Artiklar från 2008 – till idag

Artiklar från 2008 – till idag

Lena Andrén, danskrönika: Sommaren 2008

Festival, festival, festival och en föreställning

Göteborgs Dans och Teaterfestival är utan tvekan Sveriges ledande scenkonstfestival (sorry Kulturfestivalen men ni har inte en chans att komma i närheten). I år innehöll festivalen mer dans än någonsin och den höll en högre kvalité än tidigare, och det lovar ju gott för framtiden. I början av sommaren genomfördes Stockholm Early Music festival som i år bjöd på ett högklassigt gästspel av gruppen La Compagnie L’Eventail.

Nästan exakt tre månader senare genomfördes den andra omgången av Undergroundfestivalen, denna gång under namnet Underground GOES Overground. I samband med festivalen invigde Moderna Dansteatern sin nya scen, SITE, som blir Moderna Dansteaterns Länk till annan webbplats. nya ”fasta” scen tills huset på Skeppsholmen är återflyttningsklart i början av 2009. Och en föreställning? Den hittar du längst ner i krönikan, ledord: Ulf Gadd.

Appris par crps. Foto Riccardo Musacchio & Flavio Ianniello

Appris par crps. Foto Riccardo Musacchio & Flavio Ianniello

Un loup pour l’homme: Appris par corps (Pusterviksteatern 21 augusti)
Föreställningen, som var det första jag såg på Dans och Teaterfestivalen Länk till annan webbplats., var något av det mest berörande jag hittills sett i år. Under en timmes tid iscensätter två franska akrobater och nycirkusartister Alexandre Fray och Frédéric Arsenault en märklig resa genom de mänskliga relationernas djupaste lager.

Föreställningen håller en mycket hög kvalité vilket visas genom dess förmåga att vara allmängiltig samtidigt som den behåller ett djupt personligt tilltal. Och på grund av detta bjuder den in var och en i publiken att associera till just den typ av relationer som är aktuella för just den människan.

Det var en föreställning som fick publiken att gråta, eller minnas speciella relationer, t.ex. berättade en kvinna för mig att hon hade tänkt på relationen till sina barn. Det var en ovanlig föreställning som jag inte tror att någon kan förbli oberörd av.  

Även om Appris par corps framförs av nycirkusartister är det inte en typisk nycirkusföreställning utan har mer släktskap med en dansföreställning, vilket kan bero på att Fray och Arsenault har arbetat med koreografen Mathilde van Volsem. Av innehållet i föreställningen kan man se hur de gemensamt har arbetat fram en vokabulär som, samtidigt som den använder de skickliga och mångsidiga akrobaternas kunskaper, aldrig fastnar i tricks utan där rörelsematerialet hela tiden underordnas vad man vill kommunicera.

Kanske är det därför de mest berörande avsnitten består av relativt enkla viktförskjutningar och ett diskret rörelsematerial medan de krävande rörelserna ibland verkar fungera som moment då publiken (tillfälligt) tillåts slappna av. Den emotionella tyngdpunkten i föreställningen ligger i fältet tillit – tvivel, ett begreppspar som lämpar sig väl att utforska genom en vokabulär som är baserad på parakrobatikens förutsättningar.

Tillit och tvivel är centrala begrepp i mänskligt liv och kanske är det därför det, utifrån de reaktioner jag fått från andra i publiken, verkar vara så svårt att stå neutral inför denna föreställning.

Kettly Noël: Chez Rosette. Fotograf Joël Andrianomearisoa

Kettly Noël: Chez Rosette. Fotograf Joël Andrianomearisoa

Kettly Noël – Chez Rosette (Röda Sten 21 augusti)
Den haitiska koreografen, dansaren och festivalarrangören Kettly Noël som är verksam i Mali har ett koreografiskt språk som är befriande fritt från afrikansk etnocentricitet. Även om vissa av dansarna i hennes kompani också är kunniga i afrikansk dans är de först och främst samtida dansare.

Däremot använder Noël den afrikanska kontexten och den historiska erfarenheten, såväl i koreografin som i ramberättelsen som dock endast har en lös relation till föreställningen som till största delen är abstrakt.

Kompaniet har en stimulerande omväxlande sammansättning vilket ger Noël möjlighet att skapa oväntade möten och spännande disharmonier, som när den storvuxne sångarens flödande former i inledningen, då alla är nakna, kontrasterar mot de vältränade dansarnas kroppar. Eller i mötet mellan den dynamiska kvinnliga dansaren och den spröde polioskadade manlige dansaren det blir poetiskt och smärtsamt men även värmande mänskligt.

Dansarna kompletterar varandra samtidigt som deras speciella förutsättningar bryter ner de könskonventioner som ofta (slentrianmässigt) formar samspelet man - kvinna i dansen.

Men Kettly Noël är också en politisk koreograf och därför finns här även referenser till objektifieringen av den afrikanska människan, och till slaveriet. I denna passage tvingar Kettly Noël publiken in i en oönskad roll genom att hon ”bjuder ut” sina dansare till publiken så att den (mot sin vilja) förvandlas från präktig kulturkonsument till sjaskig voyeur.

Detta avsnitt kan också ses som en kommentar till dansarens objektifiering och det blir därigenom ett exempel på hur elegant Noël förenar sina afrikanska erfarenheter med den europeiska danstraditionen vilket gör att hon undviker att hamna i ”Afrikafacket” där tyvärr allt för många föreställningar med afrikanskt ursprung tenderar att fastna.

Om ni känner för att åka till Mali varför inte passa på och besöka Kettly Noëls dansfestival Danse Bamako Dance Länk till annan webbplats..

Shams – …the gate of Fatima (Världskulturmuseet 22 augusti)
Även om årets upplaga av Dans och Teaterfestivalen i Göteborg var mer dansfylld än någonsin tidigare fanns det en och annan talföreställning, och en av dessa var … the gate of Fatima. När jag såg den insåg jag att jag hade haft behov av att se denna föreställning i två år, ända sedan den vedervärdiga sommaren 2006 då Israel gick till besinningslöst anfall mot Libanon.

Föreställningen kan ses som ett försök att synliggöra det lidande som i första hand drabbade den libanesiska befolkningen, men även (om än ej lika hårt) den israeliska på andra sidan gränsen. Titeln är i sig en tragedi fångad i några få ord, en kvinna, Fatima (som även får ge namn åt samtliga kvinnor i föreställningen) är på vallfärd och medan hon är borta bombas hennes hus och alla familjemedlemmar omkommer, allt som är kvar är kvinnan Fatima och porten till huset.

Det skulle ha varit lätt för den libanesiska gruppen Shams att göra en ensidig anklagelseakt mot Israel. Men de lyckas göra båda sidor begripliga – såväl anfallaren som de anfallna – genom att ge röst åt gestalter från båda sidor av gränsen, gestalter som om man bortser från ideologi och religion är förvillande lika.

Rosas: Steve Reich Evening. Fotograf Herman Sorgeloos

Rosas: Steve Reich Evening. Fotograf Herman Sorgeloos

Rosas/Ictus – Steve Reich Evening (Göteborgs Stadsteater 22 augusti)
Alla goda ting är tre brukar man säga och det stämmer verkligen för Steve Reich Evening. I denna föreställning utforskar Anne Teresa De Keersmaeker de koreografiska möjligheterna i Steve Reichs musik tillsammans med musikerna i gruppen Ictus och dansarna i hennes egen gruppRosas.

När jag ser verket inser jag varför Reich har en sådan attraktionskraft på koreografer eftersom musiken tack vare sin minimalism snarare utmanar än lockar koreografen till rörelse. Två duetter inleder verket, först en pendlande duett med två mikrofoner vars ljuddistorsioner ligger på gränsen till det uthärdbara.

På gränsen till det uthärdbara befinner sig också de två kvinnorna (varav en är De Keersmaeker själv) som är inbegripna i en maximalt avskalad repetitiv duett. I de båda duetterna visar De Keersmaeker att det finns en vila i upprepningen, ja nästan en njutning, liknande den som finns i meditationen.

Även om Steve Reich Evening är ett minimalistiskt verk är det samtidigt mindre strikt minimalistiskt än tidigare verk av De Keersmaeker som nu, efter 25 års verksamhet, bjuder in improvisationen på ett mer framträdande sätt i sina verk.

Hon gör det även genom valet av dansare som inte är så extremt tekniskt skickliga som i tidigare versioner av Rosas utan mer jordnära genom sina begränsningar. Det är min enda invändning mot föreställningen – även om jag respekterar och accepterar De Keersmaekers val – att jag saknar de underbara dansare som jag tidigare förknippat med Rosas.

Samtidigt bidrar de nya dansarna till att förverkliga De Keersmaekers nuvarande koreografiska vision vilket berikar upplevelsen av denna koreograf.

Akram Khans Bahok. Fotograf Hugo Glendinning

Akram Khans Bahok. Fotograf Hugo Glendinning

Akram Khan – Bahok (Dansens Hus 26 augusti)
Akram Kahns Länk till annan webbplats. nya föreställning, Bahok. är skapad för åtta dansare från tre världsdelar, fem dansare kommer från Khans eget kompani och tre kommer från National Ballet of China Länk till annan webbplats..

För första gången deltar Khan inte själv i sitt verk, men han finns ändå med i form av ett alter ego, den indiske dansaren Saju som skulle kunna vara en Khan 'look a like'. När denne man plötsligt bryter ut i kathakdans efter att nästan ha blivit knockad av en skir kinesisk ballerina och lika plötsligt stoppar upp mitt i en rörelse uppstår ett befriande självironiskt moment (som om Khan skämtar med sig själv och sin egen dans).

Den lågmält ironiska men varma humorn är utmärkande för Bahok och det är förmodligen orsaken till att verket känns som något så ovanligt som en 'feel good' dansföreställning eftersom det tillåter publiken att skratta med varandra och åt sig själva.

Bahok, som betyder bärare på bengali, utspelar sig på en flygplats och genom en lika enkel som effektiv scenografi återskapas den välbekanta känslan av att vara mitt emellan, nära och långt borta på en och samma gång, som präglar denna märkliga plats.

Den stora avgångs/ankomst-tavlan spelar en viktig roll som kommunikatör, inte av destinationer utan av tankar – och längtan. Platsen energisätts av Nitin Sawhneys variationsrika och dynamiska musikmix där man finner influenser från olika delar av världen.  

En känsla av nära förestående uppbrott och rotlöshet strålar också ut från de åtta dansarna som genom sin närvaro fyller lokalen lika effektivt som om de vore många fler. De skickliga, kommunikativa och mycket njutbara dansarna förverkligar till fullo koreografins inneboende möjligheter.

Den klassiske dansaren Zhang Zhenxin har en imponerande teknik som ger hans tolkning av Khans rörelsematerial extra lyster. Men det är Eulalia Ayguade Farro som om och om igen tar min uppmärksamhet genom sin inkännande gestaltning av den moderna tidens rotlösa resenär vars verkliga (men förbjudna) längtan är att återvända hem.

Med tanke på Khans egen bakgrund, hemmahörande i Asien såväl som Europa, kan man förstå varför denna gestalt är föreställningens gravitationspunkt.

Bahok är ett verk som efterlämnar en varm känsla av den mänskliga gemenskapens möjlighet – trots nutidens rotlöshet och konstanta uppbrott.

Compagnie l'Eventail. Fotograf Nick N'guyen

Compagnie l'Eventail. Fotograf Nick N'guyen

La Compagnie L’Eventail – Ballet Baroque (Musikaliska Akademien 7/6)
I år hade Stockholm Early Music Festival slagit på stort och bjudit in det framstående och nyskapande barockdanskompaniet Compagnie l'Eventail Länk till annan webbplats. Kan man vara nyskapande om man arbetar med historiska danser som barockdans? Efter att ha sett detta kompani är mitt svar att det kan man.

Om man slutar se historiska dansstilar som reliker och vågar använda den koreografiska vokabulären och stilen utifrån samtida förutsättningar så som L’Eventail gör, är det full möjligt att skapa en samtida barockdans.

Det intressanta är att den samtida barockdansen gör dess koreografiska språk mer tydligt eftersom all skymmande överbyggnad i form av dräkter och sociala situationer har avlägsnats och man ser vad som är viktigt i sättet att röra sig och kommunicera genom denna dans. Men det ena utesluter inte det andra och L’Eventail bjuder också på återskapade historiska danser som är både läckra och vackra och som lyfter fram den sensuella kvalitén i barockens rörelsespråk och dräkter.

Skor att dansa baklängesflamenco i . . . Fotograf Fredrik Hildén

Skor att dansa baklängesflamenco i . . . Fotograf Fredrik Hildén

Helena Bergman – VUELTA (SITE 6 september)
Som en del av Underground GOES Overground visades Flamencodansaren och koreografen Helena Bergmans VUELTA, vars kärna är ett utforskande av de unika egenskaperna hos flamencostilen Soléa genom att framföra dansen baklänges.

Det kan låta som ett effektsökeri men det blev mycket intressant när de avsnitt i verket inträdde då soléans rörelseflöde vändes baklänges och då det mjuka flödet av ljud och rörelse helt ändrade karaktär och blev ryckigt och uppsplittrat.

Att Bergman arbetade med tre spännande och starka flamencodansare, Sara Carlsson, Sandra Fredriksson och Sanna Lundström förstärkte det positiva intryck som gjorde att jag verkligen vill följa utvecklingen av detta 'work in process'.

Tanja Tuurala & Anu Silvenoinnen - Soléa online Länk till annan webbplats.
Internet och den nya datortekniken ger utökade möjligheter till kommunikation och samarbete över geografiska avstånd. Några som bestämt sig för att utforska detta är flamencodansarna Tanja Tuurala & Anu Silvenoinnen som, trots att de bor i Sverige respektive Finland, experimenterar med att tillsammans skapa en duett med hjälp av webkameror och laptopar.

Och de har dragit det ett steg längre genom att infoga flamencosångaren David Sorroche som trots att han befann sig i Granada i Spanien bidrog till föreställningen med sin inlevelsefulla sång.

Men föreställningen, som är en 'work in projekt', visade också teknikens (nuvarande) begränsningar, tidsfördröjning och distorsion som förvränger kommunikationen. Det var också något som enligt dansarna försvårade deras försök att skapa en duett i realtid via webkamera.

Det koreografiska resultatet så här långt reflekterade i viss mån den åtskillnad som de båda dansarna befinner sig i samtidigt som jag också kunde ana hur denna fysiska begränsning skapat ett annat slags samhörighet, något som också upplevdes i relationen mellan sångaren och dansarna.

Ulf Gadd – I krig och fred med Claudio Monteverdi (Confidencen 16/8)
En föreställning ljussatt av levande ljus till minnet av dansaren och koreografen Ulf Gadd (1943 -2008), var en mycket stämningsfull upplevelse. Föreställningen I krig och fred med Claudio Monteverdi som skapades för Confidencen och hade premiär sommaren 2007 var Gadds sista verk och denna föreställning gavs för att hedra minnet av den nyss avlidne koreografen som genom sitt nytänkande och kreativitet var en av svensk dans dominerande gestalter.

Föreställningen kan beskrivas som ett collage i tre akter, där Gadd med utgångspunkt i olika avsnitt ur Monteverdioperor skapat fristående episoder som associerar fritt utifrån operornas innehåll. Musiken framförs under Arnold Östmans ledning av Confidencens Barockensemble.

Både musikerna och de fyra sångarna håller hög kvalité i denna väl genomarbetade föreställning som samtidigt som den är skickligt komponerad också har den lekfulla respektlöshet föreställningar skapade av erfarna scenkonstnärer ibland präglas av.

Det mest intressanta är den diskreta men distinkta lek med könsrollerna som Gadd genomför genom samtliga akter med hjälp av sångarna och dansarna.

Bland de sex dansarna återfinns tre av Sveriges mest namnkunniga dansare, hovdansarna Hans Nilsson och Göran Svalberg som har utvecklat ett nytt och mycket njutbart samspel. Och premiärdansaren Istvan Kisch, som jag hoppas aldrig kommer att penisonera sig eftersom han har en scenisk närvaro som få. I detta verk (som så många gånger tidigare) ger Kisch det lilla extra som man kanske inte alltid kan definiera men som man saknar om det inte finns med.  

Lena Andrén
11 sep 2008


  • Gustavia, pressbild 2. Foto: Kungliga Operan / Thomas Klementsson
    Gustavia – berättelsen om Sveriges okände prins
    Nyskriven balett om Gustav Badin och hans uppväxt vid hovet, i koreografi av Pär Isberg och regi av Amir Chamdin. Urpremiär på Kungliga Operan den 18 oktober. Biljetter släpptes 2 maj.

  • Scen ur We loved each other so much med Göteborgsoperans danskompani i koreografi  av Yoann Bourgeois. Medverkande Mikaela Kelly, Miguel Duarte och Victor Ketelslegers-Polster. Foto Tilo Stengel
    Yoann Bourgeois tillbaka till Göteborgsoperans Danskompani med ett sant styrkeprov
    Efter fyra år är det dags igen för den franske koreografen Yoann Bourgeois att återvända till Göteborgsoperans danskompani. Denna gång för verket We loved each other so much. Dansportalen träffade hon...

  • Darrion Sellman Photo Cristian Hillbom
    Spot on Darrion Sellman – dancing the leading role Siegfried in Swan Lake
    In August last year Darrion Sellman arrived to Stockholm and joined the company. Darrion says: “It has been a change to come to Stockholm. A vibrant city, small but calmer compared to Los Angeles wher...

  • Iana Salenko och Kalle Wigle i en pose i ett pas de deux i andra akten Giselle.Foto Admin Kuyler
    Kalle Wigle nyutnämnd solist vid Staatsballett i Berlin
    Dansportalen gratulerar svenske dansaren Kalle Wigle som nyligen utnämnts till solist vid Staatsballett i Berlin.

  • Avig.Från vänster: Tobias Ulfvebrand, Jeanette Wren,  Hugo Therkelson och Ninna Ohm Fotograf Leo Stenberg.
    Succéduo skapar nytt efter segertåg i Sverige och Europa
    Intervju Hugo Therkelson och Tobias Ulfvebrand

  • Mia Karlsson som Clarine omgiven av alla dansare. Foto: Lennart Sjöberg 
    40 år senare: En dansares triumf över tidens utmaningar
    Förra sommaren ringde telefonen hemma hos Heléne i Kungsbacka. I lördags den 16 mars gjorde hon comeback på scenen efter nära fyra decenniers frånvaro och dessutom debut på GöteborgsOperan – som dansa...

  • Clark Eselgroths och Seo Yeun Kims engagemang i uppförandet i Pas de Deux ur 2.akten i Svansjön var ett nöje att se. Foto Susanna Reitamo
    Fart och kunnande på Pro Dance Galan 2024
    Gamla operabyggnaden vid Bulevarden är ett Dansens Hus även om ett nyare Dansens Hus numera finns i Helsingfors, det också i centrum. Båda har sin publik, och båda behövs. Detta har intresset för dans...

  • Iana Salenko och Kalle Wigle i ett pas de deux i första akten Giselle på Staatsoper i Berlin. Foto Admill Kuyler
    Svenske dansaren Kalle Wigle har stora framgångar i Berlin
    Kalle Wigle är utbildad vid Kungliga Svenska Balettskolan och vid Royal Ballet School i London. Han fick anställning vid Operan i Stockholm 2016. Från hösten 2023 är han tjänstledig från Operan och an...

  • Totality in parts. Kungliga Baletten 2024. Koreografi Lukas Timulak. Foto: Kungliga Operan / Nils Emil Nylander
    Timulak/Portner två olika verk men med flera beröringspunkter
    Från och med 9 februari och nästan en månad framåt dansar Kungliga Operan i Stockholm Totality in parts av Lukás Timulak och Bathtub Ballet av Emma Portner . De båda koreograferna delar kväll och verke...

  • Inside Out Helsingfors Dansinstitut
    På jakt efter det fullkomliga: nationens skickligaste dansare och – smultron!
    Balettpedagogernas förbund ordnar vartannat år i Finland en nationell balettävling, i år 20-21 januari. Ett råd av balettkonstnärer med bakgrund som meriterade dansare hade valt ut 38 solister av 73 a...

  • Inspire me Foto Kentaro Mitsumori
    Young Choreographers en föreställning där dansare från Kungliga Operan koreograferar
    Tisdagskväll på Kungliga Operan i Stockholm och det är premiär för Young Choreographers. Dansare från ensemblen får chansen att pröva egna idéer och koreografera sina kollegor. Alla kompositioner visa...

  • Fredrik Lindgren Operan Markus Gårder
    Operans VD Fredrik Lindgren: På sikt vore det fantastiskt att få ett nytt Operahus i Stockholm
    Kungliga Operan är en 250-årig kulturinstitution i hjärtat av Stockholm. Över 500 anställda levererar hyllade föreställningar med utsålda hus. Dansportalen har samtalat med Operans VD Fredrik Lindgren ...

  • Auguste Marmus och Mattheus Bäckström
    Från Svenska balettskolan i Göteborg till ungerska Statsoperan i Budapest
    Det började med 6 år på Svenska balettskolan i Göteborg med start i årskurs fyra för Mattheus Bäckström och Auguste Marmus . Mattheus gick ut 2017 och hade då blivit antagen till den anrika, Royal Ball...

  • Lucid Episode 1
    Joseph Sturdys verk Lucid Episode inleder nyårsgalan på Kungliga Operan
    Vi befinner oss på Kungliga Operan. Det pågår repetition med två dansare som är med i Joseph Sturdy s verk Lucid Episode som inleder själva nyårsgalan den 31 december.

  • En julsaga GO 
    Göteborgsoperan sjunger in julen med En Julsaga
    Göteborgsoperan avslutar december månad med nypremiär på musikalversionen av Dickens En julsaga . Föreställningen är breddad med humor och medmänsklighet. Adams julsång blandas med Stevie Wonder och bl...

  • Nötknäpparen, Kungliga Baletten 2023. Foto Nils Emil Nylander 
    Nötknäpparen, nypremiär på Kungliga Operan i Stockholm efter fyra års uppehåll
    Det är nypremiär av Pär Isbergs Nötknäpparen Kungliga Operan i Stockholm. I salongen sprids julstämningen och publiken får vara med om en dansant och virvlande berättelse. Kanske är det extra vikti...

  • Ur 100 årstiderFoto: Axel Petterson
    Giovanni Bucchieri – en konstnärlig kameleont
    Det är premiär för filmen 100 ÅRSTIDER . Upphovsmannen har gått från dansare till multikonstnär. Möt regissören Giovanni Bucchieri i en personlig intervju med Dansportalen.

  • Babydans är ett av Dansmuseets mest populära program. Inga bebisar är för små för att delta.
    ”Mycket talar för att vi inte kommer att kunna vara kvar där vi är nu,” säger Hans Lindholm Öjmyr, ny chef för Dansmuseet
    Hans Lindholm Öjmyr är filosofie doktor i konstvetenskap och har skrivit en avhandling om scenografi på 1800-talet vid Kungliga Teatern/Operan. Hans har tidigare varit avdelningschef på Stadsmuseet oc...

  • Scen ur Wild poetry. Medverkande Duncan C Schultz, Zander Constant, Hiroke Ichinose, Valentin Durand och Iris Telting. Foto Lennart Sjöberg
    In a heartbeat, ny världspremiär på Göteborgsoperan
    In a heartbeat bekrivs som ett pulserande dansbubbel och på Göteborgsoperan är det nu världspremiär allhelgonaafton på stora scenen för Hofesh Shechter s verk Wild poetry och Tom Weinberger s Waltz with...

  • Le Corsaire, Kungliga Baletten 2023 with Frej Ruhl, Carl Sjögren Lorenzzo Fernandez Foto Kungliga Operan Håkan Larsson
    Le Corsaire, svensk premiär på Kungliga Operan med virtuos dans och teknisk skicklighet
    När Kungliga Operan för första gången ger Le Corsaire bjuds det på en dansfest. Verket som hade sin urpremiär på Parisoperan 1856 kommer till liv och publiken får möjlighet att påverka slutet.Tankarna...

  • New talents Operan 231023
    New talents join the Royal Swedish Ballet
    Eleven young dancers join the Royal Swedish Ballet company this season. We are thrilled to see them on stage! On October 27, this season's grand premiere of Le Corsaire will take place.

  • Livrustkammaren drake 
    Där låg onekligen ett skimmer över Gustavs dagar
    I Livrustkammarens visas den största satsningen på flera år på en tillfällig utställning i samarbete med Kungliga Operan – öppnas 20 oktober, Teaterkungen: Prakten, makten och teaterkostymerna på Gust...

  • Matilda Larsson
    Attityder som uppskattades
    I Drottningholmsteaterns déjeunersalong gavs i september in innehållsrik, högklassig presentation av ett forskningsprojekt som genomförs på Kungliga Musikhögskolan och finansieras av Vetenskapsrådet.

  • Kentaro Mitsumori Le Corsaire
    Spot-on Kentaro Mitsumori, dancer with the Royal Swedish Ballet
    Kentaro Mitsumori has been a member of the Royal Swedish Ballet since 2017. We have seen him in many roles, in Swan Lake, Cinderella, Don Quijote, The theme and variation, Gardener in Alice in Wonderl...

  • Kalle Wigle Foto Johan Persson
    Kalle Wigle-Andersson får stipendium från Jubelfonden
    Kalle Wigle-Andersson: Jag är utbildad och diplomerad vid Royal Ballet Upper School, London 2016. Innan dess gick jag på Kungliga Svenska Balettskolan 2006-2014. Sedan min examen har jag varit anställ...

  • Wicked GO Foto Lennart Sjöberg
    Wicked, musikalen om häxorna i Oz
    Göteborgsoperan inleder sin höstsäsong med den mytomspunna succémusikalen Wicked. Exakt tjugo år efter Broadwaypremiären 2003, sätts den nu upp för första gången i Sverige.

  • Aalto Ballet percussion__Gerritsen_Hans
    Balettgalan i Villmanstrand är sensommarens succéevenemang
    Balettgalan i Villmanstrand vid Finlands östra gräns gavs i år för 12:e gången och var igen en succé med både nationella och internationella dansare. Galans grundare och eldsjäl Juhani Teräsvuori hade...

  • The One Foto Peter Knutson
    Möte med Fredrik Benke Rydman om ”The One”
    Det är mannen från dansgruppen Bounce, koreograf till egna versioner av Svansjön och Snövit bland mycket annat. Jag träffar Fredrik Benke Rydman på en liten thaikrog mellan repetitionspassen.

  • Manon Kungliga Operan 2023
    “A new look at it” – Lady MacMillan about Manon with the Royal Swedish Ballet
    As part of the 250-year jubilee program of the Royal Swedish Opera and as a tribute to the long-lasting cooperation between the Royal Swedish Ballet and world-renowned English choreographer Sir Kennet...

  • Remachine – Jefta van Dinther
    Urpremiär av episkt dansverk på Norrlandsoperan
    Den 1 september bjuder Norrlandsoperan på säsongsuppstart för dans med urpremiär av den episka föreställningen Remachine signerad koreografen Jefta van Dinther . Ljus, ljud, röst, koreografi och scenog...

ANNONS

Dansmuseet
Transit

Ur Dansportalens arkiv

  • Colourful new Cinderella in Stockholm
    First published 28 May 2022 – New premiere 29 Nov 2024 Tamara Rojo’s new production of Cinderella in Stockholm is successfully adapted to current themes. Cinderella is a r...

ANNONS

Dansmuseet
Nötknäpparen

Redaktion

dansportalen@gmail.com

Annonsera

dansportalen@gmail.com

Grundad 1995. Est. 1995

Powered by

SiteVision

Uppil