Björn Holmgren in memoriam

STOCKHOLM: Den svenska dansvärlden har förlorat en av sina största personligheter. Dansaren, koreografen och pedagogen Björn Holmgren (1920-2016) har gått bort i en ålder av 95 år.

Björn Holmgren kom från enkla förhållanden. Hans mor var ensamstående med sex barn. Den några år äldre brodern Rune Holmgren, sedermera känd som modeskaparen Hatt-Rune, föreslog att Björn skulle börja i balettskolan på Operan.

Efter en tveksam start, hälsades han som ett balettens underbarn och blev utsedd till betald elev 1937. Året därefter uppmärksammades han i baletten Offenbach i Olympen av den danske koreografen Svend Aage Larsen vilket inledde hans genombrottsår i baletten 1938-40.

Hans första stora roll blev James i Sylfiden (1939, iscensatt av Svend Aage Larsen) tillsammans med den glamorösa balett- och filmstjärnan Brita Appelgren – man skämtade om barnarov!

Hans teknik var dock utmärkt, skolad av balettpedagogen Valborg Franchi, och han betraktades som en utmärkt 'danseur noble'. Han utnämndes till sekonddansör (andre solist) 1944 och till premiärdansör 1946.

Efter andra världskrigets slut blev han och kurskamraten Ellen Rasch bland de första svenska dansare som sökte sig ut i Europa för vidareutbildning, främst till Paris. Han turnerade även ett par år i England med gruppen International Ballet. Där framträdde han bland annat i Giselle och i Mikhail Fokins Sylfiderna och Karneval.

På återvägen därifrån (1950) tog han vännen och kollegan Maurice Béjart med sig, vilket resulterade i flera av Béjarts tidiga koreografier – bland annat kan de båda ses i filmen Eldfågeln (1952) med Ellen Rasch som stjärna. (Finns på DVD – en intressant och roande men romantiserad bild av livet på Stockholmsoperan).

Baletten i Stockholm hade då fått en uppryckning genom anlitandet av två brittiska storheter i ledningen: koreografen Anthony Tudor och den legendariska Mary Skeaping (balettchef 1953-62).

Tudor betydde mycket för utvecklingen av dramatiska baletter med psykologiska tolkningar och Skeaping för en stark och högklassig klassisk teknik.

De fann i Björn Holmgren en utmärkt och elegant uttolkare av den klassiska baletten och Björn fick sitt stora genombrott i baletter som Svansjön och Törnrosa. Som sina partners hade han främst Elsa-Marianne von Rosen, Ellen Rasch, Gunnel Lindgren och Gun Skoogberg.

Björn Holmgren skapade med framgång flera neoklassiska koreografier som Variation de Ballet, Suite Classique och Mozartiana.

Förvisso var han en danseur noble, vilket dock inte hindrade honom från att göra flera skarpt utformade karaktärsroller som titelrollen i Den förlorade sonen (Ivo Cramér) eller peruanaren i Léonide Massines humoristiska Gaitée Parisienne och i moderna verk av Birgit Åkesson och Birgit Cullberg. Han tolkade till och med en gång både den onda Féen och den klassiskt ekvilibristiska Blå Fågeln i samma föreställning av Törnrosa!

Björn medverkade även i flera av Mary Skeapings och Ivo Cramérs uppsättningar på Drottningholmsteatern.

Björn Holmgren avslutade sin karriär som dansare 1963 med ett kraftprov: en lysande tolkning av den krävande titelrollen i Birgit Åkessons solobalett Ikaros till musik av Sven-Erik Bäck.

Som danspedagog har Björn Holmgren haft en stor betydelse för svenska dansare. Han var en av den klassiska balettens trognaste och starkaste förkämpar och blev en mentor för generationer av unga dansare. Han fortsatte undervisa fram till 1993.

Björn Holmgren var en glad och vänsäll person men med bestämda och väl underbyggda åsikter. En vacklande hälsa innebar mot slutet att han syntes allt mindre i teaterlivet.

Han efterlämnar många minnen och en stor saknad.

Anders Jörlén
24 sep 2016