sorglig historia, och Billy är en modig kille som står upp mot sin pappa för att få fortsätta dansa.

Du måste ju öva på sångerna även när du är hemma så familjen får väl gratisshower då?

Haha! Jag brukar öva med mamma för hon har bra gehör och säger till direkt om jag sjunger en felaktig ton. Vi letar upp instrumentalversioner av t ex Electricity och använder som stöd när vi repeterar. Min mamma har dansat tidigare mera som hobby, men hon kan alla regler inom dansen så det är ett bra stöd. Men jag vill inte att mamma ska ha rätt alla gånger så då blir lite bråk.

Det är ju ändå du som står på scenen!

Jo det stämmer ju haha!

Hur ser en vanlig Billy-vecka ut för dig?

Jag går i skolan under veckan och umgås med mina kompisar. På lördagen åker jag upp till Stockholm – för jag har alltid föreställningar under helger. Är det en tidig föreställning åker jag upp redan vid nio-tiden, är det en kvällsföreställning blir det lite senare. Jag är alltid lite småpirrig och tänker på vad jag ska göra på scenen.

På Stadsteatern äter jag middag, som följs av uppsjungning och sedan dansuppvärmning. Därefter är det dags att byta om till scenkläder. Jag måste också provflyga för att testa säkerheten i den utrustningen. Då återstår det 40 min kvar till föreställningen. Jag ska sminkas men vi använder inte så mycket smink utan mest puder för att inte se så bleka ut, samt att de fixar håret och sätter på mig mikrofonen. Sista halvtimmen går jag mest omkring och är smånervös och tänker igenom numren… Jag känner adrenalinet i kroppen men efter två-tre scener börjar jag känna mig mer avslappad.

Vad har du för tankar på vad du vill göra efter den 22 november när showen slutar?

Jag vill gärna bli nåt inom artisteri, om möjligt få vara med i musikaler i Malmö. Men även fortsätta att träna dans och sång för att bli så bra som det är möjligt. Jag känner nu att det här är kul och jag vill fortsätta att dansa och sjunga, avslutar Oliver.

Oliver Palm är Billy #211, dvs den 211:e som spelar rollen på en scen i världen sedan premiären i London 2005.

Det här är intervju #2 med dem som spelar Billy i Stockholmsuppsättningen. Intervju #1 med David Fridholm [Billy #183] publicerades 23 oktober. Intervju #3 med Adrian Macéus [Billy #212] publiceras 15 november.

Text & foto

Cristian Hillbom

3 nov 2017