Young Choreographers program på Rotundan: Innehållsrikt!

Programmet Young Choreographers, innehöll sex kortare nya verk av dansare i Kungliga Baletten. En sensationell nyhet var Pietro Zironis bidrag. Det verket kräver en längre inledning.

Ordkonstnärer jorden runt har i tusentals år försökt finna adekvata uttryck för kärlekens väsen. Paul Dirac (1902 - 1984) var en av kvantmekanikens grundare och Nobelpristagare i fysik 1933. Han lämnade ett unikt bidrag till sökandet när han skapade den så kallade Dirac-ekvationen, populärt kallad ”the Love Formula” (längre förklaring längst ner). Denna ekvation har utseendet (∂ + M) Ψ = 0, vilket också är det koreografiska verkets titel.  

Pietro Zironi har alltså tagit Diracs ekvation som utgångspunkt för ett dansstycke där han, enligt en rad i programbladet, närmare bestämt vill ”visa den mest komplexa sidan av känslan att vara förälskad.”  Inklusive komplikationer! Jag trodde då aldrig att jag skulle få se så höga ambitioner av en debuterande koreograf! 

Den spännande koreografin framfördes av sex dansare, med de tre damerna i tåspetsskor och höga lyft i estetiska kombinationer, till nio musikstycken. Jag är inte personen att här försöka antyda hur koreografin motsvaras av ambitionerna. Helt klart kommer jag att med största intresse följa hans vidare verksamhet. Han är mycket ung: i höstas engagerades han till Operans nya satsning Unga Dansare.

Kårdansaren Julien Keulen anställdes vid Kungliga Baletten 2017 och har tidigare presenterat två baletter inom Young Choreographers-projektet. Den nya LUSTER är ett verk för sju dansare. Jag fastnade särskilt för intrikata grupper med fem dansare (samtidigt som övriga två gjorde något helt annat), men jag förmår inte avgöra vad som är hans egen stil. Keulen har fler talanger: han har till exempel medverkat som sångare i TV:s Idol-program.

Två verk som gjorde mig på obekymrat gott humör var SONGS FROM THE THIRD FLOOR av Rikako Shibamoto och MEDVIND av Felicia Andersson. Det förstnämnda stycken var en lek med fyra damer runt en låg bänk, sådana som fanns i skolors gymnastiksalar förr i tiden. Ur programbladet: ”I nära relationer hjälper vi varandra och skrattar, sida vid sida.”

MEDVIND såg jag som en luftig lek av två vitklädda dansare med ett florstunt tygstycke som fann sina egna former i höjden. Ur programbladet: ”en avbildning av harmonin och behaget som man kan hitta i perfekta motsatser.”

DEEP DOWN av Alice Hidalgo, med två medverkande par, hade de bästa kostymerna. Mycket enkelt med ett par i vitt och ett i svart. Tydlig klarhet, särskilt som de fyra flera gånger bytte partners med varandra. Programbladet nämnde bland annat ”komplexiteten mellan två personer, svårigheterna vi ibland har att uttrycka våra känslor och tankar och att kommunicera med varandra.” Där blev jag förvånad. Som i de två ovanstående verken såg jag snarast en lek mellan fyra.

TRUST ME av Elisa Fossati framfördes till upplästa kompakta texter på engelska och tyska. Jag kunde för mitt liv inte göra mig en uppfattning om innehållet. Dans av en ung man i kostym, vit skjorta och slips. ”Orden har valts med omsorg”, enligt programbladet. Verket gick mig helt förbi. 

SAMMANFATTNING

Ett omväxlande program, med två estetiska lekar, en kvartett med överraskande innehåll, ett soloverk som jag inte förmådde förstå, därtill två fascinerande verk: en medryckande septett och ett sextett med fantastiska ambitioner. Om musiken har jag inte skrivit en enda rad: jag kände inte igen något. 

Föreställningen framfördes tre gånger för en utsåld Rotunda. Av olyckliga omständigheter kunde jag se blott en. Det var alltför lite. 

Young Choreographers är en utmärkt modell för att inspirera och uppmuntra vidare kreativitet hos dansare med extra fantasi och idéer. Jag hoppas innerligt att koreograferna får någon form av respons på sina verk från intresserade och kunniga kollegor. I så fall kunde en publik se fram emot fler intressanta fortsättningar. 

Tillägg: engelsk läsövninig

The “Love Formula” enligt ett stycke i Wikipedia: Den “unifies quantum mechanics and special relativity to describe the behavior of electrons. The "love" connection comes from the idea that entangled particles remain connected and influence each other no matter how far apart they are, a phenomenon compared to the bond of love. “

Eller möjligen så här: Kärlekens förmåga att förändra människor har sin motsvarighet också i den teoretiska fysiken. 

PETER BOHLIN
Stockholm
Young Choreographers, Rotundan, Kungliga Operan 15 och 17 nov 2025