Biennale de la Danse i Lyon 2025 – en stad i rörelse

När Lyon i september fylls av musik, rytmer och kroppar i rörelse blir staden mer än en scen – den blir en levande koreografi. Biennale de la Danse, en av europas största danshändelser, återvänder för tjugoförsta gången med premiärer, parader och möten där traditioner och nyskapande smälter samman.

Med temat Danses recyclées och en stark brasiliansk närvaro ställs frågan på sin spets: hur kan dansen hjälpa oss att förstå och omforma vår tid?

Sedan starten 1984 har Biennale de la Danse i Lyon varit mer än en festival. Den har fungerat som en spegel av samtiden, ett rum där dansen möter samtidens frågor och konflikter. När biennalen nu arrangeras för tjugoförsta gången, ställs en central fråga: Vad kan dansen säga i en värld präglad av ekologiska, politiska och sociala kriser?

Med 40 föreställningar, varav 24 premiärer och tusentals deltagare är svaret mångtydigt. Men en röd tråd binder programmet samman: dansen betraktas som ett bien commun – ett gemensamt kulturellt arv och en plats där olika kroppar och berättelser möts.

På programmet står namn som William Forsythe, Anne Teresa De Keersmaeker, Philippe Decouflé och Gisèle Vienne, men också en yngre generation koreografer som Leïla Ka, Marco da Silva Ferreira, Rebecca Journo och Simon Le Borgne.

Temat 2025 är Danses recyclées, där traditionella och sociala danser får nytt liv i nya former. Bland de åtta grupperna märks Aina Alegre, som inspireras av katalanska folkdanser, Abou Lagraa och Nawal Aït Benalla med berbiska rytmer, och Abdou N’Gom, som låter hiphop möta lindy-hop i Let’s Re-Jam. Kadia Faraux väver samman flamenco och hiphop, medan Aïcha M’Barek och Hafiz Dhaou hämtar kraft ur West Side Story och kombinerar mambo, cha-cha-cha och krump.

Årets stora satsning är “Brasil Agora!”, en hyllning till den brasilianska scenkonstens vitalitet. Här möter vi koreografer som Lia Rodrigues, vars poetiska och politiska verk vuxit fram i Rio de Janeiros favelor, och Luiz de Abreu, vars ikoniska O Samba do Crioulo Doido omtolkar sambans historia utifrån frågor om kropp, ras och kön.

Ingen biennal i Lyon utan le Défilé – europas största koreografiska parad. Den 7 september marscherade och dansade 3 000 deltagare, i åldrarna tio till åttio år, genom Lyons gator inför över 150.000 åskådare.

Brasilien är också närvarande i Défiléns slutakt, signerad Diego Dantas, konstnärlig ledare för Rio de Janeiros koreografiska centrum. Inspirerad av karnevalens kollektiva kraft skapar han tillsammans med DJ Pedro Bertho en färgsprakande final där samba möter elektronisk musik.

Biennalen tar plats i hela Lyon: på Maison de la Danse, Opéra de Lyon, Les Subs och Théâtre National Populaire i Villeurbanne. Men den sträcker sig även ut i regionen, med föreställningar i bland annat Clermont-Ferrand, Grenoble och Saint-Étienne.

I år tillkommer dessutom två nya nav: Les Grandes Locos, ett före detta industriområde som förvandlats till kreativt centrum, och Cité internationale de la Gastronomie, där både workshops, samtal och performances samsas.

På stadens torg bjuder Volmir Cordeiro på Rue, en serie gratis utomhusföreställningar, medan Clarice Lima tar dansen till museernas salar. Nätterna tillhör Club Bingo, som förvandlar Lyons klubbar till dansgolv där publiken kan festa vidare med DJs som Ben Klock, Garçon Sauvage och Erica do Futuro.

Årets program visar dansens hela bredd. Forsythe dekonstruerar balettens språk, De Keersmaeker fortsätter sitt livslånga utforskande av musik och rörelse, och Philippe Decouflé bjuder på en ny poetisk skapelse med sitt senaste verk Entre-Temps.

Allt sedan starten har Lyonbiennalen vuxit till en av europas mest inflytelserika plattformar för dans. Den har varit en plats där nya rörelser kunnat födas och där internationella nätverk etablerats. Kärnan är fortfarande densamma: att dansen är ett gemensamt språk, ett sätt att mötas bortom ord och gränser. Lyonbiennalen visar det i praktiken. När brasilianska rytmer möter europeiska konceptverk, när amatörer och världsstjärnor delar scen, när publiken själva lockas att dansa – då blir rörelsen ett kollektivt språk, lika festligt som eftertänksamt.

Biennalen introducerar även Forum, en plattform för curatorer och konstnärer från utomeuropeiska kontexter. Syftet är att vidga perspektiven bortom eurocentrismen och visa hur dans kan fungera i olika samhällsmiljöer. Just spännvidden mellan traditionella uttryck och konceptuella experiment gör biennalen till en unik plattform.

Att beskriva dansen som ett gemensamt språk riskerar ibland att låta som en kliché. Men i Lyon blir det påtagligt. När amatörer och professionella, unga och gamla, europeiska och brasilianska konstnärer delar scen och gator, blir kroppen en plats för dialog.

Biennale de la Danse 2025 visar att dansen kan vara mer än en konstform. Den kan vara en metod för att tänka, för att minnas och för att skapa gemenskap i en tid som ropar efter nya perspektiv. I en värld som ofta präglas av splittring blir Lyonbiennalen en påminnelse om att vi fortfarande kan tala med varandra – med kroppen som språk.

Thérèse Eng
Lyon

La Biennale de Lyon 6 september - 28 september 2025