En fartfylld dansfest med Kungliga Baletten

Vid premiären av If it feels good och nypremiären av Minus 16 på Kungliga Operan i Stockholm märks ingenting av höstrusket utanför. Kontrasten kunde nästan inte bli större. Inomhus sprider sig värmen från scenen ut bland publiken när debutanten William Dugan,och veteranen Ohad Naharin delar kväll. 

Först ut är Dugans If it feels good. I högtalarna ljuder musik skapad av pop- och DJ-duon Rebecca & Fiona. Ljudanläggningen på Kungliga Operan var inte redo för deras musik och har byggts om för att möta behovet av volym och kvalitet. På premiären, men endast då, medverkar dem på scenen. Vi som är på plats kan skatta oss lyckliga att få ta del av detta unika tillfälle. Förfrågan att samarbeta med Dugan kom oväntat, men de tackade ja utan att tveka. Under publiksamtalet berättar de att de genast kände förtroende för William och ville vara med på hans första resa att skapa något för stora scenen. Dugan bedyrar att uppskattningen är ömsesidig.  

William Dugan är till vardags en av dansarna i Kungliga Operan, en anställning han haft i åtta år. I och med If it feels good riktar han stegen mot ännu en karriär inom dansen. Hans koreografi utmanar dansarnas tekniska färdigheter. Stegen går snabbt och är systematiskt upplagda. Dansarna briljerar och ser ut att uppskatta varje moment.

Idéerna är många och det blir lite som en nummerkavalkad där delarna avlöser varandra. Trots det får Dugan ihop det. Hyllningen till klubbkulturen, atmosfären, det koreografiska materialet, dansarnas skicklighet och kostymen, skapad av hans före detta dansarkollega Mayumi Yamaguchi Modigh binds samma genom sömlösa övergångar. Scenen pulserar ut dans och musik och publiken svarar i samma takt.  

Under en intervju med William Dugan en vecka före premiären ber jag honom berätta om hur han fick möjligheten att koreografera för stora scenen på Kungliga Operan. 

Saken var den att jag hade tänkt prata med min chef Nicolas Le Riche, om mina tankar kring att koreografera för hela kompaniet, men han hann före mig. Det var nästan galet, som att han förstod vad jag önskade. Jag blev chockad men också väldigt uppspelt. Nicolas sa att jag kunde göra vad och använda så många dansare jag ville. Det kändes överväldigande som att det inte fanns några begränsningar. Att skapa klassisk balett till elektronisk musik, vilket för tillfället känns som min livskraft, är basen och något jag ville göra på stora scenen. Den koreografiska idén bygger på ett stycke som jag gjorde till Young Choreographers fast nu i större och längre tappning. Jag ville sätta klassisk balett i en klubbmiljö.  

Hur känns det att dela kväll med Ohad Naharin? Du är debutant och han veteran. 

När jag fick veta att jag skulle dela kväll med Ohad Naharin kändes det skrämmande. Jag tänkte att om mitt stycke blir dåligt kommer publiken ändå få ut något genom att se hans verk. Men för att inte hamna i jämförande behövde jag förändra mina tankebanor. Fokusera på min egen process oavsett hur slutprodukten skulle bli.

Vad vill du förmedla med If It Feels Good? 

Sprida mer glädje i världen tror jag, både till publiken och till dansarna, kanske mest till dansarna. Alla är så fantastiska och talangfulla. Jag vill ge något tillbaka, något roligt men som också är utmanande.  

Vad är glädje för dig i samband med dans? 

Jag älskar neoklassiskt arbete, egentligen av vem som helst. William Forsythe inspirerar mig koreografiskt och stilmässigt, George Balanchine musikaliskt. Jag älskar även klassisk balett men vill bryta mig fri från det som ibland blir stelt. Jag tycker om att dansa fort och stort. Med avstamp i det vill jag fortsätta att utveckla och hitta egna sätt att driva balett-tekniken framåt. Gällande koreografiskapandet väljer jag musik som har snabba beats och gärna med sång. Sångarnas frasering och teknik påverkar mitt skapande och blir ett lekfullt sätt att anpassa rörelser så att dansarna dansar såsom sångarna sjunger. 

Du har valt att arbeta med Rebecca & Fiona, en svensk pop- och DJ-duo. 

När jag blev tillfrågad att skapa ett verk för kompaniet ville jag göra en hyllning till min tid i Sverige. Jag har bott här i åtta år. I samband med att jag började söka efter svenska artister släppte Rebecca och Fiona albumet Mega Dance. Redan första gången jag hörde musiken visste jag att det var rätt, det var kärlek vid första lyssnandet. Det har varit fantastiskt att arbeta tillsammans med dem. Vi har förlängt en låt, förkortat en annan. Vi använder en låt som inte fanns med på albumet som blev som en vacker dröm och används till ett pas des deux. All musik är vald för att passa miljön och stämningen jag vill förmedla. Rebecca och Fiona har uttryckt att jag gjort ett bra jobb vilket varit viktigt för mig. Jag ville göra något smakfullt och något som hedrar deras musik.  

Du ger intryck att du är stolt över det du skapat. 

Jag är det. Vet inte om det är konstigt att säga men jag tror jag har överraskat mig själv med att det blev bättre än förväntat. Därför är jag stolt. Processen har inneburit många olika möjligheter. Jag har funderat över om jag missat något eller gått åt fel håll, samtidigt som jag försökt ha tillit till vad jag kan, och min vision. 

Om du missar något kan du alltid göra annorlunda nästa gång! 

Exakt. Jag ber att det blir en nästa gång. Jag älskar Kungliga Operan, det här huset, men den stundande renoveringen får mig att fundera på min framtida karriär. Jag vill fortfarande dansa men önskar också få utveckla mig som koreograf. Vem vet, kanske dyker det upp möjligheter efter det här. 

Ohad Naharin står för kvällens andra stycke. Minus 16 har visats på Kungliga Operan flera gånger förut. Koreografin är skickligt upplagd och engagerar från första stund. Upprepningar, närhet, synkronisering och överraskningar är bara några ord som beskriver det varierade verket. När interaktionen med publiken kommer går det inte att värja sig. Det blir bubbligt levande. Värd att nämna i detta sammanhang är Jonatan Davidsson som på premiären startar verket genom påhittig och humoristisk improvisation. 

Dansarna utmanas även i detta verk. I veckor har de förberett sig genom lektioner i Gaga, en metod skapad av Naharin, som enligt min tolkning utförs för att utforska rörelsemöjligheter där kropp, sinnen och fantasi samverkar. Repetitörerna Erez Zohar och Eva Säfström har guidat genom varje steg. Dansarna gör ett mycket bra jobb även om utförandet säkert skiljer sig från dansare som jobbat med Naharin längre. I sammanhanget kan det tyckas vara petitesser. Hela föreställningen genomsyras av dansglädje samt dansarnas engagerade skicklighet. 

Jenny Berkán
Stockholm
Kungliga Baletten: Dugan/Naharin 29 okt – 11 nov 2025