Stockholm: From Sammy with Love – Suveränt!

På Stockholms Stadsteaters lilla scen ges just nu en föreställning som är ett måste för alla som är intresserade av jazz, dans, sång, show business och gripande människoöden.

Allkonstnärerna Karl Dyall och Rennie Mirro berättar tillsammans med fyra musiker historien om Sammy Davis Jr och hans liv från debuten som 3-årig Vaudeville-artist i Harlem till slutet och hans död 1990.

De fyller rummet från golv till tak med sång, dans, akrobatik och inte minst dramatik. De båda aktörerna spelar alla roller. De växlar mellan att vara Sammy genom att använda hans karaktäristiska bowler-hatt. Den som har hatten är Sammy just då. Svartvita fotografier tas till för att illustrera andra karaktärer. Obetalbar är Karl Dyall som treårig Sammy eller i rollen som May Britt, Marlene Dietrich-stylad till blå ängel. Allt i samma kostymering: smoking med eller utan kavaj!

Sång- och dansnumren är glänsande och häpnadsväckande. Här används inte bara golvet. Det hoppas och svingas halsbrytande i och mellan smäckra stålställningar i en hisnande fart. Allt med elegans och charm.

Men här finns också dramatiken: de färgade artisternas skamlösa behandling, glåporden, förnedringen, omöjligheten av ett blandäktenskap (förbjudet i lag i 31 av USA:s stater då Sammy gifte sig med May Britt Wilkens), de politiska intrigerna, drogerna, alkoholen . . . På ett osökt sätt varvas de båda aktörernas egna livserfarenheter in och paralleller dras till berättelsen om Sammy Davis Jr.

Som publik sitter man där och ler, skrattar, förfäras och rörs till tårar – det år inte ofta det händer en gammal teaterräv!

Rennie Mirro berättar
i ett samtal med Dansportalen att han och Karl Dyall burit på idén till föreställningen i flera år.

"Jag gav Kalle Sammy Davis biografi i present när vi hade premiär på Singing in the Rain 2007. Vi började snacka om Sammy och om vi inte kunde göra något om honom.

Idéerna fortsatte att komma och vi tog så småningom kontakt med producenten till Singing in the Rain, Vicky von der Lancken, som tände på förslaget att göra en föreställning, men hon visste inte riktigt hur. Hon i sin tur mötte Stockholms Stadsteaters chef Benny Fredriksson, som genast blev eld och lågor och gärna ville ta oss till sin teater.

Nu spelade vi ju Singing in the Rain i tre år, men vi pratade mycket om Sammyprojektet under tiden. Vi frågade Benny om han kunde rekommendera någon som kunde hjälpa oss med dramaturgi och regi och han föreslog dramatikern och regissören Jonna Nordenskiöld. Vi fick fin kontakt genast och vi ville ju gärna ha en kvinnlig aspekt på föreställningen eftersom det bara är män som medverkar.

Jonna intervjuade oss och vi diskuterade om vad vi skulle koncentrera oss på i föreställningen. Sedan skrev hon manus och tog hand om regin. Vi ville gärna berätta om Sammys äktenskap med May Britt, som ju ger en svensk anknytning. Nu råkade det vara så att vår kapellmästare Joel Sahlin känner en släkting till May Britts bror, som har berättat för May Britt om vår föreställning och hon blev helt tagen, så vi hoppas hon ska kunna komma hit och se den.

David Dalmo från Bounce har varit koreograf för föreställningen och vi har utarbetat danserna tillsammans. Han är specialist på steppdans också, så han har gett oss ett par fina steppnummer.

Hur känner du Karl Dyall?
"Kalle och jag har känt varandra praktiskt taget hela livet, våra föräldrar var vänner och Kalle blev min bästa kamrat under de tidiga tonåren.  

Ingen av oss har sett Sammy Davis Jr live, men min farfar, som är sångare och bor i Vancouver numera. kände honom väl, så han har berättat mycket.

Kalle känner också Ulla Jones, tidigare gift med Quincy, som också kan berätta om Sammy."

Nu spelar ni fram till 25 november, vad ska du göra efter det?
"Vi får se hur det går. Biljetterna säljs snabbt så kanske förlängs föreställningen ytterligare.

Jag har ju också varit tävlings- och bidragsproducent för svenska Melodifestivalen sedan 2011, så i vår blir det min tredje festival. Det är ett jättejobb förstås!"
Anders Jörlém
27 aug 2012