Leinonens rörelsespråk är sagolikt, kompromisslöst, spännande och precist

HELSINGFORS: Susanna Leinonen Company fyllde 15 år och ville med anledning av jubileet bjuda publiken en tidsresa genom åren.

Leinonen är en av de mest kända finska nutidskoreograferna. Hon grundade sitt danskompani 2001 och hennes verk har setts i över 20 länder.

Beställningsverk har, utöver vid Nationaloperan, dansats på många håll i övriga Norden; till exempel vid Kungliga Operan i Stockholm, GöteborgsOperan, Dansk Danseteater och Skånes Dansteater. I våras turnerade kompaniet till sju orter i Sverige.

Programmet i Almisalen på Operan bestod av delar av etablerade verk samt av ett nyare med namnet See / Obey. I den eleganta föreställningen trivdes man från första början. Det är härligt att se verk som är gjorda på ett sätt där artisteriet går att känna igen. Leinonens rörelsespråk varierar, det är sagolikt, kompromisslöst, spännande och precist. De ytterst skickliga dansarna tycktes trivas även de med sitt uppträdande.

Utdrag ur fem andra verk följde. Natasha Lommi och Jouka Valkama, också han dansare vid operan, övertygade i den starka Romeo och Julia.

Med engagemang framförde den dansante och vige Atte Kilpinen (ungdomsgruppen vid Nationalbaletten) sitt solo ur And the Line Begins to Blur, likaså den övriga gruppen.

Dessa erfarna frilansare – i det nämnda numret Sanni Giordani, Riku Lehtopolku, Heidi Lehtoranta, Pekka Louhio och Elisa Tuovila – är hemma i Leinonens koreografi.

Även korta videoinspelningar med intervjuer och diskussioner med dansare sågs, på screen. Bland annat fick vi se att det kunde även hända ett och annat under resorna som Susanna Leinonen gjort med dansarna: Leinonen själv och Natasha Lommi förberedde sig för en intervju i Kina. De togs emot, fick make-up och frisyr och kom på det klara med att det nog är något annat på gång. De blev sedan fotograferade som mannekänger för den lokala bazaartidningen.

Suo Tihkua Vihreä Tammi (Ticle Ticle Green Oak) skapades för Nationalbaletten 2003. Ett solo ur den dansades gediget av operans Salla Eerola, stjärndansaren som var med redan vid uruppförandet. Jag tyckte om verket redan då, om dess tidlösa och poetiska stämning, något som man kunde föreställa sig finna i en urskog i ett vinterlandskap.

Efter pausen var det dags för See/Obey. En ny trevlig bekantskap var unga dansaren och skådespelaren Misa Lommi som tillsammans med stora systern Natasha Lommi, och Sanni Giordani dansade i verket. Misa Lommi är intresserad av att jobba både i Finland och i Sverige. Hon har dansat och skådespelat i bägges huvudstäder och senast i Stockholms Stadsteater som Ronja Rövardotter. Systrarna Lommi är båda utbildade bl.a. i Danshögskolan i Stockholm.

Den lilla gruppen, mycket jämn i sitt energiladdade och intensiva uppträdande, erövrade sin publik. I detta ganska långa verk, med syftet att granska vardagens absurdism, ställdes dansarnas fysik hårt på prov.

Man behövde inte undra vad koreografen haft i tanke, menat med allt – i fina helheter kan man tolka in sin egen story – vad som ligger bakom all dans. De delar ur Susanna Leinonens produktion som utvalts till kvällens giv gav en god bild av koreografens arbete genom åren.

Anita Jokela
9 nov 2016