Här följer intervjun:

Maestro Fatejev, hur vill ni presentera er för dansportalens läsare?
Jag är född i Leningrad, Sovjetunionen., numera Sankt Petersburg, Ryssland. Jag började studera balett på Vaganova-akademien 1974, tog examen 1982 och fick möjlighet att bli medlem i Kirovbaletten som kårdansare. Jag dansade också många soloroller som Narren i Svansjön, Bronsguden i La Bayadère, bond-pas de deux i Giselle och pas de trois i Paquita.

1995 började jag arbeta som balettpedagog – gav klasser och repeterade en del. På den tiden satte vi upp en balett av José Antonio, den berömde spanske dansaren och koreografen. Han iscensatte baletten Goya, och jag biträdde honom som balettmästare. Det var min första erfarenhet av det slaget.

Året därpå började vi arbeta med baletter av Roland Petit – med Le jeune homme et la Mort och Carmen. Jag blev balettmästare för de baletterna och biträdde dem som kom för att sätta upp dem.

Ett år senare gästades vi av representanter för The Balanchine Trust, som satte upp baletter som Serenade, Symphony in C och Tchaikovsky pas de deux, och jag hade lyckan att få assistera människorna från trusten. Det arbetet tyckte jag mycket om och jag tyckte även mycket om Balanchines koreografi. 1996 var första gången Kirovbaletten fick erfarenhet av Balanchines baletter. Francia Russell satte upp Theme and Variations och Suzanne Farrell iscensatte Scottish Symphony. I den baletten dansade jag själv. Då njöt jag.

1993, nästa gång Francia Russell kom för att instudera Serenade, Apollo och Tchaikovsky pas de deux assisterade jag henne och hon gillade mig. Vi hade ett unikt samarbete och jag tycker mycket om de baletterna.

Från den tiden har jag ansvar för alla Balanchines baletter i Mariinskijbaletten. När vi arbetade med jätteprojektet Jewels, som vi framförde i Helsingfors i våras, ställde Balanchine Trust nämligen kravet att jag skulle ha det ansvaret. Det är jag väldigt glad över, för jag älskar att arbeta med så trevliga personer som Suki Schorer och Karin von Aroldingen, som båda kom till Mariinskijteatern för detta utsökta program.

Nästa projekt blir The Prodigal Son (Den förlorade sonen), La Valse och Ballet Imperial. Vi har många, många Balanchinebaletter i repertoaren nu, Vi håller just på att sätta upp Theme and Variations igen, som vi gav förra säsongen. Från denna säsong tar vi upp Scottish Symphony. Åter igen bjuder vi in specialister från The Balanchine Trust för att uppnå samma fina, höga kvalitet. Den nya generationen dansare som tar över måste finna den rätta rena Balanchinestilen.

Och jag antar att även dansarna gillar Balanchinestilen?
Ren, klassisk, akademisk – ja.

Jurij Fatejev repeterar Emeralds med Darja Vasnetsova och Alexander Sergejev. I bakgrunden
Svetlana Ivanova, Maksim Zjuzin och Jana Selina. Fotograf Cristian Hillbom

När blev ni ansvarig för hela baletten maestro?
I början av april 2008, utnämndes jag till ansvarig chef för balettens turné till New York. Därmed började min tid som biträdande chef för kompaniet, direkt under generaldirektören Valerij Gergiev.

Jag hade ansvarat för så många baletter med kompaniet innan jag nådde positionen som balettchef. Jag känner kompaniet mycket väl, då jag arbetar med alla dansarna: kåren, premiärdansarna och solisterna.

Jag arbetar som balettmästare för premiärdansare som Igor Zelenskij, Andrian Fadejev, Diana Vishnjova och Svetlana Zacharova. Nu arbetar jag med Vladimir Sjkljarov, den unge, mycket långe dansaren som dansade i Diamonds för första gången i Helsingfors. Det var hans premiär.  Jag är så glad över att få arbeta med honom.

Jag arbetade också med John Neumeier vid millennieskiftet. Han satte upp tre baletter på Mariinskijteatern – Spring and Fall, Now and Then och Sounds of Empty Pages – och jag var hans assistent. Det var också en mycket fin erfarenhet för mig.

Mariinskijbaletten har en enorm repertoar, ansvarar ni för alla baletter eller koncentrerar ni er på Balanchine-repertoaren?
Jag har överinseende över alla baletter. Det måste jag då jag vill behålla den höga kvaliteten hos hela Mariinskijbalettens repertoar. Det är min dröm – jag tycker att vår balett är en av de vackraste i hela världen.

Har ni besökt Sverige någon gång?
Vet ni, jag har arbetat i Stockholm. Det var hösten 2002, när Petter Jacobsson var balettchef för Kungliga Baletten. Då repeterade Natalia Makarova Giselle. Jag gav klass och repeterade med kompaniet. En trevlig upplevelse för mig var att Mats Ek och Ana Laguna kom och tog klass för mig.

Har ni sett några av Mats Eks verk?
Naturligtvis. Under vår balettfestival i april framförde Lyonoperans balett Mats Eks Giselle. I år hölls festivalen för tionde gången, så det var ett jubileum. 2010 är också det "Rysk-franska året" och Lyonoperans turné till vår festival stöddes av Ryska unionens kulturministerium, så det var en extra betydelsefull föreställning.

Hålls festivalen alltid i april?
Nej, inte alltid. Förra året hölls den i mars, men nästa år blir det april igen.

Dagens dansare måste kunna så mycket – inte bara balett utan också en massa modern dansteknik.
Det är riktigt. Min åsikt är att dansare med mycket god baletteknik kan dansa allt, men inte tvärt om. Nu, i vår moderna tid, gillar unga dansare att dansa moderna verk. Det är väldigt viktigt för dem. Samtidigt gillar alla att dansa klassisk balett, för jag tror att den klassiska baletten aldrig dör. Mästerverk som Svansjön, Törnrosa och La Bayadère kommer att ha ett evigt liv.

En betydande, seriös uppgift är att upptäcka nya talangfulla koreografer, som får baletten att leva i framtiden. Idag finns inte så många berömda koreografer som vid mitten av 1800-talet. Petipa var en enastående uppenbarelse inom rysk balett. Nu vinner nya koreografer erkännande.

I vår aprilfestival ingick en specialkväll som vi kallar "En ny generation". Där har jag givit chansen till tre ungdomar från olika delar av världen. En är en rysk pojke som är solist i Mariinskijbaletten, hans namn är Jurij Smekalov. Han vann guldmedaljen för koreografi vid den XI Internationella dansar- och koreografitävlingen i Moskva 2009. Han instuderar Ravels Bolero med titeln Bolero Factory och med åtta dansare.

Emil Faskin, som gått ut Vaganova-akademien, arbetar nu i Stuttgart. Han började koreografera 2007, och är mycket begåvad. Han gör en balett kallad Simple Things, också den för åtta dansare, till musik av Arvo Pärt.

Edward Liang är den tredje unge koreografen. Han är kines-amerikan, redan berömd, eftersom han redan skapat verk för New York City Ballet och fler än tio andra kompanier. Han har också tidigare erfarenhet av att arbeta med ryska dansare, eftersom han arbetat med Yuri Zelenskij och baletten i Novosibirsk. Nu arbetade han med våra dansare och satte upp en balett kallad Flight of Angels för nio dansare.

En annan tanke med att beställa baletter av unga koreografer är, naturligtvis, att också ge dem chansen att skapa nya stjärnor. I vårt kompani har vi så många fina dansare och var och en av de unga koreograferna arbetar med en ung stjärna. Sålunda, arbetar Jurij Smekalov med Viktoria Terjosjkina, som ni sett i Jewels. Hon är en fantastisk ballerina. Jag anser att hon är unik. Hon kan allt, och hon får det att verka så lätt. Och om det ser lätt ut för publiken – då är det kvalitet, och hennes kvalitet är förbluffande. När hon utför svåra saker, ser det ut som en lek – en rolig lek!

Emil Faskin skapade ett stycke för en ung, mycket begåvad ballerina, Jekaterina Kondaurova. Hon dansade en häst i Den lilla puckelryggiga hästen. Hon var också andra solist i Balanchines Rubies.

Flight of the Angels studerades in speciellt för en av kompaniets mycket fina stjärnor, Leonid Sarafanov. Jag vill försöka ta fram nya aspekter av hans talang genom att be andra koreografer skapa baletter speciellt för honom. Han är en vacker, tekniskt skicklig dansare, men jag tror det finns mer att avslöja av hans begåvning.

När man provar sig fram vet man inget om resultatet. Men om vi inte försöker, kommer vi aldrig att få veta. Kanske begås misstag, men åter igen, man får inte vara så rädd att begå misstag att man inte gör något alls. Vi kanske gör misstag, men vi kanske också finner något som ger framgång. Det är så viktigt att försöka!

Absolut, Det är musik för mina öron. Hur långt i förväg planeras balettsäsongen?
Ibland planerar vi två tre säsonger framåt. Men denna säsong planlade vi i slutet av mars.

När jag såg Den lilla puckelryggiga hästen verkade det vara ca sjuttio dansare på scenen.
Trettiofem kvinnliga och fyrtio manliga dansare, ja.

Hur många är dansarna i Mariinskijbaletten?
Litet färre än två hundra: 188. Det kan tyckas vara ett stort kompani, men vi behöver alla dansare eftersom vi spelar på Mariinskijteatern i Sankt Petersburg samtidigt som vi gästspelar, i Helsingfors till exempel.  Och Mariinskijbaletten turnerar mycket.

Bara några dagar innan gästspelet i Helsingfors, kom vi hem ifrån en turné till Hongkong, där vi gav sex föreställningar av Don Quijote, och under samma tid uppträdde hälften av kompaniet i Sankt Petersburg. Och, som ni vet, balettvärlden är farlig. Dansare skadar sig ibland, eller blir gravida. Just nu är nio flickor i kompaniet med barn. Många dansare behövs också i operor. som i Ruslan och Ludmila, Ivan Susanin, Eugen Onegin och Spader dam. Och varje år lämnar några dansare kompaniet. Vi behöver ständigt riklig tillökning med nya talanger.

Varje år ger Vaganova-akademien oss tillfälle att välja nya dansare till ensemblen. Detta är en betydelsefull och fin tradition från den ryska tiden då Kejserliga teaterskolan hade samma ledning som den Kejserliga teatern. Då erbjöds skolans elever att komma till teatern. Den traditionen fortsätter, och varje år får vi nya dansare från Vaganova-akademien.

I medeltal, hur många dansare tas in per år? Och går det att ta in dansare på prov?
För två år sedan tog vi in sexton, nio flickor och sju pojkar. De är alla kvar i kompaniet. Uttagningskommittén gjorde då ett mycket gott arbete. Är vi osäkra över en ung dansare tar vi inte in henne eller honom. Jag börjar titta efter framtida dansare redan två år innan de går ut skolan, eftersom jag behöver se hur eleverna artar sig. Jag ingår också i juryn vid slutproven, och har då sett deras utveckling under de senaste åren. I oktober förra året granskade jag avgångsklasserna för att börja bilda mig en uppfattning om vilka dansare jag ville anställa.

I april hade de klasserna sin slutexamen. Då tog jag det slutliga beslutet om årets nya dansare,

Har dansarutbildningen förändrats mycket under de senaste åren?
Ja, jag tror att alla generationer ändras – till det bättre eller till det sämre. Vissa år har vi många begåvningar, andra år färre. Förra året tog vi inte in några manliga dansare. I år är pojkarna väldigt bra. Jag såg sju stycken som jag ville engagera – och vi behöver manliga dansare!

Kommer alla nya dansare från Vaganova-akademien?
Nästan. Men det finns en tradition från sovjettiden att också anställa dansare från Perm, som har den tredje största balettskolan i  Ryssland. Under andra världskriget var Mariinskijteatern och skolan evakuerade till Perm. Ett balettkompani formades där, med en egen skola med nära anknytning till Leningrad och Vaganova-akademien. Så i Mariinskijbaletten har vi nu ca tio dansare som utbildats i Perm.

Är dansarna lika långa?
Nej. Den yngre generationen är mycket högväxt, speciellt flickorna. Det är ett problem, men vi försöker hitta långa pojkar som kan bli deras partners. Kondaurova är lång, Lopatkina är lång, och Terjosjkina är inte bland de längsta, men hon är inte kort. Och vi vill verkligen att dessa toppdansare ska ha toppartners.

Finns det även utländska dansare i kompaniet?
I år har vi anställt en ung man från Royal Ballet i London.

Jag har arbetat som gästlärare på många ställen, inklusive Bolsjojteatern i Moskva.  Jag har arbetat med Royal Ballet och Kungliga Baletten i Stockholm, gruppen Stars of the American Ballet Theatre och i ett specialprojekt med Ethan Stiefel and Stars under fem år. Jag har också arbetat med Pacific North West Ballet i Seattle (där Francia Russell var konstnärlig ledare från 1977 till 2005), och jag har varit balettmästare och lärare för det internationella projektet Kings of the Dance som startades 2006 av impressarion Sergej Danilian, med fyra – fem – sex av världens främsta dansörer.

Balettens värld är mycket liten, och jag har känslan av att jag känner alla i den världen. När jag arbetade med Royal Ballets dansare i London fanns där så många underbara dansare. En ung man, Alexander Parish, berättade att hans dröm var att få lära sig den ryska stilen, så jag bjöd in honom att bli medlem i Mariinskijbaletten. Jag tror han blev överraskad. Han funderade ett tag, men slutligen accepterade han.

Han började i januari, och sedan dess har han dansat mycket: i Balanchines Serenade, som poeten i Sylfiderna två gånger, somen av Raymondas vänner i Raymonda och i det mycket svåra pas de trois som prinsens vän dansar i Svansjön.

Jag tror det är en bra erfarenhet för oss likaväl som för honom. Vi har fått en ny duktig dansare, och han fick sin dröm uppfylld. Jag anlitade en professionell språklärare till honom, så han försöker lära sig ryska nu. Men många av våra dansare talar engelska, så han klarar sig bra och har vänner i ensemblen.