Opera med hjärta och hjärna

VADSTENA: Sommarsäsongens föreställning Kär och galen med Vadstena-Akademien bestod av två innehållsmässigt sett mycket olikartade verk från det sena 1700-talet: operorna Nina och Comala.

Föreställningen är ett resultat av projektet 'Performing pre- modernity'. Där bedrivs, under fem år, parallellt konstnärlig och akademisk forskning, med stöd av Riksbankens jubileumsfond. Ämnet är att studera och åter uppföra musikdramatik från andra hälften av 1700-talet.

Projektet leds av två internationella auktoriteter: Magnus Tessing Schneider, fil. dr. i teatervetenskap vid Stockholms universitet och, som musikalisk ledare, den briljante Mark Tatlow, dirigent och nu gästprofessor vid projektet.

De två timslånga operorna var inget mindre än konstnärliga uppenbarelser. Den dramatiska (med lyckligt slut) Nina eller Den af kärlek svagsinta, med musik av Giovanni Paisiello (1789) samsades förträffligt med dramatiska och tragiska Comala, med musik av Pietro Morandi (1780).

Operorna sjöngs på italienska. Tack vare en diskret textmaskin kunde åskådaren konstant följa innehållet.

Starka känslostormar av saknad och återseende

I Nina är medlidande ett genomgående grundmotiv. Den stackars huvudpersonen tror att den älskade avlidit. Därför har hon mist förståndet och försjunkit i sin egen värld. Men hennes goda hjärta är det inget fel på: hon är vänlig mot de fattiga.

Nina inleder varje dag med förhoppningen att den älskade skall återkomma. Dagen slutar dock med att hon åter försjunker i apati. I känsloskiftningarna visar sångarna i kören aktiv medkänsla.

När den älskade till slut en dag dyker upp återkommer Nina till verkligheten. Slutsång: "Kärleken är medlidandets barn".

I Comala blir huvudpersonen (en gestalt från keltisk sägen) lurad att tro att den älskade dött i strid. När han så återkommer blir känslostormarna för kraftiga och Comalas hjärta brister. Om man så vill: en död i glädje.

Nina spelades med framgång långt in på 1800-talet. Comala har veterligen inte spelats sedan 1780. Operorna förtjänar mer än väl att åter spelas, både som helheter och enskilda konsertstycken.

Konstnärlig gestaltning

För bröllopssalen i Vadstena slott hade Ann-Margret Fyregård skapat en dynamisk scenografi. Den gav spelplatser i många nivåer och inramade orkestern (hela 23 personer), som var placerad i något så ytterligt ovanligt som en cirkel för stråkar och en för blåsare.

Föreställningen var också en praktisk undersökning i musikaliskt samarbete – utan dirigent! Mark Tatlow satt stilla i en liten nisch. Musiker och sångare (välutbildade yngre) fick i stället praktisera ömsesidig uppmärksamhet, hela tiden.

För regin svarade den italienska rörelse- och dansspecialisten Deda Cristina Colonna. Hon fyllde spelplatsens möjligheter med dynamisk aktion. Sångarna i den niohövdade kören framstod till och med som individuella artister.

Kort sagt: Detta var en föreställning som i alla avseenden var i detalj genomarbetad.

Föreläsningar
I samband med föreställningarna organiserades en dag ett högintressant, internationellt symposium med specialister från Danmark, Italien, Storbritannien och Tyskland, plus en mångkunnig panel. Lyssnaren blev både klokare och gladare.

Peter Bohlin
18 aug 2016

BAKGRUND
Internationella Vadstena-Akademien startades 1964 av sångpedagogen Ingrid Maria Rappe. Det främsta syftet är att vidareutbilda unga artister i början av sina karriärer genom att ge stöd av framstående yrkesutövare och mer tid för reflektioner än i traditionell operaproduktion.

På Akademien framförs enbart operor som ingen annan spelar – bortglömda eller nyskrivna. För den äldre repertoaren är forskningsinsatser avgörande.

Nils Spangenberg, konstnärlig ledare sedan 2001 och verksamhetschef sedan 2009, tilldelades 2014 Konungens medalj för värdefulla insatser för svenskt musikliv.
Förra året belönades han med Föreningen Svenska Tonsättares pris "Musikens Möjliggörare". Dansportalen gratulerar i efterhand.