Spot on William Dugan – ung koreograf i Operans dubbelprogram Dugan/Naharin

William är 28 år. Han växte upp strax utanför Tampa, Florida och började med balett i en skola som hette Next generation ballet. Som barn var han mobbad, men fick byta skola och kom då till en skola med Performing Arts som inriktning, The Renaissance academy, som passade honom bättre. Där var dansklasser obligatoriska. och musikteater var ett ämne. Men han sysslade också med gymnastik, samt spelade fotboll.

Han var kanske den enda pojken på balettlektionerna men gillade det, hade kul, tyckte om både det atletiska och den artistiska sidan. Vi nio, tio års ålder såg hans lärare något i honom och uppmuntrade honom att ta dansen på allvar. 

Efter audition kom han in på the Ballet school i Tampa, Next Generation ballet.

Så småningom fick han ett stipendium från Prix de Lausanne och valde Hamburg för fortsatta studier. I Hamburg ordnade John Neumeier koreografiska workshops för alla elever. Då öppnades Dugans ögon på riktigt för olika koreografiska uttryck. När han skulle koreografera försökte han först med sin utvalda popmusik, men fick nobben och i stället använde han ett stycke av Bach. På den tiden var hans kunskaper begränsade, säger han idag.

Hemma i Florida hade han i princip bara känt till Petitpas och Balanchine. I Hamburg blev han förstås bekant med John Neumeier. I dennes koreografiska skola lärde han sig mer och mer. Den som verkligen gjorde intryck var koreografen William Forsythe. ”Vad är detta”, tänkte William Dugan , och förklarar hur något låstes upp inom honom. Han upplevde att dansa In the Middle, somewhat elevated visade på ett helt nytt uttrycksätt med klassisk teknik som grund som triggade honom. Han spårar det till sin fascination för atletisk rörelse. Det här var vad han ville! Även att musiken var elektronisk tände en låga i honom. 

Att han började koreografera var en följd av detta. Som dansare var han kanske inte fullt ut engagerad, funderar han. Och just nu trivs han lite bättre med att vara koreograf än dansare.

Du har nu varit med Kungliga Baletten sedan 2018, hur har du upplevt den här tiden?

Jag var i Dortmund i tre år, och kände att jag behövde mer av klassisk balett. Under en sommar i Dresden träffade jag Nicholas le Riche som undervisade där och fick kontakt med honom. Några månader senare gjorde jag audition och fick jobb i Stockholm. Jag sökte efter en mer klassisk repertoar och att vara del i ett större company. De här åren har varit en berg-och dalbana, men mestadels positivt. Det var en omställning att komma från Dortmund som bara bestod av ett 40-tal dansare till det mycket större kompaniet här. Det har inneburit att jag upptäckt mer om mig själv, vad jag tycker om och inte tycker om. Och då kommer vi till de stora möjligheter som öppnats i och med Young Choreographers.

Du har skapat tre verk för konceptet Young Choreographers på Operan i Stockholm. Hur har den erfarenheten varit?

Verkligen bra! Det är en dröm som besannats. När jag började göra koreografi hade jag omedelbart denna önskan att göra ett större verk för kompaniet. Nu får jag den chansen. Jag har skapat tre stycken tidigare: Mozarts house, Doing it right och i år Contagion. När Nicolas le Riche såg det andra stycket, Doing it right, erbjöd han mig att göra något för stora scenen. Jag gillar att arbeta med större grupper, dynamiken mellan människor. I den nya baletten är det 15 dansare.

Berätta om arbetet med Rebecca och Fiona. Hur kom inspirationen till dig?

Det började faktiskt med Daft Punk från Frankrike och sen kom insikten att Sverige har världens bästa musikmakare och låtskrivare – varför inte vända sig till dem?

Vi kommer befinna oss i en klubbmiljö. Jag vill göra renodlad dans och glädje. Göra publiken lycklig!

Förklara titeln för oss, och är musiken Disco och/eller House?

Titeln är If it feels good – You should do it. Känns det bra, gör det! Musiken är mestadels housemusik, några låtar är disco.

Är det din favoritmusik? 

Well, jag älskar techno och dansmusik! Jag har använt musik från deras album ”Megadance”, men de har också lagt till, remixat och utvecklat en del sånger. Man hör en hel del piano i musiken, det är fint. Rebecca och Fiona har varit väldigt öppna i processen.

Karaktärisera stilen på din balett, är det tåspets?

Det är neoklassisk stil och ja, det är tåspetsskor!

Berätta om hur det har varit att jobba med dina kollegor? 

Det är lite som ett tveeggat svärd. Det är vänskapligt, men jag har ju ett ansvar för resultatet. Det går inte att skoja runt, vi måste arbeta på allvar. När vi jobbade med Young Choreographers var det inte lika höga insatser, det var inte lika stor press. Då får man vissa förutsättningar, men stora scenen inbjuder till enorma möjligheter. Det är också en känsla av ”sista chansen” i och med att Operan stänger framöver”.

William berättar också att kostymerna görs av Mayumi Yamaguchi och ljuset av Tobias Hallgren. William Dugan ger ett lugnt och förväntansfullt intryck. 

Urpremiär av If it feels good, på Kungliga Operan den 24 oktober.

Marie Louise Waldenström
Stockholm

In the middle, somewhat elevated av William Forsythe, kan ses på Kungliga Operan i april 2026.