Många stipendier till unga dansare

Carina Ari – en välgörande ängel för svenskt dansliv

Den 27 maj utdelades årets Carina Ari-stipendier i Kungliga Operans guldfoajé, som var som vanligt fullpackad av intresserade.

Carl Sjögren förärades välförtjänt Ellen Raschs stipendium som delas ut separat vid denna ceremoni.

David Kupinski, premiärdansare från Kungliga Baletten tilldelades Carina Ari-medaljen och hela 30 unga dansarstudenter kunde glädjas åt ett tillskott i kassan för studieresor.

Vi fick njuta av dansuppträdanden av Bonnie Ahlström, nyligen antagen till Operans ungdomsprogram, möjliggjort av mecenaten Mats Hallvarsson. Från Kungliga balettskolans moderna program framträdde Amaya Hannula.

Vår och försommar är stipendiernas tid. Under festliga former hade Operans Balettklubb sin årliga försommarfest på Confidencen i Ulriksdal.

Operans balettklubbs stipendium tilldelades en hängiven trotjänare vid Kungliga Operans balett, Claes Lindbom.

Mariane Orlandos stipendium tilldelades den nyutnämnda premiärdansösen Maya Schonbrun vid Kungliga Baletten.

De två framförde tillsammans tredje aktens pas de deux ur Törnrosa i Marcia Haydés koreografi.

Kungliga Svenska Balettskolan erhöll en monetär gåva från Operans Balettklubb, som dansade ett verk av Mauro de Candia. Förra årets stipendiater, Stockholm 59 North gav ett smakprov ur föreställningen Isle koreograferad av Ksenia Svereva.

Men åter till Ari-stipendierna. Det är ett pengaregn med en tydlig avsändare, Carina Aris stiftelse. Varifrån kommer dessa pengar? Carina Ari naturligtvis, men hur gick det till? Carina var en otroligt stor stjärna på sin tid, både hemma i Sverige och internationellt.

Hon föddes 1897 och avled 1970.

Hennes betydelse för svenskt dansliv kan knappast överskattas. Hon föddes som Carina Jansson i ett fattigt hem i Gamla stan i Stockholm. Som liten flicka sålde hon blombuketter för att klara sig. Hon började sin bana på Operan i Stockholm, 1912 lämnade hon livet som elev och blev anställd i balettkompaniet.

Året därpå gästade Michel Fokine med sin hustru Vera Stockholmsoperan och satte upp en bejublad afton med Kleopatra och Sylfiderna. Fokine fick ögonen på Carina. 1914 återkom han och satte upp Scheherazade. För att dryga ut den magra lönen deltog Carina i flera filmer, bland annat Mauritz Stillers ”Balettprimadonnan” 1916.

Sjukdomen tuberkulos härjade då på Operan och ett konstnärligt missnöje rådde bland dansarna som saknade den inspiration och kvalité som Fokine fört med sig. Jean Börlin lämnade baletten, året efter 1919 följde Jenny Hasselquist och Carina. De begav sig till Köpenhamn för att ta lektioner av Fokine.

Det var banbrytande enligt henne själv. Tiden i Köpenhamn bestod av flera succéer med svenska dansare både på Tivoli och Det Ny teater. Nu tog sig fröken Jansson namnet Carina Ari.

Hon sade upp sig vid Operan i Stockholm, lyckades få ett generöst bidrag av balettvännen Axel Hirsch för att kunna betala sina lektioner. Det bidrog till hennes generositet senare i livet, hon visste vad en hjälpande hand kunde betyda. Tillbaka i Stockholm försörjde sig Carina med undervisning. Hon kom att träffa filmregissören Mauritz Stiller och blev engagerad både som dansös, koreograf och scenograf för balettinslaget i filmen Erotikon, som hade premiär 1920.

Carina hade då tillsammans med ett antal kollegor dragit till Paris för det äventyr som skulle bli den ikoniska Svenska Baletten. Där skapades en milstolpe i svensk danshistoria. Carina Ari gjorde succé och var den stora stjärnan tillsammans med Jean Börlin, ikonisk i sin egen kraft.

Rolf de Maré som var den som stod för fiolerna. Han konstintresse var enormt och hade grundats hos hans morföräldrar riksgreveparet von Hallwyl. Med hårt arbete etablerades den nya balettruppen. Dess hemvist blev Theatre de Champs Elysées.

Carina inledde här en innehållsrik och fantastisk karriär med Ballet Suedois. Nya verk skapades med scenografi av konstnärer som Picasso, Pierre Bonnard, Dardel, Einar Nerman, Jean Cocteau och Braque, Picabia med flera. Musik skrevs av Ravel, Stravinsky och Satie. Turneer följde till Spanien, London, Bryssel, Tyskland och Italien. Det svängde i Paris på 20-talet! Carina roade sig också tappert, men fann en god vän att hålla i handen – Fernand Léger.

Dirigenten i Svenska Baletten, Désiré-Emile Inghelbrecht blev Carinas första make. 17 år äldre, en hetsig och nervös man. Men kanske en trygg fadersfigur hon saknat. Carina drabbades med tiden av gikt som äventyrade fortsatt arbete, men tillfrisknade ändå. Trots det lämnade hon truppen då olika rykten om utbrytning splittrade gruppen. En intensiv period tog slut.

Le Ballet Suedois gav sin sista föreställning 1925. Carina Ari var redan på väg vidare i sitt spännande liv. I ett gästspel i Stockholm koreograferade hon till Barnens-dags festligheterna på Stadion i Stockholm, sedan återvände hon till Paris.

I sin bostad i Montmartre gav hon lektioner och började även måla.1932–1934 var hon balettchef på Opéra -Comique i Paris.

Nina Theilade som tog lektioner av Carina vittnar om att hon fick lära sig att uttrycka något, att finna en form som kan uttrycka något mer än en ”plié” eller ”tendue”. Den konstnärliga ådran sinade aldrig. Tiden på scenen var inte helt över, hon uppträdde åter i Månstrålen senast 1934. Hennes absoluta avsked från scenen var i Höga Visan på Operan i Paris 1938. Därefter gjorde reumatism sig påmind hos Carina.

Carina Ari var en stor och mångsidig konstnär, energisk och otroligt produktiv. Främst dansös med dokumenterad scenutstrålning men också skicklig koreograf i Fokines anda, mycket välrenommerad pedagog, kostymskapare samt på äldre dagar skulptris.

Men pengarna då? Det var det jag ville berätta om. Det första äktenskapet var över.

I Aix les Bains mötte hon sin andra make Jan Moltzer, av nederländskt ursprung men verksam i Argentina. Han var 14 år äldre den här gången, även han kortvuxen med kraftfull karaktär. Moltzers livsverk Bols likörer skapade en enorm förmögenhet. Tio års lycka kallade han sin tid med henne. Hon fick pälsar och juveler, allt hon önskade. Ett liv i sus och dus, men fortfarande med konsten närvarande. Carina började skulptera, blev skicklig också på det och porträtterade bland andra Dag Hammarskjöld, Birgit Nilsson och den Heliga Birgitta.

Jan de Moltzers död 1951 ledde till ett stort arv. Carina beslöt att bilda en stiftelse. Efter hennes bortgång 1970, delades de första stipendierna ut 1973.

Fonden för att stötta unga dansare och dess pengar blev grundplåten till den stora donation som möjliggjort stipendier ända in i våra dagar. Stiftelsen har också ett fantastiskt bibliotek, väl värt besök. Carina Aris historia är spännande och omfattande.

Marie Louise Waldenström
Stockholm

Källor:
Carina Ari-stiftelsen
Erik Näslunds biografi: Ett Lysande liv