Den 27 april hade Triple Excellence, en balettafton med verk av tre unga svenska koreografer, premiär på Kungliga Operan. Det tillhör inte vanligheterna. De tre har alla Kungliga Svenska Balettskolan och Kungliga Baletten i sin bakgrund och numera världen som arbetsfält.

Alexander Ekman och Pontus Lidberg är redan etablerade koreografer, både i Sverige och utlandet. Den tredje i gänget är Giovanni Bucchieri, född i Linköping med, som namnet visar, italienskt påbrå. Han är koreograf, dansare, skådespelare och musiker.

Alexandera Ekman arbetade under ett par år som dansare i Nederlands Dans Theater i Haag och det var där han gjorde sin första koreografi, vilket ledde till många uppdrag både i Europa och Amerika.  Pontus Lidberg har arbetat från Malmö till Umeå och från Vietnam till USA och har numera New York som bas, där han är konstnärlig ledare för dansgruppen Morphoses.

Giovanni Bucchieri
Efter startåren vid Kungliga baletten och Cullberbaletten har han bland annat arbetat med gruppen Stockholm 59° North på turnéer ute i världen och även gjort sitt första dansverk där: Cantus in Memory of the Dancing Queen, en föregångare till Kom ni döttrar, som nu visats på Operan i Stockholm.

Han har också medverkat i flera av Mats Eks teaterproduktioner, bland andra Glucks Orphée på Operan.
"Det känns lite sorgligt att den här perioden är over nu" säger Giovanni till Dansportalen på sista föreställningsdagen för Triple Excellence. "Jag är jätteglad över att ha fått arbeta med dansarna, jag älskar dem alla fem." (Nadja Sellrup. Oscar Salomonsson, Jeannette Diaz Barboza, Arsen Mehrabian och Alina Lagoas, – red:s anm).

Att få lära känna dem som personer och försöka visa fram deras karaktärer. Jag kände mig litet som en voiyeur när jag letade ledtrådar och speciella egenheter eller tics.

Jag vill gärna arbeta med samma gäng igen och vid min sida har jag också haft en erfaren repetitör i Jens Rosén. Det har varit en lycklig arbetsperiod!"

"Det var också en utmaning att arbeta i det stora utrymmet som Operans scen utgör. Att få fram känslan av att fem personer kan fylla hela ytan och äga hela scengolvet. Jag ville göra ett verk som bara innehåller golv, dansare och musik. Jag kände att det uppstod en magisk tystnad i hela salongen, en koncentration både på scenen och i publiken.

Baletten börjar med inledningen av Bachs Matteuspassionen, jag har en passion för Bach, särskilt passionerna och främst Matteuspassionen. Även om jag inte är religiös i traditionell mening har den inspirerat mig till balettens inledning.

Jag är ju också musiker, jag sitter jämt vid pianot och är med i ett band, Sister, tillsammans med kompositören Stefan Levin och dansaren och sångaren Aleksandar Maksic. Jag älskar all sorts musik. För musiken till Kom ni döttrar har jag arbetat tillsammans med Stefan som har utgått ifrån Bach, som bearbetats med nya klanger och former."

"Sedan är jag fascinerad av Nadja Sellrup, hon är en fantastiskt spännande person och jag vet hur hårt hon arbetar. Vi har känt varandra sedan balettskolan och hon var med i Cantus när vi turnerade med 59° North.