Över Finska viken med en av färjorna från Helsingfors, och man anländer till Tallinn. Till en lite annan kultur, lite mer kontinental. Tallinn var en av hansastäderna som hade starka förbindelser söderut. Tallinn är också under det pågående året Europas kulturhuvudstad tillsammans med vårt Åbo, och det satsas lite extra på allt möjligt.

Jag är på resa; huvudmålet är Estoniateatern och balettföreställningar där. Blir aldrig trött på att beundra det vida havet i dess alla varierande nyanser; på dagtid allt från blått till vitt och grått. Ankomst kl. 14 till hamnen, och man är nästan i city.

Man hinner göra ett trevligt stadsbesök med ett trevligt café eller en restaurang, historiska byggnader, butiker i de äldre kvarteren eller moderna varuhus; fara till någon av de nyaste turistattraktionerna även lite utanför. Vila på hotellet förrän det är dags att ta sin väg till Rahvusooper (Nationaloperan) Estonia och kvällens föreställning. Den här gången är det frågan om en Gala.

Kaie Kõrb i Duetten från Scheherazade, som Blue Ballerina och Döende svan
Duetten av Mihail Fokin inledde galan och dansades i den traditionella orientaliska klädseln och mjuka dansskor. Rollen är tilltänkt en vig dansare och Kaie Kõrb gjorde oss inte besvikna. Hon ritar i luften linjer och gör fraseringen av sin dans på ett sätt som får oss att tänka tillbaka till tiderna då hon dansade sin Scheherazade helt igenom en föreställning, vi kunde gärna ha sett mer av detta.

Sergej Nejksjin från nationaloperan i Lettland var en fin partner till sin ballerina. Hans personlighet och dansarkvalité passar till ett brett register av roller, och Scheherazade var  ett gott val att börja med.

Före pausen gav Kõrb sitt andra nummer. Vi såg henne glida fram från vänstra hörnet på scenen i Fokins berömda koreografi Den döende svanen. Det är i den här rollen som även legendariska Maja Plisetskaja uppträdde ofta och länge, och även i slutet av karriären som dansös.

Att tolka denna roll är krävande och på grund av det som en ballerina kan ha förvärvat sig under sin karriär syns resultatet i hur trovärdig hennes gestalt som svan blir, hur fågelns krafter sviker och hur den blir liggande utan att röra sig mer.  

Ett bra val för att visa Kaie Kõrbs stora dansregister var Jorma Uotinens Blue Ballerina, numera redan en klassiker. Denna roll visar en åldrande dansare, något sliten och klädd i blått; hon jagar efter sina forna glansdagar som ballerina. Håret är rufsigt, och koreografin visar att det är någon tid sedan de gyllene åren var en del av livet.

Några rörelser är ännu möjliga för henne, stundvis, sedan orkar den blå damen inte mer – inte här heller, men hon hålls vid liv av minnen. I minnet av de gångna åren letar den av koreografen Uotinen skapade sorgsna gestalten förgäves efter sitt före detta ballerinajag.

I solot Blue Ballerina hade Kõrb en alldeles egen kraftfull prägel i sin tolkning. Från min plats i salen kunde jag inte ordentligt helt urskilja ansiktet, och då får ju själva kroppsspråket och rörelserna avgöra hur gestaltningen ser ut.

Det var Nina Hyvärinen som allra först i Helsingfors gav liv åt rollens ballerina, och Ninas närvaro på scenen var åter och åter igen konkret och handgriplig.

Blue Ballerina tillhör ett större verk med namnet Ballet Pathétique där män i kjolar först erövrar scenen. Den är en av Jorma Uotinens populäraste koreografier. Efter Nina har andra dansare i sin tur gjort rollen.

En fin tolkning av Blue Ballerina den här gången också; rollen sitter ypperligt hos Kaie Kõrb.

Efter alla filmsnuttar från Kõrbs långa karriär med inblick i allt från rollfigurer såsom den berömda Svarta svanen i Svansjön till de intressanta intervjuerna – där bl.a. vissa berömda aktörer inom baletten, såsom Maja Plisetskaja och Tiiu Randviir, berättande om Kõrb och hennes kvalité – var nämnda Blue Ballerina en passande avslutning på hela galan.

En stilig Sugar Plum Fairy och en väldansande Prins
Galans program var omfattande och kompakt, bestående av både klassiska och moderna nummer.  

Förutom jubilaren Kaie Kõrbs var även de andra inhemska artisternas och gästernas insatser viktiga för att helheten kunde bli så givande och trevlig som den blev. Här några plock.

Stuttgartbalettens två premiärdansare, Bridget Breiner och Alexander Zaitsev, sågs i duetten ur Mauro Bigonzettis contemporary nummer Kasimir´s Colours och i ett annat modernt nummer av Marco Goecke. Precist, bra accentuerat.

Stuttgart går miste om Breiner före säsongen 2012-13, hon ska bli balettchef i Gelsenkirchens Ballet im Revier.

I ett nummer ur Nötknäpparen var Estoniateaterns egna premiärdansare Luana Georg tillsammans med tidigare nämnda Sergej Nejksjin ett nöje att se. De var säkra i sitt uppträdande, tolkande Pas de deux ur akt 2 i Ben Stevensons koreografi; en stilig 'Sugar Plum Fairy' och en väldansande Prins.  

Lika säkert och fint ifrån sig gjorde Beatrice Knop och Dimitry Semionov i sin duett från Caravaggio och i sin Intimate Distance. De kom från Staatsballett Berlin.