Koreografen Roine Söderlundh om arbetet med Billy Elliot: "Många har en Billy inom sig"

STOCKHOLM: Dansportalen möter koreografen Roine Söderlundh som berättar om hur det är att jobba med en föreställning som Billy Elliot The Musical:

”Det fina med Billy Elliot är att det är barn som har huvudrollen, vilket gör att de vuxna supportar barnen i deras roller. Det gör att vi inte har plats för så stora egon på scenen. Alla blir så solidariska och kollegiala med varandra.”

”Själv tog jag mig från Uppsala till Stockholm och började träna balett. Ingen i min familj har sysslat med dans så det var ganska ensamt. Jag kan identifiera mig med Billy i att ha en dröm om att dansa."

”Det är stor skillnad att sätta upp Billy Elliot i Stockholm jämfört med i Malmö, framförallt för att scenen är mycket mindre. I Malmö hade vi en frontscen, här är scenkanten rak så själva scenen blir mer kompakt”, säger Roine Söderlundh till Dansportalen. Vi har slagit oss ned i Kulturhusets tomma cafeteria efter en föreställning.

”Det blir en del förändringar för att anpassa föreställningen till denna scen. Totalt sett är det 40 barn som alternerar i olika lag och 24 vuxna. Vi har fler alternerande barn men färre vuxna än i Malmö.”

Fyra av de sex som gör huvudrollen var även med i Malmö.

Jacob Hermansson gjorde Billy i Malmö och gör rollen även i Stockholm. Likaså Uno Elger som var Michael i Malmö och har även den rollen i Stockholm.

Carl Sjögren och David Fridholm som gjorde rollen Michael i Malmö gör nu rollen som Billy. Två nya pojkar gör rollen som Michael, Oliver Palm och Adrian Macéus.

Hur är det att jobba med barn på scenen?

”När det gäller Billy var de så otroligt unga när vi tog ut dem för rollen, det är nu mer än 2,5 år sedan. Min uppgift var att ta fram en utbildning och välja pedagoger som skulle ge dem ett stort stöd på vägen fram till att de står på scenen. Vi valde att använda professionella lärare som undervisar professionella dansare.”

”Vi har haft ett tempo som man normalt inte har för barnskådespelare. Det gällde att ta stora hänsyn till barnen och inte forcera, utan pusha dem med positiv coaching och positiv energi. Det har varit ganska tufft att träna både sång, balett, stepp och dans”, säger Roine.

Vad var den största utmaningen?

”Det var att göra hela föreställningen! I numret Solidaritet – som är på cirka 10 minuter – har vi tio barn plus Billy – samt 22 vuxna – som inte ska krocka med varandra men ändå utföra sina nummer som Mrs Wilkinson, pianoläraren, gruvarbetare, poliser och balettflickor.”

”Den här nivån på barndans har aldrig tidigare funnits i Sverige!”, säger Roine och vi är säkra på att han har rätt på den punkten. ”Under de 35 år som jag jobbat med föreställningar har jag aldrig haft barn som kan så många saker på en gång, sjunga, dansa och steppa och spela teater.”

Och sedan kan han inte annat än att ge beröm till dessa unga skådespelare/dansare: ”De är otroligt receptiva och intelligenta. Vår dialog är som med professionella artister när vi ger instruktioner, men de ifrågasätter även olika saker. Utmaningen har naturligtvis varit att lägga oss på den här höga nivån och behålla den.”

I originalversionen är det två steppnummer, du sade i en tidigare intervju med Dansportalen att du ville ta bort ett av dem och göra något annat?

”Det är så klassiskt engelskt och traditionellt att lägga in stepp i olika föreställningar. Jag tyckte det var konstigt att Billy skulle sätta på sig steppskor just här. Hellre ett mer aggressivt, fysiskt nummer för att visa hans frustration. Det är alltså numret ”Angry Dance” i finalen av första akten där poliserna trappar upp våldet mot demonstranterna.

Musikaler är låsta till formen av producenterna, har du haft frihet att utforma föreställningen?

”Man får inte ändra i själva strukturen i manuset, men vi är fria att lägga till dans och annat som anpassar showen efter vilka skådespelare man har lokalt. Det är mycket mer dans i den här föreställningen än det är i originalet i London. I ”Drömbaletten” tex har vi fyllt på med mer koreografi och vuxna dansare.”

Slutet har du lyckats bra med, det skiljer sig från alla andra länders versioner som jag sett, han går ut som barn och återkommer som vuxen, precis som filmen slutade.

”Mycket hänger nog på min egen bakgrund. Jag tog mig från Uppsala till Stockholm och började träna balett helt ensam. Jag kände mig ensam i mitt dansintresse som kille. Ingen i min familj har sysslat med dans så jag kan identifiera mig i hur Billy känner.”

”Vi har även 25 flickor som skulle repeteras in, de är yngre här än i Malmö. Det fina med Billy Elliot är att det är barn som har huvudrollen, vilket gör att de vuxna supportar barnen i deras roller. Det gör att vi inte har plats för så stora egon på scenen. Alla blir så solidariska och kollegiala med varandra.”

Varför är Billy en sådan succé var den än spelas?

”Barnen! Jag såg en ganska sopig föreställning av showen – säger inte var – men den lyftes av barnen och att det är ett så bra manus. Många har en Billy inom sig. Vi har alla drömmar och många har inte fått leva ut sina drömmar. Vi blir lyckliga när vi följer den här killen som tar ett så stort beslut och går emot traditionerna i sin familj.”

Vad är Billy-skolan för slags utbildning?

”Stadsteatern och Malmö Opera såg ett behov av att skapa en utbildning för de barn som skulle göra rollerna i Billy Elliot. Jag fick frågan om jag vill bli koreograf till föreställningen och Base23 fick i uppdrag att driva Billy-skolan. Varje vecka gick de nio timmar i ämnena som ingår i showen, stepp, balett, sång, jazz och teater.”

”Vi hade en audition och ca 120 pojkar sökte till Billyskolan och 18 togs ut i första omgången. Det handlar mycket om att orka fokusera på så många olika tekniker när man är så ung. Slutligen plockades sex pojkar ut som fick åka till Malmö och spela Billy/Michael.”

”Till stockholmsuppsättningen hade vi ännu en audition och vi fick då ytterligare några pojkar som tränade för rollerna. Alla som går på Billy-skolan har fått möjlighet att vara med i föreställningen. Vi har en backup som ska räcka fram till sista föreställningen den 22 november i år.”

Hur klarade de skolgången under tiden som de var med i showen?

”När de gick på Billyskolan var det inget problem. Det var långa repetitioner i januari innan premiären, men då hade de läxläsning varje morgon mellan klockan åtta och tio. Föräldrarna har varit enormt stöttande, men även deras lärare har ställt upp väldigt fint.”

Vilken är din egen favoritscen i showen?

”Drömbaletten blev kraftfull och lite annorlunda med alla killar som kommer in som svanar. Jag tycker att det är en roligare koreografi än i originalet.”

”Finalen är skitrolig, jag gillar att koreografera sådana här finaler som bara bygger och bygger.” säger Roine med ett stort skratt som visar att han verkligen har haft roligt när han gjorde den.

"Vi har ökat på svårighetsgraden i Stockholm jämfört med i Malmö, eftersom de var så unga då och behövde få den erfarenhet som det gav dem att spela i sex månader på en scen."

Anpassar du koreografin efter vem som spelar Billy?

"Ja, de gör lite individuellt på några ställen, det är små saker och tricks eftersom koreografin är anpassad efter dem. Även de vuxna dansarnas roller har anpassats, jag kunde inte bara översätta rörelserna och ersätta rollerna. Alla dansare har olika dynamik, här måste jag anpassa numren efter vilka dansare jag har tillgängliga. Det är inte som i London där man castar en dansare som får anpassa sig och ersätta en plats."

Hur fungerar det med backup om t ex någon blir sjuk?

"Vi har ett joursystem som går ut på att när en spelar Billy/Michael så finns det en annan beredd att hoppa in om något händer. Men de kan vara hemma eftersom vi kan ta hit dem på så kort tid. Men före kl 12 varje dag måste de höra av sig om de håller på att bli sjuka så vi kan sätta in en ersättare till kvällen."

"Normalt spelar de alltid i samma lag men de kan spela mot vem som helst. Alla sex pojkarna är så charmiga och roliga, vi har verkligen fått en väldigt fin föreställning."

Cristian Hillbom
30 april 2017