Spot on Kungliga balettens Marin Jalut-Motte

Marin Jalut-Motte är 27 år och har varit dansare i Kungliga Baletten på Operan sen 2020. Växte upp i Oslo med sin franska familj och som de flesta barn som vill hålla på med dans var han ett livligt och aktivt barn. Marin började i norska balettskolan när han var sju år och fick efter några år rådet att pröva in i till elevskolan i Paris. Men Marin trodde inte han skulle bli antagen!

Marin blev antagen och från 13 ålders blev han elev vid Parisoperans elevskola i två år som kompletterades med två år på Konservatoriet i Paris, en ansedd högskola – Conservatoire National Supérieur de Musique et de Danse de Paris. Marin bodde på internat och helgerna spenderades hos släktingar.

Tillbaka i Oslo anställdes Marin vid Nasjonalbaletten som junior. Efter ett par år fick han jobb i Bordeaux och det var där balettchef Nicholas Le Riche erbjöd honom tjänst i Kungliga Baletten.

Marin säger att han trivs utmärkt i Stockholm och upplever fin gemenskap, till exempel tycker han att hela Operans personal känns som en stor familj. Det är ett gott betyg.

”Under min tid på Kungliga Operan har jag fått en unik chans att jobba med Mats Ek och Alexander Ekman, två av världens och Sveriges bästa koreografer. Att vara med i deras verk har varit som en levande dröm.”

Marin har bland annat också dansat pas de deuxet Daphnis et Chloe, men har även gillat att dansa i kåren, speciellt i Svansjön vars magiska musik han älskar. Marin uppskattar också mycket de ”karaktärsroller” han fått göra, en är ”G.M”. i Manon och framöver väntar ”Paris” i Romeo och Julia i slutet av säsongen. Marin tilldelades Carina Aris Stipendium 2024.

Vad gjorde du med pengarna?

”Åkte till Paris för att ta klasser och träna i den franska stilen som jag vuxit upp med. Jag arbetade i några veckor på Cité Véron. Väl där kände jag att detta är en viktig konststad och jag ville utnyttja möjligheten att se så mycket som möjligt. Gick runt på alla de stora museerna, Louvren förstås men också Palais Garnier och Opéra Bastille, jag ville återuppleva alla känslor jag haft som yngre.”

Vad betydde det?

”Jag såg bland annat Svansjön i Nurejevs version och det är samma som vi gör här nu. Att se Hugo Marchand som prinsen var en upplevelse att minnas för alltid. Hugo Marchand är danseur étoile vid Opéra National de Paris.

Hur ser du på framtiden?

Marin har dragits med skadeproblem och har tankar på att vidareutbilda sig till fysioterapeut. Att sluta dansa är dock inte aktuellt, behovet att röra sig och längtan att vara på scenen är intakt. Marin är en mångsidig person. Han älskar att vara utomhus och ägna sig åt till exempel isbad, att gymma ute, och inte minst cykling. Sedan covid känner han att det är ännu viktigare att vara mycket ute.

Ett personligt projekt som var viktigt för hans eget välbefinnande var när han cyklade och tältade från Stockholm till Köpenhamn sommaren 2023. Marin hade cyklat mycket i Stockholm men kände mer och mer en längtan och ett behov att cykla långt bort, ensam. Han köpte tält och ny cykel, och allt bottnade i ett behov att komma bort, koppla av ifrån allt, krav och social press i en storstad. Det fanns också saker att bevisa, som att han klarade utmaningen trots knäproblemen.

När säsongen var slut drog han i väg direkt. Att lära känna Sverige på det sättet var alldeles fantastiskt, han nämner Vättern som något extra och de små städerna och byarna som bjöd på möten med spännande människor som ofta var mer öppna än i Stockholm.

”Men jag ville också testa att kunna umgås med mig själv! I Halmstad mötte jag havet och det var bara wow, enorm frihetskänsla och att nu var det inte långt kvar till målet.”

Vad gjorde du när du kom fram?

”Jag mötte några vänner som tog emot mig. Dagen efter tog jag båten hem till Oslo med min cykel. Känslan jag hade när jag kom till Köpenhamn efter två veckor ensam på min cykel och i mitt tält var att jag hade gjort något stort! Jag var stolt.

Man blir ödmjuk efter en sådan resa. Vi alla får allt vi pekar på ganska lätt i världen som den är idag, men så var det inte under de här veckorna. Jag var långt bort ifrån den 'normala' tillvaron. Jag kände mig så liten och efteråt upplevde jag djup tacksamhet för allt som hänt i mitt liv efter det.

Efter några dagars reflektion blev det tydligt att jag hoppas kunna göra något liknande igen.

Varför inte ta cykeln genom hela Europa nästa gång? Det gav mig en magisk frihetskänsla, och frihet är enligt mig det bästa som finns i livet.”

Tack och lycka till med allt, Marin!

Marie Louise Waldenström
Stockholm