Homecoming Party för Dansens hus

Så kom dagen när Dansens Hus återvände från sin exiltillvaro på Elverket efter två och ett halvt år. Den perioden har verkligen inte saknat fruktsamhet. Men det är en efterlängtad ”hemkomst”. Teatern har fräschats upp och man har månat om arkitekten Sven Markelius originaldetaljer från 1961. Man presenterar också en helt ny studioscen för 110 personer. Där kan program för barn och unga finna sin plats.

Chefen Johannes Öhman har sammanställt ett välkomstprogram i två delar förutom det förväntansfulla och uppsluppna mingel som möter redan i entrén. Känslan är att ”alla” är där och det sorlas och kindpussas åt alla håll. Nye balettchefen på Kungliga Operan, Anders Hellström, världskände koreografen Alexander Ekman, den originella Virpi Pahkinen… ja så fortsätter det.

Den pumpande housemusiken följer oss in i salongen. Elever från Benke Rydmans House of Shape sitter vitklädda tillsammans med Kgl. Svenska Balettskolan och väntar på oss. Barn och ungdomar bjuder på en rafflande öppning, det känns hoppfullt.

Den rutinerade Petra Mede gör glittrig entré som vår conferencier och ciceron. Hon gör sin grej med humor och självironi. Historiens vingslag möter nu på filmduk.

Först ut är en hommage till Dansens Hus grundare Jan Zetterberg. Sedan får vi följa utvecklingen via Kenneth Kvarnström, till Virve Sutinen och senast Anneli Gardell, alla tidigare chefer, som medverkar på filminspelningar. Välregisserat men kanske lite torrt. Det har ju trots allt hänt några spännande grejer på Dansens Hus?

Nu återkommer eleverna, denna gång klädda i piggt rött och avslutar den första delen av programmet med ytterligare ett rivigt och väldansat nummer. Heja kids!

Efter paus, föreställningen ”Carcaca” av Marco da Silva Ferreira. Här möts man av ett minst sagt egensinnigt rörelsespråk, tio dansare och två musiker med stora variationer i utseende och uttryck, ändå ett absolut kollektiv. Dansarna studsar och småhoppar (faktiskt) i 75 hela minuter. ”Fotarbetet är centralt”, säger koreografen själv. Dansarna uppvisar extrem energi och intensitet och självklart stamina (kondition) i kombination med total kroppskontroll. Det är imponerande.

En del av verket är rakt av politiskt, med slagord i fonden, för säkerhets skull både på engelska och svenska. Dessutom sjunger dansarna texterna. Verket har många bottnar, såsom arv och tradition, eget ansvar och hur vi utvecklar vår kultur.

Det är intressant men 75 minuter är tyvärr för långt, synd att man bitvis tröttnar. Att tankarna fortsätter efteråt betyder ända att ”Carcaca” sätter spår.

Marie Louise Waldenström
Stockholm
Återinvigning av Dansens hus, Stockholm 2 oktober 2025