Filantropen Mats Hallvarsson ger 2 miljoner/år till Kungliga Baletten för ett framtida ungdomskompani

Sex unga dansare har i höst engagerats i programmet Unga dansare, som blev möjligt tack vare en donation från Enrica och Mats Hallvarssons förening för unga dansare.

Visionen är att utveckla programmet till ett Ungdomskompani på 10-12 unga dansare med fortsatt stöd av donationen.

Mats Hallvarsson, donator, säger när programmet presenterades i våras: ”I 50 år har Kungliga Baletten varit en ständig glädjekälla för mig och min hustru. Som en gest av tacksamhet skänker jag 50 miljoner kronor som en grundplåt till Programmet för Kungliga Balettens Unga dansare. Jag är oerhört glad att över att Operan nu drar igång den här satsningen med till en början sex begåvade dansare, det hjälper till att trygga återväxten inom baletten i Sverige. Min gåva kommer ur en varm kärlek till balett, en konstart som har givit mig väldigt mycket och nu får jag en chans att ge tillbaka.”

Vi befinner oss på Kungliga Operan, i deras VIP-lounge, för ett möte med Mats Hallvarsson.

När såg du din första balettföreställning?

Den första jag såg var också den som varit avgörande för mitt balettintresse. Jag hade just gått ut Journalisthögskolan och fick jobb 1970 som ”junior correspondent” för Svenska Dagbladet i London. På Londonredaktionen fanns den legendariske reportern Per Persson, PP kallad, som frågade om jag varit på Govent Garden, vilket jag inte hade. Han sa till mig att se Svansjön för i huvudrollen dansade Rudolf Nurejev och Margot Fonteyn. Jag lyckades att få en biljett på 4:e balkong och blev helt tagen av föreställningen. Sedan dess är jag balettoman, säger Mats med ett leende.

Min hustru, som gick bort för tre år sedan, var också intresserad av balett. Hon hade dansat balett när hon var barn.

Hade ni några balettfavoriter?

Från början var det de stora klassiska tåspetsbaletterna, men efter ett tag tog vi även upp det moderna utbudet. Idag är det nog en bra balans mellan att se både moderna och klassiska verk. Min senaste favorit är ”Wolf Works”, ett verk av Sir Wayne McGregor, som hade premiär i London 2015.

Du bildade en ideell förening för det här programmet?

Föreningen har fått en donation på 50 miljoner kr från mig och har en styrelse med tre ledamöter, en jurist, en placeringskunnig person och jag. Mikael Jönsson, administrativ chef för Kungliga Baletten är adjungerad i styrelsen.

Syftet med föreningen är att den ska skänka pengar till Operan, så att de kan bygga upp ett ungdomskompani. Vi har ett femårigt avtal med Operan att vi årligen skänker två miljoner, som ska vara överskottet från den här donationen. Man kan inte vara säker på att det alltid blir ett överskott på två miljoner, men Operan ska vara garanterade att de får två miljoner varje år.

Hur valdes de nya dansarna som ska ingå i programmet?

Man gjorde en audition i våras och det var hela 1400 ungdomar som sökte för att få komma på audition. Av dem valdes ut 30 dansare som kom till Stockholm för en uppdansning.

Slutligen blev det sju dansare som antogs till programmet. En svensk valde att stanna kvar i USA.

Ungdomarna är anställda av Operan under ett år, och sedan har de möjlighet att söka ordinarie platser på Operan eller på något annat kompani. Från hösten 2026 kommer nya dansare att anställas på liknande villkor.

I Sverige har näringslivet inte varit särskilt inblandade i att stödja kultur på ett sätt som görs i bl a i England eller i USA?

Den offentliga sektorn har i årtionden tagit ansvar och försett kulturen hyggligt med pengar så att man har kunnat ha en hög standard på svensk kultur. Det har gjort att stora svenska filantroper som Wallenberg, Persson och Jonsson till huvuddelen har inriktat sig på att stödja forskning och lärosäten. Men nu förändras spelplanen, regeringen har tillsatt en utredning för att försöka skapa incitament för privata donationer till kulturen. De har ganska tydligt markerat att kultursektorn inte får mer medel och fryser anslagen på nuvarande nivå. Vilket gör att när kostnaderna stiger kommer andelen offentliga medel till kultursektorn att minska. Man har också initierat en ändring av skattelagstiftningen som ska göra det möjligt för privata donationer inom kultursektorn.

Dansare idag är mer egna varumärken, där man marknadsför sig genom sociala medier.

De behöver en varumärkesstrategi och att de måste få exponera sig. Att exponera sig i företags- eller i kommersiella sammanhang är inget problem för de stora scenerna ute i Europa. Det franska ungdomskompaniet har ett avtal med Chanel och de används i reklamen för Chanel. Det är sånt vi får vänja oss vid även här hemma.

Det är mera vanligt att det bildas stiftelser när det gäller sponsring, men du har valt en förening?

Jag vill ha möjlighet att utvärdera min donation hur den fungerar, vad det blir för resultat och hur Operan förvaltar den i fem år. Skulle det visa sig att resultatet inte blev vad vi hoppades eller att Operan inte skött det som vi hade överenskommit, ska jag ganska lätt kunna ändra ändamålsparagrafen. Det är lätt att göra i en förening, men svårare i en stiftelse. Istället för att ge pengar till Operan kanske jag skapar möjligheter för dansare att söka stipendier eller något liknande.

Men mitt syfte med donationen är främst att Kungliga Baletten ska kunna bygga upp ett ungdomskompani med 10-12 dansare. Liknande finns även i vårt närområde, som i Oslo, Helsingfors och Köpenhamn.

Har du träffat nye balettchefen Anders Hellström?

Ja, det har jag, han är en väldigt trevlig person och när jag tittar i hans meritlista verkar han på alla sätt vara meriterad. Han har en erfarenhet som ledare som är förtroendegivande, han har varit på de främsta kompanierna på kontinenten. Det finns anledning att ha höga förhoppningar. Men han har en jobbig period framför sig. När utvärderingen om fem år ska göras och man ännu inte kunnat skapa ett ungdomskompani, har jag full förståelse för det.

Det kommer att vara en oerhört pressad arbetssituation när de ska flytta all verksamhet till Gasometer i Norra Djurgårdsstaden. Man måste ha respekt för att det blir en besvärlig tid, att under fem år inte få vara i Operahuset.

Cristian Hillbom
Stockholm