Under många år var han Rolf de Marés närmaste medarbetare, och med dennes stora samlingar som grund startade Bengt Häger Dansmuseet i Stockholm, vars förste chef han var 1953-1989. Också där kom folkbildartalangerna till flitig användning.

Vid Unesco grundade Bengt Häger CID, Centre international de danse, vars första chef han var 1977-1988. Han var också oumbärlig medverkande vid tillkomsten av Koreografiska Institutet, (numera Dans- och Cirkushögskolan) där han var rektor 1963-1971, och vid tillkomsten av Cullbergbaletten, där han under många år ansvarade för den internationella planeringen.

Genom sin vänskap med Carina Ari utnämndes Bengt Häger av henne till sekreterare i den stiftelse hon instiftade testamentariskt. I Carina Aris Minnesfond var Bengt Häger under en lång följd av år var den drivande kraften. Fonden delar ut stipendier till unga dansares fortsatta studier, till dansforskning och till stöd för äldre danskonstnärer. På Bengt Hägers förslag instiftade Carina Ari också det förnämliga dansbibliotek som nu bär hennes namn.

Bengt Häger hade ett fantastiskt konktaktnät. Så var det också han som gjorde en av de stora danshistoriska upptäckterna på senare år. Han förvärvade ett absolut unikt, italienskt dansmanuskript från 1614: Ercole Santuccis Mastro da ballo (Dansmästaren). Utgåvan av det verket blev det första i Carina Ari Bibliotekets skriftserie, som han var synnerligen stolt över. Till dags dato har sex volymer i serien utkommit.

Förlag: Lind & Co. har givit ut en bok om Bengt Häger:
Dans med Häger, en pionjär i den svenska dansvärlden, av Nancy Westman.

Den som hade förmånen att samarbeta med Bengt Häger fick möta en sällsynt levnadsglad person. Hans förråd av fascinerande berättelser om stora och smärre gestalter i dansens värld syntes outtömligt. Till de allra flesta var han den enda kvarvarande källan. Han kunde också berätta om släktingar och sig själv med en ständigt närvarande glimt i ögat. Hans talanger som underhållare var kort sagt enastående. Han kunde skratta åt sig själv också: Det är inte alla förunnat.

Utan Bengt Häger hade danslivet inte bara i Sverige varit betydligt fattigare. Dansen fungerade för honom som en sorts ständig källa till idéer och initiativ, och han fick sällsynt mycket uträttat. Han hade strategens blick och en beundransvärd förmåga att omsätta idéer i handling.

Många är Bengt Häger tack skyldiga, det är många som saknar honom. Det bästa sättet att nu hylla minnet av Bengt Häger? För undertecknad framstår det, i denna stund, som att fortsätta arbetet för dansens bästa, både på lång sikt och kortare. Så gott var och en nu förmår.

Peter Bohlin
3 november 2011