Mats Ek: Jag säljer inte längre mina baletter och YXA var min sista balett

STOCKHOLM: I slutet av maj åker Kungliga Baletten till USA för att ge Mats Eks balett Julia och Romeo i Kennedy Center i Washington och Segerstrom Center for the Arts i Los Angeles.

Operans Balettklubb bjöd in Mats till ett möte för en tid sedan för att berätta om balettens tillkomst, men även om hans framtida planer och hans baletters framtida öde.

 "När Johannes Öhman tillträdde som chef för Kungliga Baletten bad han mig göra en balett för dem och jag hade redan börjat fundera på Romeo och Julia eller som jag valt att kalla den: Julia och Romeo," säger Mats Ek.

"Jag hade upptäckt genom min research i urkunderna att Shakespeare hade, som han gjorde i många sammanhang, snott den här historien ur en samling berättelser från Italien och där hette den Giulietta e Romeo, så i själva källan var det faktiskt Julia som stod först."

"Men det var inte huvudorsaken utan det blev mer som en klapp på axeln i mitt eget beslut att vända på kakan. Det är med Julia och hennes familj Capulet som de största konvulsionerna sker. Hon ställs ju inte bara inför det faktum att hennes familj ligger i fejd med Romeos familj, utan hon ska också tvångsgiftas med en kille hon inte gillar," säger Mats Ek och fortsätter:

"Det här leder till fruktansvärda följder. I pjäsen leder det indirekt till den misslyckade strategin att hon ska låtsas vara död. Den skulle hon inte ha tagit till, om inte fadern hade ställt det väldigt aggressiva kravet på underkastelse eller 'jag önskar att du vore ofödd' och 'gör du inte som jag vill så kommer du inte att finnas till'. Han hotar henne alltså till livet – det finns i texten. Det är en problematik som är alltför vanlig runt om i världen – också här och nu."

Att hitta musik som var möjlig att använda
"En annan viktig förutsättning för den här versionen – Shakespeare är ju grunden – var att hitta en musik som jag tyckte var möjlig för mig att använda. Jag har själv dansat i tre olika versioner till Prokofjevs musik, så det kändes inte möjligt att höra den på nytt. Det är en mycket stilig musik, men den är mycket deskriptiv, den skildrar dramat scen för scen, kanske alltför troget, om jag skulle göra en helt ny version."

"Då vände jag mig till Sjostakovitj, som jag tycker väldigt mycket om, och det gick till en viss del. Men han var en plågad man och hade svårt för det ungdomligt förälskade. Det blir ofta oerhört komplicerat – och det har jag inget emot – det blir väldigt kraftfullt, aggressivt – gärna det också, men där finns inte den ungdomliga blomningen, ironi ja, men inte just detta," säger Mats Ek som till slut fann sin musik.

"Och då fanns gamla Tjajkovskij, som jag har arbetat med tidigare i ett par stora baletter och som jag har älskat då. Jag sökte musik som inte var skriven för balett utan konsertant, symfonisk musik, och där landade jag," säger en påtagligt nöjd Mats.

Det blev ett möte med operabaletten och scenografen Magdalena Åberg och Anders Högstedt som hjälpte Mats att sammanfoga de musikstycken han valt till en symfonisk enhet.

Hur kom ni fram till den avskalade, mörka miljön, som ju inte följer traditionen att skildra renässansen ljusare och mycket färgrik?

"Det finns ju färger i kläderna, inte minst i festen, men dramat utspelas i orostider och i stadsmiljö, så det lekfulla har fått en starkare bakgrund med mörkret som råder i staden. Den första konfrontationen mellan familjerna, som publiken är med om, är egentligen tredje gången som staden råkar ut för de våldsamma sammandrabbningarna och fursten är uppriven och uppgiven inför den växande problematiken. Så redan i ingången finns mörkret."

"Vi använder en naken scen, som vi låtit måla om från grönt till svart, och det svarta ger en profilering till de kroppar som framträder. Väggarna som Magdalena Åberg har gjort – dom är mörka men inte fula – och dom skapar laddning i rummet. De är också de enda dekorelement vi har, allt annat är kostymer och dansarkroppar."

Karaktärerna är väldigt starkt formade, t ex Julias förhållande till familjen och till Romeo, men även alla andra har du gett en stark karaktär, till exempel Mercutio.

"Ja, jag har läst Shakespeare och där är Mercutio en mycket framträdande roll, och det anses att Shakespeare var tvungen och ta livet av honom i tredje akten för att han inte skulle ta över helt i sista akten."

"Han är en så otroligt originell figur, han är så otålig. Mercutio betyder 'den som rör sig', till och med 'den som rör sig snabbt', Romeo betyder 'den som längtar', Julia 'den unga', Benvolio 'den som vill väl', Tybalt 'den stora katten'. Namnen anger någonting och just i Mercutios fall finns det en rörlighet också i knoppen, inte bara i kroppen, som är väldigt tacksam att fantisera kring."

"Det var regissören Franco Zeffirelli som i sin film (1968) för första gången gjorde Mercutio inte alls till en flirtig pigtjusare utan till en olycklig, laddad person, som egentligen söker döden – men på omvägar, genom provokation och spratt."

"Det finns en berömd monolog i pjäsen, som kallas för 'Queen Mab'. Den handlar om en liten, liten insekt som är en drottning och hon kör ett litet spann som dras av ännu mindre varelser. Denna lilla drottning styr världen genom sitt inflytande under natten."

"Den kombinationen av det mycket lilla och det stora utslaget av hennes krafter är en fantastisk, poetisk figur som ju är svår att återge, men den har jag tagit som avstamp till ett av de stora solon som Mercutio har."

När du gör koreografi, har du allting uträknat i huvudet? Hur mycket samarbetar du med dansarna och hur gjorde du nu?

"Jag jobbar på ett gammalmodigt sätt, jag arbetar inte med improvisation, jag arbetar ut koreografin på min egen kropp i ensamhet, därefter föreslår jag de rörelserna till dansarna".

"Sedan blir det massor av förändringar och påverkan av hur dansarna plockar upp det hela. Deras misstag blir ofta bättre lösningar och det gäller att vara lyhörd till varje ögonblick i det samarbetet – men för att komma till den friheten så behöver jag ett genomarbetat förslag och det lägger jag på mig själv."

"Jag väljer de dansare som är de bästa för varje roll och hur de sedan får sin inspiration, eller vilka förebilder de bygger den på, har jag inget behov av att veta. De gör sin tolkning och sedan diskuterar vi utifrån den om eventuella förändringar och anpassningar som vi gemensamt kommer fram till."

Det har skrivits och ryktats om att du inte ska göra några nya uppsättningar och att dina baletter inte ska få framföras mera. Hur ligger det till?

"Det är inte riktigt, jag beslutade för tre år sedan att jag skulle lägga av när jag fyllde 70. Hur långt det håller vet jag inte. Jag vill landa i ett läge där jag inte behöver hålla reda på vad som ska hända nästa vecka, nästa år. Jag har levt på det viset i 50 år och jag vill nå ett läge där jag inte behöver planera flera år framöver."

"Men jag säljer inga nya baletter och den sista balett jag gjorde, Yxa, var för ett år sedan. Men jag fullföljer alla uppgjorda kontrakt. Det har blivit några få avsteg från det beslutet och det dröjer innan allt det pågående är avslutat," säger Mats Ek och skyndar vidare för att övervara kvällens föreställning på Operan av Julia och Romeo.

Anders Jörlén
4 maj 2016