Ett samtal kring dansfilmen Labyrinth Within

När filmningen av dansfilmen Labyrinth Within startade sommaren 2010 deltog dansportalen,se i en presskonferens ute på Svartsjö Slott på Svartsjölandet väster om Stockholm.

Där träffades koreografen och filmskaparen Pontus Lidberg (PL) och dansarna Wendy Wheelan (WW) och Giovanni Bucchieri (GB) Här nedan ges ett sammandrag av samtalet.

Ett av alla intressanta inslag är Pontus Lidbergs nya dansfilm Labyrinth within med Wendy Wheelan, stjärna i New York City Ballet, som hon tillhört sedan 1984. Filmen är inspelad på Svartsjö Slott utanför Stockholm. Giovanni Bucchieri och Pontus Lidberg själv medverkar också. Arbetet med koreografin började i våras i New York där Pontus var 'artist in residence' vid Joyce SoHo och Baryshnikov Arts Center.

"Jag har aldrig gjort något liknande förut... och jag insåg att jag skulle älska att få göra fler projekt av den här sorten i framtiden." säger Wendy Wheelan i en intervju för webbsidan Oberon's Grove "Det här öppnade verkligen mina ögon för nya former av uttryck, dans och agerande. Jag fick verkligen använda min hjärna på ett annorlunda sätt. Projektet fick mig att ta fram fler sidor av mig själv, att lägga fler kort på bordet, så att säga. Det var mycket inspirerande och ingav mig stort självförtroende i slutänden."

Labyrinth Within är ett triangeldrama mellan Mannen, Hustrun och den undanglidande Älskaren i en mystisk, labyrintliknande lägenhet. Ett inre drama blir synligt bakom den perfekta fasaden. Musiken är ett originalverk av David Lang, inspelad av NorrlandsOperans Symfoniorkester med världsberömda cellisten Maya Baiser som soloartist.

Pontus Lidberg fortsätter att vara en av Sveriges mest produktiva koreografer. Förutom den nya filmen har han premiär på Norrlandsoprans scen i Umeå den 2 december. Det nya verket heter Warriors.

Wendy Wheelan (WW): Det är min första dansfilm, jag har inga förväntningar, jag går in i det här med öppna ögon. Det är inte många som arbetar med film på det här sättet. Pontus skapar allt, intrig, miljö. koreografi, och hans idéer är väldigt intressanta.

Pontus Lidberg (PL): Det görs mycket få dansfilmer även om det är inne just nu. Många fokuserar på dansen, på färdiga föreställningar – eller korta konstfilmer med rörelse i. Jag arbetar med dans direkt för kameran. Jag har ambitionen att kombinera både bild och dans.

Det är ett mysterium varför det görs så få dansfilmer, trots att de efterfrågas, festivaler anordnas, till exempel Shoot som Christina Molander håller i. Men det är en lång process att göra film, det har tagit fyra år för mig att komma så här långt. The Rain förra året och nu den här. Att göra dans för scen är en väl inarbetad process som ser ungefär likadan ut över hela världen. Film kräver många fler hänsyn och ställer andra krav. Man börjar från noll varje gång.

Jag träffade Wendy när vi båda arbetade med Christopher Wheeldons Morphoses Dance Company förra året och vi kollade in varandra från var sitt håll. Jag hade arbetat med ett manus, där Wendy av en lycklig slump passade in precis. Jag hade en klar bild av kvinnan i historien, hennes karaktär, utseende ålder och rörelsekvaliteter, och hon stämde på ett överraskande sätt med min inre bild, det var som om filmen var skriven för henne. Giovanni har jag känt länge och arbetat med tidigare och han var med i mina tankar från början.

Giovanni Bucchieri (GB): Pontus och jag arbetade tillsammans med filmen The Rain förra året och det har också varit en fantastiskt härlig upplevelse att arbeta med Wendy, min nya 'fru'. Jag kände henne inte innan. Det har varit hårda repetitionsveckor och nu vill vi komma igång på riktigt..

WW: Att dansa för film är väldigt annorlunda, det innebär att man filmar rörelserna från många, många vinklar innan man vet hur det ska bli. På scenen vet man var publiken finns och riktar sig mot den, här vet man inte riktigt hur det blir. Men Pontus vet precis hur han vill ha resultatet. Att dansa utan publik är ändå inget problem, vi har ju ett arbetslag på tjugo personer, de fungerar som vår publik.

Det är första gången jag arbetar i Sverige, jag har inte varit här förut. Om arbetet är olika mellan olika städer och länder? Pontus har en skandinavisk, egen stil. Giovanni och jag har våra olika stilar. Men Pontus har arbetat världen runt och skapat sin egen stil utifrån det. Vi blandar våra stilar och försöker göra allt så vackert som möjligt.

GB: Dansen har alltid varit internationell, men nu öppnas nya dörrar, dansare vill resa mer och få erfarenheter av andra stilar och kulturer, det intresset ökar hela tiden.

WW: Jag har arbetat ned många koreografer under hela min karriär, och jag älskar att möta nya konstnärer. När Pontus frågade mig ville jag gärna vara med och eftersom jag var i New York för New York City Ballets säsong kunde vi arbeta på de kvällar då jag var ledig.

GB: Jag var också i NY och vi repeterade i sju veckor. Bland det roligaste med att göra film är att för en gångs skull finns det något kvar. Du kan arbeta ett helt liv på scenen, göra många roller och det finns ingen riktig dokumentation som bevarar ditt arbete. Filmen blir en bekräftelse. Pontus har också förmågan att fånga ögonblickets känsla med kameran. Han är mer inspirerad av vanliga spelfilmsregissörer än dansfilmare,

WW: Det gör filmen mer intressant och är speciellt för dig Pontus. Dina dansfilmer ligger på en annan nivå, många dansfilmer känns ointressanta. Det är svårt att överföra dansens särart till film.

PL: David Langs musik har jag arbetat med många gånger, men det är första gången han gjort ett originalpartitur, delvis byggt på tidigare verk av honom. Han var i Umeå i oktober förra året då vi spelade in musiken med NorrlandsOperans symfoniorkester med cellisten Maya Baiser

Varför vi filmar på Svartsjö? Vi tänkte bygga en speciell scenografi för jag ville ha en miljö med rum i en lång fil, men med en begränsad budget hade vi aldrig kunnat åstadkomma en miljö som den här, som har allt det vi ville åstadkomma. Vi har filmat både inne i stan och här ute på Svartsjö.  Men slottet är bara ett skal, det kommer att se ut som en vanlig lägenhet. Jag ville ha strukturen med många rum i fil. Det kommer att se helt annorlunda ut.

Förra året skapade Pontus Heart of Silk för Vietnam National Ballet Theatre i Hanoi i samarbete med NorrlandsOperan – ett sagolikt vackert dansstycke med musik av Bach. Sedan dess har Pontus karriär nått nya höjder och listan på verk som han skapat med kompanier runt om i världen har blivit lång. På vägen har han träffat fler och fler dansare av hög klass. Dansare med en mjukhet och en teknisk briljans som inte ser tillkämpad ut på scenen.

Några av dessa ingår i hans nya stycke Warriors som han skapar i residens på NorrlandsOperan. Bland dem finns tre Hanoidansare, de övriga kommer från New York och Sverige. "Ett dreamteam", som Pontus själv uttrycker det. Musiken är nyskriven av kompositören B Tommy Andersson i nära samarbete med Pontus.

I Warriors vidareutvecklar Pontus ett tema som han  började utforska i verket Luminous för Beijing Contemporary Dance Theatre förra året. Det har med naturen att göra, människan som en del av en större helhet. Vridna träd, vind, snö och tid.

Warriors
Koreografi, scenografi & kostym: Pontus Lidberg
Dansare: Gabrielle Lamb, Oscar Salomonsson, Pontus Lidberg, Adrian Danchig-Waring, Craig Hall, Cao Duc Toan, Vu Van Nguyen
Ljusdesign: Patrik Bogårdh – Musik & dirigent: B Tommy Andersson/NorrlandsOperans Symfoniorkester

Cristian Hillbom
Anders Jörlén
28 sept 2010