Artiklar från 2008 – till idag
Ångestfyllda varelser i Half Life av Sharon Eyal. Från vänster i 1. raden Anni Martinsén, Viola Länsivuori Rodrigues, Edita Raušerová , Seo Yeun Kim, i 2. raden Elena Ilyina, Min Young Kim, Sofia Repo och Zhiyao Chen, och i 3. raden Edith Stenvall och Beatriz Costa. Foto Roosa Oksaharju
Dansens dimensioner är oändliga, det visade oss den nya trippeln: tre korta dansverk av världsberömda koreografer och en Inter-Mission med solodans även på pausen på olika håll. Och inte nog med detta, man hade Förfest före föreställningen och Efterfest efter, med en DJ med artistnamnet hapan korppu.
DJ hapan korppu. Foto Mea Kolehmainen
Det första verket Signing Off av Sol León och Paul Lightfoot hade sin urpremiär med toppgruppen Nederlands Dansteater 2003. Koreograferna talar om ett minne som syns i nuet. Yuka Masumoto och Violetta Keller, båda premiärdansare med sina individuellt präglade färdigheter, samt Jun Xia, Florian Modan, David Rathbun och Thomas Brun levererar till den framåt glidande musiken av Philip Glass sina soli och duetter samstämmigt och poetiskt.
Jun Xia och Giulio Diligente i mitten, fenomenala i Playlist. Foto Roosa Oksaharju
Främst i raden av män är Jun Xia, mångsidig premiärdansare. Han är fin och stark också i uttryck, starkt med i vad han gör och alltid närvarande. Blev belönad nyligen med ett minnesstipendium vid Pro Dance galan. Pekko Pulakka är violinsolisten som bidrar till den mjuka stämningen i detta verk med njutfull dans, fräscht som skapt idag.
Giulio Diligentes bravur i Playlist. Foto Roosa Oksaharju
Andra koreografen är William Forsythe som allra först visas på en video, uppträdde själv suveränt med dansnumret Solo. Med numret som följer, Playlist (Track 1,2) blir det väldigt fartfyllt och går hem hos varje åskådare. Scenen öppnas med en vy av glada män i rader, de tar genast sin publik: Jun Xia, Clark Eselgroth, Shunsuke Arimizu, Johan Pakkanen, Elvis Nudo, Giuseppe Russo, Giulio Diligente, Tyler Robinson, Martin Nudo, Xiaoyu He, Panagiotis Dionysakopoulos och Alfio Drago.
De är snabba i steg och skickliga så det förslår – alla här nästan likvärdigt solister, Jun Xia med någon solodel. Numret kräver fysiska utmaningar, och då Forsythe undrar varför allt detta skulle underskattas i dansen kan man hålla med honom i hans jämförelse med de olympiska spelen och krav i dem. Det är en glädje att se på detta kunnande. Samt dansglädje och fart hos alla. Och vilket verk med glitter.
Dansarna i Half Life av Sharon Eyal från vänster Anni Martinsén, Edith Stenvall, Kailey Kaba, Viola Länsivuori Rodrigues, Sofia Repo och Edita Raušerová, samt Elena Ilyina upplyft bakom de andra. Foto Roosa Oksaharju
I det sista verket Half Life av Sharon Eyal blir det verkligen dags att uppleva stilen med trans, att glida in till flödet av Ori Lichtiks musik med stark basso i underton.
Iscensättningen är av Daniel Nordgren-Jensen som dansat stycket på Kungliga Operan i Stockholm. Här har vi endast damer på scenen: Viola Länsivuori Rodrigues i spetsen, med upprepade armröselser omfamnande den egna kroppen in till det oändliga, samt Anni Martinsén, Min Young Kim, Edita Rauserová, Elena Ilyina, Seo Yeun Kim, Beatriz Costa, Kailey Kaba, Viivi Ketolainen, Poppy Downing, Heidi Salminen, Edith Stenvall och Sofia Repo.
De formar en grupp och funkar ihop som en organism. Dansarna är oftast tätt packade tillsammans. Individerna i gruppen rör sig som i trans, om och om igen. Bara några gånger separeras de för att sedan samlas igen. Atmosfären är full av kontroll.
I programbladet läser man att den ritualistiska aspekten i Half Life handlar om att en ung flicka förvandlas och eventuellt uppslukas av gruppen. Även andra förklaringar ges, man kanske kan också få sin egen under dessa femtio minuter.
Signing Off: Violetta Keller och Thomas Brun i en mjuk, njutbar duett. Foto Roosa Oksaharju
Efter föreställningen på Efterfesten i foajén får jag tag på en av dansarna som övat för verket. Sofia Mokkila från Ungdomsgruppen är i reserv för att träda in om det behövs. Man räknar takter hela tiden, berättar hon. Upplevelsen blir i gruppen mycket speciell då man länge skall vara etsad ihop med de andra. Vi talar vidare om hur kroppen känns efter de åter och åter upprepade rörelserna. Ett annorlunda uppdrag, på flera sätt krävande.
Nationalbaletten är i toppform, dansarna kommer från olika håll i världen och speciellt de yngre dansarna är mångsidigt skolade.
Publiken tycktes begeistrad över vad man hade fått uppleva: längden av applåder och sympatirop visade detta. En festlig avslutning för kvällen – om man inte beslöt att ännu förlänga den i Efterfesten med dans och mingel. Kanske något extra att uppleva också för nya besökare vid operahuset!
Anita Jokela
Helsingfors
T(r)anssi – Sol León, Paul Lightfoot – William Forsythe – Sharon Eyal
11 april – 15 maj 2025
FÖLJ OSS PÅ
Redaktion
dansportalen@gmail.com
Annonsera
dansportalen@gmail.com
Grundad 1995. Est. 1995
Powered by
SiteVision