Dansportalen

Artiklar från 2008 – till idag

Artiklar från 2008 – till idag

Med världen som arbetsfält: Frank Andersen

Frank Andersen och hans hustru Eva Kloborg är i Stockholm för en nyinstudering av Auguste Bournonvilles balett Sylfiden. Också en kortfattad presentation av Frank Andersens karriär blir lång. Utbildad vid Det Kongelige Teaters balettskola i Köpenhamn, dansör vid Det Kongelige Teater från 1971, premiärdansör från 1977.

Han ledde 1976-85 en solistgrupp från Det Kongelige Teater som turnerade jorden runt med Bournonvillerepertoar. Han var balettchef under sammanlagt femton år i Köpenhamn och fyra år i Stockholm.

De senaste 25 åren har han omsatt sin väldiga initiativ- och idérikedom i handling. Ingen har gjort så mycket för att i världen sprida Bournonvillerepertoaren och -stilen. Han har gjort uppsättningar av Bournonvillebaletter i Frankrike, Japan, Kina, Sverige, USA, Finland, Georgien, Estland, Italien, Tjeckien, Kuba, Ryssland, Vietnam, Portugal och Slovenien (hittills). Ofta har han samarbetat med sin äkta hälft sedan 1983: dansösen och pedagogen Eva Kloborg.

Han har vidare varit ordförande och jurymedlem vid balettävlingar som Prix de Lausanne och agerat konstnärlig rådgivare vid bl.a. Kinesiska nationalbaletten och Beijing Dance Theatre. Han har ännu inte fyllt 60.

Inför nypremiären av Sylfiden 26 maj 2012 fick Dansportalen ett långt samtal med världens nu främste Bournonvillepecialist, som dessutom är en mycket trevlig, öppen och generös person.

Frank Andersen i balettsalen på Kungliga Operan. Fotograf Mats Lindgren

Frank Andersen i balettsalen på Kungliga Operan. Fotograf Mats Lindgren

Vems idé var det att Du skulle sätta  upp Sylfiden i Stockholm nu?
"Låt mig säga så här: Det var nog Bournonvilles egen avsikt, nu 150 år efter Stockholmsoperans premiär på verket – 1 april 1862... men för tre år sedan informerade jag Marc Ribaud om detta faktum, och han tyckte det var en utmärkt anledning att återuppta Sylfiden. Och när Johannes Öhman tillträdde som chef var han lika entusiastisk.

Bournonville var också en mycket viktig person på Stockholmsoperan, framför allt som teaterchef 1861-64. Men han var  i Stockholm mängder av gånger."

Hur lång tid brukar det ta att göra en uppsättning av Sylfiden?
"I ett operahus får man anpassa sig och ta hänsyn till andra repetitioner och andra föreställningar i en löpande repertoar - men det är svårt.... Att dansarna samtidigt gör andra saker också kan dock ha praktiska fördelar med en teknik som Bournonvilles: de klassiska stegen är i princip desamma, men de utförs på ett speciellt sätt. Det är tufft för benen, och dansare som inte har tekniken aktuell behöver tid på sig för att vänja sig vid stilen och vänja kroppen vid fysiken. Fem till sex veckor brukar det ta, men man måste planera mycket noggrant.

Gäller det en ensemble där man inte dansat stilen alls förut brukar min kära hustru, Eva Kloborg, som också är min fasta medarbetare, ge lektioner i perioder före iscensättningsarbetet."

Eva Kloborg. Fotograf Henrik Stenberg

Eva Kloborg. Fotograf Henrik Stenberg

Eva Kloborg hade vänligheten att närvara vid samtalet. De flesta frågor gick till Frank Andersen, men här en fråga till Eva Kloborg: Hur ofta har ni möjlighet att arbeta tillsammans?
"Jag är fortfarande anställd vid Det Kongelige Teater som karaktärsdansare och pedagog, och jag är jätteglad för det... så jag måste få tjänstledigt. Men vi har rest mycket tillsammans och bl.a. arbetat i  Kina, Japan, Ryssland, Vietnam, Kuba, Georgien, Finland, Italien, Tjeckien och här i Sverige. Nu har jag tjänstledigt i fyra veckor, så då arbetar vi här i Stockholm."

(Kommentar: Karaktärsdansare – Principal character artist – är en i balettvärlden klart ovanlig funktion. Som sådan kan anställas dansare som uppnått pensionsålder men som man vill ha kvar i ensemblen för roller som t.ex. Madge i Sylfiden. Med denna funktion säkerställer man också levande kontinuitet i en ensemble. Eva Kloborg har dessutom andra uppdrag utomlands.)

Frank Andersen:
"Eva har varit anställd i baletten sedan 1964, men tillbringade två år i Stockholm som inte räknas, så våren 2017 kommer hon att fira sitt 50-årsjubileum på Det Kongelige Teater!

Jag vill understryka vikten av att ha en så erfaren och kunnig medarbetare. Det är inte enbart så att fyra ögon ser mer än två – det är också fråga om den dubbla hjärnkapaciteten. Dessutom kan vi fortsätta arbetet efter själva arbetsdagen och resonera om det varit något vi kunnat göra bättre – ovärderligt!

Eva är en person jag lyssnar noga på när hon har en annan uppfattning än jag. Det kan hända att jag blir irriterad - man vill gärna tro att man alltid har rätt – men det gäller genomgående i tillvaron: man kan inte bara ha ja-sägare omkring sig. Men får man motiverade invändningar kan man diskutera dem och komma vidare både som människa och konstnär.

Eva är inte enbart min medarbetare – hon tillhör min innersta krets – du måste komma ihåg att 'you must gather your family around you' – bokstavligen... Och vi känner varandra så väl – efter 37 år – att när hon säger Stopp! då vet jag att jag måste ta mig en extra funderare.

Får Eva tjänstledigt åker vi tillsammans till Kina i höst för att sätta upp La Ventana för Peking Dance Academy – den största i världen: 107 studior, 1200 elever och 400 lärare! Otroligt... Därefter åker jag ensam till Vancouver i Canada, sedan till Caracas i Venezuela för att sätta upp Blomsterfesten i Genzano, vidare till Montevideo i Uruguay: där är Julio Bocca balettchef och där skall vi iscensätta Sylfiden våren 2013. Vi skall också till Haag och Portugal med Napoli Pas de Six..... Tiden går fort."

Koncentration är ett måste vid instuderingen. Fotograf Mats Lindgren

Koncentration är ett måste vid instuderingen. Fotograf Mats Lindgren

Har ni någon sekreterare?
"Än så länge klarar vi oss utan, men vi måste nog engagera en snart. Något jag ännu inte riktigt lärt mig som frilansare är att säga nej. Visserligen brukar jag vilja vara överallt och göra allting, men man måste se till att inte kollisioner uppstår. Något som vi ska ha för första gången på tio år, det är en jättelång semester i sommar: sex hela veckor. Det har jag lovat Eva. Nu har vi arbetat nästan sexton månader i sträck, så det är nog på tiden."

Hur pass långt fram i tiden brukar ni planera?
"Just nu har vi planer fram till våren 2016, då det ser ut som att vi ska göra en stor produktion i Ryssland – oerhört spännande. Det betyder inte att schemat är helt fullt: det finns små luckor för det oförutsedda – och spännande."

Ni har gjort uppsättningar av Sylfiden i Tokyo, Peking, Tallinn, Florens, Prag, Helsingfors, Lissabon, Ljubljana, Shenyang i Kina och här i Stockholm – hittills; Arbetet fortsätter. Är Sylfiden en god introduktion för dansare till Bournonvillestilen?
"Ja, Sylfiden är en bra introduktion, men kanske inte den bästa för den som inte har jobbat med Bournonville tidigare... – det vill jag mena är Blomsterfesten i Genzano, som är ett pas de deux. Där kan man koncentrera sig på stilen och fotarbetet, och arbeta med 'épaulement'. Denna term kan beskrivas som det sätt på vilket man arbetar med överkroppen i samspelet med benen, plus noggrann placering av kroppen i förhållande till scenrummet, vilket  ger en alldeles särskild dynamik i stilen. I Bournonvillestil dansar man runt i rummet, medan man i rysk stil dansar mer på diagonaler och därefter in till mitten av scenen och åter till en diagonal som avslutning.

Under arbetets gång kan man ge klasser och bekanta sig närmare med dansarna. Vi undervisar också i Bournonvilles mimstil, som är ett jätteviktigt element i alla hans baletter, och som faktiskt är mycket svårt att utföra okonstlat. Ord som ärlighet och naturlighet är därvid de viktigaste begrepp vi använder. Det avgörande är att den dansare man instruerar är övertygad och förstår vad vi gör. Han måste vare ärlig i sitt agerande och sin övertygelse, endast då har han möjlighet att bevisa för publiken att han eller hon ÄR James eller Sylfiden... och inte SPELAR en roll, utan alltså ÄR...

Det allra viktigaste vid en uppsättning kan preciseras så här: När vi, eller jag ensam, reser någonstans för att arbeta ser vi till att vi alltid, alltid har tillräckligt gott om tid. Det kommer inte att fungera annars. Vi måste ha tillräckligt med tid för att arbeta med steg, stil och mim, enchaînements [stegkombinationer] och musik. Och allting skall utarbetas till en fungerande helhet.

Rom byggdes inte på en dag – och det räcker inte med en dag för att lära sig dansa Bournonville. Dansare som tror att de kan dansa Bournonville för att de behärskar klassisk balett – de inser snart att det här har jag aldrig gjort förut: jag måste lära mig något nytt! Det har förekommit att också balettchefer tror att arbetet kan gå snabbt, men Eva och jag kräver tid, annars är uppdraget inte intressant för oss."

Huvudrollerna görs av Marie Lindqvist och Arsen Mehrabian i ena laget. Fotograf Hans Nilsson

Huvudrollerna görs av Marie Lindqvist och Arsen Mehrabian i ena laget. Fotograf Hans Nilsson


Hur fungerade arbetet med Bournonvillestilen i Moskva? Ni satte upp Napoli där 2009 på den teater som heter Stanislavskijs och Nemirovitj-Dantjenkos akademiska musikteater i Moskva.
"Vi blev inbjudna av den dåvarande balettchefen, Sergej Filin, som vi har känt sedan början på 90-talet, och det var mycket intressant. Det visade sig vara en jätteensemble med över hundra dansare. Vi fick helt fria händer att göra casting, och det var faktisk mycket vanskligt ty där fanns så många fantastiskt fina dansare, speciellt tjejer...

Jag har insett att Bournonvillestilen på vissa håll betraktas med visst överseende. Damerna insåg snart att det var svårare än de trott och de lydde förmaningar att stretcha ordentligt efter träning. För herrarna tog det längre tid att inse att deras styrka inte var tillräcklig: de insåg först så småningom att detta var en uppgift som krävde väldigt mycket hårt arbete.

De var först inte riktigt förtjusta i klasserna utan tyckte att de var för svåra – och de fick ont. Men Eva och jag var beredda på detta, så vi fick det att fungera. Och det riktigt roliga var att resultatet blev en jättesuccé, och baletten blev nominerad till den ryska utmärkelsen 'The Golden Mask'. Det var en fin upplevelse att arbeta med detta kompani."

Nadja Sellrup och Olof Westring är sylfiden och James i det alternerande laget. Fotograf Hans Nilsson

Nadja Sellrup och Olof Westring är sylfiden och James i det alternerande laget. Fotograf Hans Nilsson

Som balettchef här i Stockholm 1995-99 arrangerade du bl.a. en jubileumskonferens 1998, då det var 225 år sedan balettensemblens tillkomst. Balettforskare och -entusiaster från mängder av länder deltog. Baletten gav under en minnesvärd jubileumsvecka föreställningar varenda dag på Operan, Drottningholmsteatern och Confidencen. Det arrangerade du mycket snabbt.
"Första förutsättningen för att få en idé är att undersöka vad man har framför sig. När jag kom hit 1995 tyckte jag att det var ett spännande kompani, med jättemånga duktiga manliga dansare. Så när vi gjorde Mahlers tredje symfoni av John Neumeier 1998 medverkade 32 herrar! Det var fantastiskt!

Ska man dansa ett verk av Neumeier krävs det minst tre års framförhållning. Så mycket tidigt tog jag kontakt med honom och förklarade att förutsättningarna här var mycket goda. Han kom och tittade och höll med om detta. Vi hade en idé om at han skulle göra en balett om Gustav III till 225-årsjubileet ... och vi åkte runt i Sverige till alla de slott som han hade relation till... men tyvärr blev det inte av...

Jubileet – ja, det var en spännande tid! – och nu skal man inte glömma att det bara är elva år kvar till 250-årsjubileet – ett kvarts årtusende! Det arrangemanget kommer att kräva mycket lång framförhållning...

När jag kommit hit insåg jag att tillfället var gyllene, så tre år räckte för förberedelserna. Så lång tid får man räkna med för en festival – en gala kan man med lite tur plocka ihop snabbare. Omedelbart när jag började som balettchef i Stockholm 1995 satte jag ihop en kommitté där vi kunde bolla med idéer om vad man kunde arrangera for festivalen 1998, repertoar och också andra evenemang kring festivalen: Gunilla Roempke, Pär Isberg, Anamaria Damianova, Erik Näslund och en person från marknadsavdelningen. Det är så viktigt att ha de bästa människorna omkring sig. Vi hade riktigt många idéer men inte alla blev genomförda.

Vi planerede en konferens: 'Royal Swedish Ballet 1773–1998', och vi gjorde en bok om konferensen, plus en mycket fin souvenirbok. Vi arrangerade också utställningar på olika museer här i stan.

Jag föresatte mig till jubiléet att lyfta fram något specifikt svenskt, att hitta den svenska traditionen. Birgit Cullberg och Birgit Åkesson – javisst. Men kunde man komma längre tillbaka? Svaret blev Jean Börlin. Där fanns något svenskt – på gott och ont. Till Les ballets suédois i Paris 1920-25 tog Rolf de Maré och Börlin så många dansare från Operan, att man där blev bestört.

Hur som helst hade vi sån oerhörd tur 1998 att Millicent Hodson och Kenneth Archer, som ledde forskningsprojektet 'Ballets Old and New', stod på topp då och dessutom råkade vara lediga. Så jag engagerade dem för att återskapa Within the Quota och Dervischer.

Skating Rink hade jag sett i Zürich, tillsammans med Gunnilla Roempke, som var min högra, ovärderliga hand under chefstiden. Det verket var för mig en 'revelation' – en uppenbarelse. Där fanns något 'gammalt' som var enastående spännande. Ibland är det rätt metod att se tillbaka för att komma vidare framåt."

Nina Ananiashvili. Foto Georgiens Opera och Balett

Nina Ananiashvili. Foto Operan i Georgien

Ett förträffligt exempel på detta är ett projekt på operan i Tbilisi i Georgien, där Nina Ananiashvili är balettchef sedan 2004. Hur träffade du henne?
"Åh, hon var väl en av de största ballerinorna i slutet av 1900-talet, och kanske också i början av detta århundrade. Jag lärde känna henne i slutet av 1980-talet. Då arrangerades i Toronto varje år 'Don des Étoiles', en gala till förmån för cancerforskning. Då dansade hon med Alexej Fadejetjev. Och vi träffades, och jag sade ungefär att om hon någonsin är i närheten så är hon hjärtligt välkommen till Köpenhamn.

Det gick ett år, och så ringde hon till min glädje en dag och sade 'I don't speak English, please talk to my husband' (den georgiske diplomaten och politikern Grigol Vashadze). Javisst, och han sade: 'Du var vänlig att bjuda Nina till Köpenhamn.' Javisst, när vill hon komma? 'I morgon.' Jaha, och hur länge kan hon stanna? 'Jaa, två månader.'

Ja, så kom hon med sin make – och så fick hon arbeta med Henning Kronstam. (Den förnämlige dansören, balettchefen och pedagogen, 1934-95) Och efter fem-sex veckor hade jag glädjen att kunna presentera Ananiashvili som gästartist i rollen som Sylfiden, ffg.

Hon startade en egen turnerande grupp (Ananiashvili and International Stars of Ballet) med t. ex. Fadejetjev, Andris Liepa, Elizabeth Platel, Sergej Filin, Igor Zelenskij, Farouk Ruzimatov, Tatania Terekhova och många andra superba dansare. Då hade Ananiashvili vänligheten att be mig vara balettchef i gruppen, och vi turnerade i Nord- och Sydamerika, fem veckor i Japan, och Kina m.m.

Det var förstås fantastiskt och jätteroligt, och vi blev väldigt goda vänner. Som balettchef inbjöd jag senare gruppen till Köpenhamn vid flera tilfällen, och vi gjorde bl.a. en nyårsgala där. Härligt! Och vänskapen har hållit i sig. Hon var bl.a. vänlig att inbjuda Evas och min son Sebastian att dansa med baletten i Tbilisi."

Sebastian Kloborg fortsätter familjens stolta danstraditioner och är solist vid Det Kongelige Teater. Franks mor Sonja Andersen var premiärdansös på Pantomimteatern i Tivoli, där hon bl. a. var partner till en ung Erik Bruhn.

Åter till det unika projektet i Tbilisi!
"Ja! En vacker dag eller var det natt... i Tbilisi frågade Nina Ananiashvili: Kunde vi inte göra något här som inte gjorts någon annan stans? – Nina menade en rekonstruktion av en Bournonvilleballet... jag visste inte riktigt, men hon frågade om man kunde hitta något som Jockey Dance från baletten Från Sibirien till Moskva ... intressant ... Fanns det möjligen mer att hitta?

Det gjorde det, och Dinna Bjørn, som är en fin dansös från Det Kongelige i Köpenhamn och som jag debuterade med 1971, hittade mycket mer. Så jag kunde så småningom föreslå en rekonstruktion av en av de Bournonvillebaletter som inte dansats i levande tradition: Fra Sibirien til Moskva.

Ett väldigt arbete vidtog under två och ett halvt år. Jag fick de bästa medarbetare i Anne Marie Vessel Schlüter och Dinna Bjørn, och forstås med Eva som koreografisk assistent. Till exempel lyckades Dinna Bjørn finna August Bournonvilles egna notationer till flera av danserna i baletten!

Skapad 1876 var Fra Sibirien til Moskva Bournonvilles sista balett och den stod på repertoaren i Köpenhamn till 1904. Den var resultatet av hans sista utlandsresa, till Ryssland, där han mottogs av både Marius Petipa och sin gamle elev Christian Johansson – och av f.d. danska prinsessan Dagmar, som han givit danslektioner när hon var liten. (Dagmar antog namnet Maria Fjodorovna när hon konverterat till den rysk-ortodoxa läran och gift sig med tronföljaren, sedermera Tsar Alexander III.)

Nina Ananiashvili är en fantastisk människa, kanske den största personligheten jag känt – och en med det största hjärtat. Jag tror inte man blir en riktigt stor konstnär utan att ha hjärtat på rätta stället. En stor dansör är en sak, men en stor konstnär, det är något helt annat.

Nina och jag har träffats i så många städer jorden runt, och vi har alltid fått tid till en pratstund. I mars i år hade jag den alldeles särskilda glädjen att arbeta med en gala för henne i Tbilisi: "30 år på tå".

I januari skall jag vara president for juryn i Prix de Lausanne, och dit har jag inviterat Nina vid min sida i juryn. Min gode vän balettchefen i Stockholm Johannes Öhman, deltar också som jurymedlem."

Fra sibiria til Moskva i Tbilisi. Foto Operan i Georgien

Fra sibiria til Moskva i Tbilisi. Foto Operan i Georgien


Du och Eva har arbetat i Vietnam också.
"Ja, man har faktiskt, vid Nationaloperan i Hanoi, en Nationalbalett som startades 1959. Man verkade alltså under brinnande krig. Under bombanfallen åkte man norrut, till bergen, och fortsatte träna där.

Ensemblen hade omkring 35 dansare när vi var där. Förhållandena var små, med mycket låga löner, men det fanns två studior. Det fanns inga pengar för Eva och mig, men vi hade fått ett fantastiskt stöd av Maersk. Arnold Mærsk McKinney Møller avled i april, i det närmaste 99 år gammal. En av hans döttrar, Ane Uggla, är gift med en svensk, sjöofficeren Peder Uggla, och en mycket fin vän, som vi har känt sedan min tid som balettchef här. Hon är vansinnigt intresserad av vad Eva och jag gör i världen för att göra Danmark större, och hon förstår och uppskattar vårt arbete med Bournonville. Vi är mycket tacksamma för att ha en sådan vän.

Så tack vare stöd av Mærsk åkte Eva och jag till Hanoi och iscensatte La Ventana – Bournonvilles lilla kammarbalett i spansk stil. Det blev mycket lyckat: Danske kronprinsen, Fredrik, hedrade premiären med sin närvaro.

Det är en ensemble jag gärna skulle vilja arbeta mer tillsammans med – och sätta upp Coppelia kanske. Vietnam är ett spännande land. Där har man en lång väg att vandra, men människorna är enastående uthålliga, och det är kanske något av det viktigaste. Där kämpar man också för konst och kultur, och det är beundransvärt."

Nu Stockholm: Har mycket ändrats här på tolv år?
"Intressant fråga... Jag tycker inte att mycket har ändrats i huset – och Operan är inte en helt lätt institution at vara chef för, med alla möjliga och omöjliga regler... Men jag önskar Johannes Öhman all lycka i arbetet. Jag hoppas så att han får de rätta personerna omkring sig som ger honom goda råd, och hjälper honom. Han är mycket väl insatt i dansvärlden, och jag har sett nästa års repertoar och tycker att den ser verkligt fantastisk ut."

En idé du sådde fröet till här i Stockolm var turnégruppen Stockholm 59° North.
"Jag kommer nu inte ihåg om det var jag som hjälpte till med den idén här, men idén till en turnerande solistgrupp växte fram så tidigt som 1975, när jag var 22 och just träffat Eva. Jag var inbjuden till den årliga dansfestivalen i Jacob's Pillow i USA för att dansa med en ballerina från New York City Ballet, och jag framförde också en Bournonvilledans. Sista dagen talade jag med konstnärlige ledaren Norman Walker och föreslog att vi med en grupp solister skulle återuppta de danska gästspel som tidigare gjorts i festivalen av bl. a. Fredbjörn Björnsson och Kirsten Ralov. Han tyckte det var en utmärkt idé, och vid USA:s 200-årsjubileum 1976 gästade vi så Jacob's Pillow. Det blev succé, och senare turnerade vi jorden runt med solistgruppen.

Bournonvillegruppen 1979: Lise Stripp, Dinna Bjørn, Arne Villumsen, Frank Andersen, Eva Kloborg, Bjarne Hecht, Niels Kehlet, Anne Marie Vessel, Ib Jeppesen och Annemarie Dybdal. Foto Mydtskov

Bournonvillegruppen 1979: Lise Stripp, Dinna Bjørn, Arne Villumsen, Frank Andersen,


Eva Kloborg, Bjarne Hecht, Niels Kehlet, Anne Marie Vessel, Ib Jeppesen och


Annemarie Dybdal. Foto Mydtskov

När jag var balettchef här vid Operan var Stockholm 59° inbjuden till Jacob's Pillow, och då hade jag glädjen att följa med och återuppleva festivalen. Då medverkade bl. a. Marie Lindqvist, Anna Valev, Anders Nordström och Jan-Erik Wikström, och det var härligt att se vilken succé de gjorde."

Ett annat gott initiativ du införde var 'Friendly Exchange'.
"Ja! Att gästspela brukar ju vara förenat med kostnader. Med denna metod kunde dansare behålla sin lön och få uppleva nya miljöer, dansa ny repertoar inför ny publik, och få nya arbetskamrater, med all den inspiration detta innebär – och komma tillbaka hem glada...

H C Andersen har sagt: 'Att resa är att leva'. Eva och jag får resa jättemycket, och vi älskar det. Varje uppsättning är ny: nya dansare, nya scener, ny kultur. Det är alltid en utmaning, alltid spännande. Jag tror inte vi tröttnar på det. De upplevelser som vi får när vi reser och arbetar med Bournonville jorden runt är mycket viktiga utvecklingsmässigt, och också mycket viktiga för nästa generation – och det har jag alltid tyckt. Därför Friendly Exchange.

När man gör uppsättningar av Bournonville på det rätta sättet - och jag hoppas att vi gör det så – måste man hålla i minnet att det är ett levande material man arbetar med. Dansen får aldrig stelna till ett museum. När Bournonville föder reaktioner hos artisten och sen hos åskådaren – då har man åstadkommit ett utbyte och nått fram till ett levande resultat. Detta är den ständiga utmaningen, att göra verken angelägna för dansare och människor av i dag. Men den dag vi inte tycker om resandet längre – då skär vi ner på det."

Bence Jancsula som Gurn och Hugo Therkelson som Madge i Stockholm. Fotograf Hans Nilsson; Kungliga Baletten

Bence Jancsula som Gurn och Hugo Therkelson som Madge i Stockholm. Fotograf Hans Nilsson

Hur kom du första gången till Kina?
"Första gången jag var i Kina – det var en 'revelation', en uppenbarelse. Kunskaperna om Kina var så begränsade då. Jag besökte landet 1985 med Kungliga Baletten från Danmark. Eva väntade vår son då, så hon var inte med. Alla bar blå s.k. Mao-kostymer. Transportmedlet var cykel. Alla cyklade. Man såg bara två-tre lastbilar. Tio år senare var trafiken mer balanserad. Nu är trafiken värre än i New York.

1995 gick det till så här. Vid en balettävling i Sydkorea satt jag i juryn, tillsammans med bl.a. chefen för kinesiska nationalbaletten, Zhao Ruheng. Hon talade inte engelska, så vi talade med tolk eller mimspråk: det behärskade vi ju mycket väl, båda två. Jag blev mycket förtjust i henne. Hursomhelst: hon inbjöd mig till Kina samma år. Så jag undervisade där under de följande åren, och det var mycket spännande.. En dag undrade hon om jag inte kunde iscensätta något för ensemblen. Vi bestämde oss för Sylfiden."

Hur var det då att introducera Sylfiden och Bournonville i Kina?
"Jo, vi hade gott om tid och dansarna var mycket skickliga. Men deras ögon blev stora som tefat när vi kom med Bournonville. De hade aldrig sett något liknande. Bara en sådan sak som omfamningar. Människor rör inte vid varandra offentligt i Kina. Man undviker kroppslig kontakt. Man håller avstånd. Och där kom vi och ville att de skulle krama varandra på scenen! Men med tid, förklaringar, diskussioner och repetitioner så gick det, och det gick alldeles utmärkt: Dansarna förmedlade känslorna i Sylfiden.

Titelrollen dansades av en förtjusande Zhu Yan. Hon var fantastisk. Vid en presskonferens i Peking fick hon en fråga om vad hon hade lärt av oss. När hon svarade: 'De har lärt mig att dansa med hjärtat' – då tänkte jag: Halleluja! Budskapet har nått fram. Vi har lyckats! Vi kan vara nöjda. Vi har tillfört något avgörande. Och på premiärkvällen, i den scen när Sylfiden tappar vingarna – då såg jag henne fälla tårar. Hon grät på scenen! Det var vansinnigt vackert. Det besöket var en av mina stora upplevelser.

1999 hade jag glädjen att inbjuda henne på gästspel just som Sylfiden i Stockholm, och hon gav två föreställningar. Hon utnämndes senare till prima ballerina i Peking.

Vid tiden för arbetet i Kina hade jag förstås nära kontakter med danska ambassaden i Kina – men eftersom jag då var balettchef här i Stockholm hade jag också täta kontakter med svenska ambassaden. Där fanns en duktig man, som var en kanonkille och som var ambassadråd: Lars Fredén. Han är nu Sveriges ambassadör i Kina. Fantastisk person.

Det var 1998-99 som Eva och jag satte upp Sylfiden i Kina. Därefter har kontakterna forstatt kontinuerligt. Vi har arbetat med bl. a. Peking Dance Academy och Liaoning-baletten i Shenyang i nordöstra Kina och kompaniet i Tianjin, söder om Peking.

Jag har varit konstärlig rådgivare för både Kinesiska nationalbaletten (1997-2002) och Kinas första moderna dansensemble: 'Beijing Dance Theatre', sedan starten 2008. Där sitter jag också i styrelsen. Dessutom är Eva fast gästlärare vid nationalbaletten, och vi har varit inbjudna till olika balettävlingar. De senaste 17 åren har jag gästat det stora landet mer än 50 gånger. Det är ett fantastiskt land, dansarna är vansinnigt rara."

Sylfiden gör entré genom fönstret. Nadja Sellrup och Olof Westring. Fotograf Hans Nilssom

Sylfiden gör entré genom fönstret. Nadja Sellrup och Olof Westring.Fotograf Hans Nilsson

Du var vänlig att ta med Pär Isberg till Kina också.
"Pär är fantastisk. Han var min huskoreograf när jag var chef här. Han har en mycket stor talang, och han kan skapa verk som ingen annan. Han kan sätta ihop steg för att berätta en historia. Det är en alldeles särskild konst, och den behärskar han.

Han besitter dessutom en unik känsla, och äger en kärlek som kommer storartat till uttryck när han arbetar med dansare 'face to face', med individerna. Då lyckas han få fram känslor ur deras inre. Detta är en sällsynt gåva. Men jag tycker nog att hans unika talang är undervärderad.

Jag tog honom med till Kina, och där gjorde han mycket goda insatser. För Nationalbaletten gjorde han den fantastiska, mycket vackra baletten Butterfly Lovers, efter en traditionell kinesisk saga. Ljuset var designat av Torkel Blomkvist. Dessutom gjorde han en ny Coppelia där, också med Nationalbaletten.

Nötknäpparen som han skapade här på Operan, den är odödlig. Ve den som en gång vågar ta bort denna otroliga, svenska balett från repertoaren!

I Köpenhamn gjorde Flemming Flindt 1971 en dansk version av Nötknäpparen, med design av den store danske konstnären Björn Wijnblad. Den var fantastiskt bra. Jag tog ner den från repertoaren och det var, måste jag erkänna så här efteråt, ett misstag. Hade jag varit chef idag hade jag återupptagit den, ty den är helt enkelt den bästa danska version jag sett av Nötknäpparen.

Pär Isberg hade förresten förträfflig hjälp av Gunilla Roempke. Hon var så oerhört viktig för dansen i Sverige. Hon var t.ex. min högra hand under min tid som balettchef här, och var en otrolig hjälp för mig – hade hon inte funnits där tror jag inte att jag hade tordats ta jobbet som balettchef här. Hon gjorde jättemycket som inte kom riktigt till allmän kännedom."

Det är viktigt att positionen blir rätt. Fotograf Mats Lindgren

Det är viktigt att positionen blir rätt. Fotograf Mats Lindgren

Hon var dessutom forskare och specialist på den gustavianska baletten, och publicerade en bok och en förträfflig katalog till en utställning på Dansmuseet.
"Dansmuseet, ja. Det är inte klokt att politikerna har bestämt att det ska flytta. Jag tycker inte det verkar som om Erik Näslund får den uppskattning i Sverige som han förtjänar. Jag har känt honom sedan någon gång på 1970-talet, innan vi gästade Södra Teatern med solistgruppen i 1980. Det är över trettio år – ett helt liv! Hans betydelse för dansen här i Sverige och i världen är enorm. Och så skuffar man undan Dansmuseet på det här viset. Det är förfärligt. Jag begriper inte hur regeringen resonerar.

En annan mycket viktig person för dansen är Prinsessan Christina. Hon har gjort storartade insatser för Kungliga Baletten som dess hedersmedlem och beskyddare, och hon har på många sätt engagerat sig för dansen och Dansmuseet. Jag lyfter på hatten för det helhjärtade stöd för dansen hon har visat under många decennier. Det är två personer med hjärtat på rätta stället – också för konsten och dansen..."

Du har så oerhört mycket att tala om och gör det så välformulerat. Skriver du?
"Jag har faktiskt blivit ombedd att skriva, men än så länge arbetar jag praktiskt. Men kanske en vacker dag... "

Peter Bohlin
26 maj 2012


  • Pär Isberg
    Pär Isbergs magiska låda, musiken och teatern
    Dansportalen gläntar på ridån för Pär Isberg, premiärdansare och koreograf med gedigen meritlista. Utbildad vid Operans balettelevskola, senare Kungliga Svenska Balettskolan. I dansen såg han en frihe...

  • pure_coincidence_c_admill_kuyler
    Young dancers impress in new choreography: Junior Ballett Zürich in Impulse
    Junior Ballett Zürich , founded in 2001 is now an established adjunct to the main company appearing regularly in major productions and with many of the young dancers joining the company ranks.The lives...

  • tag_tueren_2015©zenna_web_D33B0866
     »I think the Prix de Lausanne gives a great opportunity for young dancers to get into the international dance field«
    In Montreux I met with Jason Beechey director of the Palucca University of Dance Dresden, one of the prestigious schools that are associated with the Prix. Jason has also been a member of the Artistic...

  • Samira Bethke Kitri PDL21
    Prix de Lausanne 2021 blev en annorlunda tävling
    På grund av den pågående pandemin hölls tävlingen i år digitalt. De nio jury medlemmarna som bedömde dansarna var samlade i Lausanne där de såg de tävlandes bidrag på storbildsvideo. Clairemarie Osta ...

  • Törnrosa Aurora 
    I pandemins spår – kommer dansare, sångare med flera tvingas byta yrke? Dansportalen undersöker
    I en artikel i DN den 17 november säger Birgitta Svendén, chef för Kungliga Operan i Stockholm: ”fler och fler lämnar sina yrken och söker nytt jobb. Vi ser redan nu ett kompetenstapp och om vi inte k...

  • Auguste Marmus
    Auguste Marmus förverkligar sin dröm i St Petersburg
    Uppvuxen i Majorna i Göteborg och tidigare elev vid Svenska Balettskolan i Göteborg gör Auguste Marmus just nu sitt APL-år vid Vaganova-skolan i St Petersburg. Att han getts denna möjlighet handlar om...

  • God Jul & Gott Nytt År 🎄 Merry Christmas & Happy New Year
    A Holiday Greeting from Dansportalen!

  • Jekyll & Hyde
    Världspremiären av baletten Dr. Jekyll and Mr. Hyde vid Nationalbaletten med glänsande manlig energi och dans
    Höstens andra balettpremiär i Operahuset i Helsingfors hann ha sin premiär och dansas av alla tre rollbesättningarna före dörrarna åter stängdes på grund av pandemin. Tre föreställningar skulle ha åte...

  • Laura Persson SVB
    Kulturstipendium till ung talang vid Svenska Balettskolan
    Laura Persson, 15 år, har tilldelats ett stipendium ur Västsvenska Kulturfonden. Stipendiet skulle hon få mottaga vid en festlig ceremoni den 28 november.

  • Transit SDT Carl Thorborg
    Nya verket Transit är en ursinnigt utförd ritual, en kamp för överlevnad och förändring
    Jag fick tillfälle att se premiären av Skånes Dansteaters Transit på Malmö Operan den 17 oktober. I en lokal som rymmer ca 1500 åskådare var det tillåtit att endast ha en publik på högst 50 personer.F...

  • Dansmuseet
    Ballets Suédois 1920–1925 på Dansmuseet
    Dansmuseet i Stockholm uppmärksammar hundraårsdagen av Svenska balettens i Paris premiärföreställning den 25 oktober 1920 med en jubileumsutställning under mottot ”OM NI INTE GILLAR DET KAN NI DRA ÅT ...

  • Saluts démos 2015
    Everything is in our bodies, says Madame Elisabeth Platel, director for Paris Opera Ballet School
    Leaving the plane at Charles de Gaulle-airport you are met by large photos of dancers, musicians and other cultural motives along the walls in the airport. A fantastic way to welcome visitors.My goal ...

  • Ekman Operan sep 2020
    Det var som om man blev ännu mer passionerad av att vara dansare bara för att man inte kunde ge föreställningar
    Dansportalen träffade dansarna Hampus Gauffin och Gabriel Barrenengoa vid Kungliga Baletten i ett samtal om pandemins konsekvenser och om det nya programmet på Operan av koreografen Alexander Ekman.De...

  • Agneta S
    Agneta Stjernlöf-Valcu: Du ska förmedla dansnotationen till dansare så att det blir en föreställning.
    Dansnotationens syfte är inte bara att bevara något som passerat utan först och främst att ge möjlighet till återskapande. En videofilmning är alltid en tolkning av ett koreografiskt verk.Oavsett om a...

  • COW1
    Nationaloperans säsongöppning med en mycket fräsch COW av Alexander Ekman.
    Höstens första danspremiär vid Nationaloperan i Helsingfors hälsades mycket välkommen av premiärpubliken på lördag kväll. Alexander Ekmans COW visade sig vara den energiska laddning som behövs just nu...

  • SHIFT I CACTI
    Höststart på Kungliga Operan – urpremiär av Alexander Ekman
    Den 26 september slår Kungliga Operan åter upp dörrarna för en ny säsong med två premiärer, först ut är Alexander Ekmans SHIFT | CACTI. Därmed flyttas säsongsstarten fram vilket innebär att premiären ...

  • Oscar Salomonsson
    Oscar Salomonsson, premiärdansare – Det udda och uttrycksfullas mästare
    Oscar är utbildad vid Kungliga Svenska Balettskolan och anställdes vid baletten 1997. Mellan 2004 och 2007 dansade han i Madrid, Spanien.Han återvände till Stockholm och fick utmärkelsen Årets dansare...

  • SigridYAGP
    Om finalen som ställdes in och Sigrids drivkraft, engagemang och hårda arbete
    Sigrid Åberg är 13 år och går Alhanko Academy of Ballet i Stockholm. I höstas var hon i Cattolica, Italien och tävlade i Youth American Grand Prix.I vår skulle hon egentligen åkt till New York för att...

  • LesBalletSuedois
    There is no lack of creativity in the house. We just work in different ways.”
    Nicolas Le Riche – Ballet director of Royal Swedish Ballet – gives Dansportalen an update on the current situation of the company and informs about the plans for the future.Upon arrival of Covid-19 Ro...

  • Paul Marque Le Louvre
    Scènes de la vie confinée de Paul Marque
    A Paris, le confinement règne depuis le mois de mars. Pour les Français il est interdit de passer plus d’une heure dehors ou s'éloigner au-delà d’un kilomètre de sa maison, sinon on écope d’une amende...

  • Paul Marque Louvre
    Meet Paul Marque and a Soloist Dancers Life Today in Paris
    In Paris, social distancing rules have been in place since March. French people are forbidden to spend more than an hour outside or travelling more than one kilometre from their home. If they do eithe...

  • Carmen Helsinki
    En magisk föreställning av Carmen
    En helaftonsbalett i tre akter till musik av Georges Bizet hade premiär på Nationaloperan i Helsingfors i vår. Produktionen var norsk och koreografen var denna gång Liam Scarlett.Alla föreställningar ...

  • GöteborgsOperan
    Vad händer på våra operahus när världen stängs ner på grund av Covid-19? Katrín Hall, GöteborgsOperans Danskompanis konstnärliga chef om situationen i Göteborg
    Dansportalen har talat med Göteborgsoperans Danskompanis konstnärliga chef, Katrín Hall. Hon berättar att man i dessa dagar får använda all sin kreativitet för att hitta och nå publiken och att vara f...

  • Beyond GO mars 2020
    "Allt som man gör i en uppsättning, vare sig det är teater, dans eller något annat rör det sig om en relation med åskådarna"
    GöteborgsOperans Danskompani backar inte för utmaningar. Efter Sidi Larbi Cherkaouis ”Icon”, med 3,5 ton lera på scenen, och Damien Jalets ”Skid”, där golvet hade en lutning på 34˚, tar de sig nu an ä...

  • Balettpedagogtävlingen
    Många talanger i den nationella balettävlingen
    Den nationella balettävlingen hålls vartannat år av Balettpedagogernas förening i Helsingfors . Den alternerar med tävlingen Ung energi som också anordnas av föreningen. Skolornas intresse stort och ko...

Redaktion

dansportalen@gmail.com

Annonsera

dansportalen@gmail.com

Grundad 1995. Est. 1995

Powered by

SiteVision

Uppil