Artiklar från 2008 – till idag
Ana Laguna som Giselle och Yvan Auzely som Hilarion i Giselle akt 1. Koreografi Mats Ek. Foto Lesley Leslie-Spink
Ana Laguna som Svarta svanen och Yvan Auzely som prinsen i Svansjön akt 2. Koreografi Mats Ek. Foto Lesley Leslie-Spinks
När kom ni till Cullbergbaletten och hur kom det sig?
Ana:
Jag såg Cullbergbaletten på Teatro de Zarzuela i Madrid hösten 1973. Då var jag arton år och hade bara dansat klassisk balett.
Jag kommer från Zaragoza där jag utbildade mig i balett hos Maria de Ávila. Hon var en fantastisk lärare som gav mig en stabil akademisk grund men också betonade att tankar och känslor måste uttryckas genom dansen.
På den tiden dansade jag i en liten grupp som bara gjorde klassiska produktioner.
När jag såg Cullberg förstod jag att det fanns helt annan dans och blev helt överrumplad av det starka dramatiska uttrycket i dansen. Jag såg flera program. Min nuvarande man Mats Ek var dansare och medverkade.
Jag frågade om jag fick träna med kompaniet och om jag kunde göra audition. Jag talade bara spanska på den tiden så jag fick ta hjälp för att göra mig förstådd.
Det gick bra. Birgit Cullberg ville att jag skulle följa med direkt till Sverige.
Men det var ju inte möjligt.
Jag fick kämpa med myndigheter och göra revolt mot mina föräldrar. Jag behövde ett pass, ett uppehålls- och arbetstillstånd. Relationen mellan Spanien och Sverige var inte så bra på den tiden på grund av Francos diktatur.
Det tog tid att få alla dokument och mina föräldrar satte sig emot att bevilja mig ett pass.
Jag var ännu inte myndig. Till slut gav de med sig tack vare att min danslärarinna lyckades övertala dem. Hon var som en mor för mig på många sätt. På våren 1974 reste jag till Sverige och började i Cullbergbaletten.
Ana Laguna som den Vita svanen i akt 1 Svansjön. Koreografi Mats Ek. Foto Lesley Leslie-Spinks
Yvan:
Jag kom till kompaniet i början på 80-talet. Jag frilansade på den tiden. Efter min utbildning för min underbara lärare Colette Milner i min hemstad La Rochelle fick jag jobb i ett kompani i Lyon. I början på 80-talet jobbade jag runt om i Europa med ett litet kompani. Netherlands Dance Theater NDT var på gästspel i Paris samtidigt som vi var där. En god vän övertalade mig att göra audition för koreografen och chefen Jiri Kylián.
Mats och Ana var dansare i NDT då men skulle återvända till Cullbergbaletten där Mats skulle dela ledarskapet med sin mamma Birgit Cullberg. Mats frågade Jiri om han fick komma på audition då han sökte nya dansare till Cullberg.
Jag såg Mats, en kille i pagefrisyr med glasögon som satt och tittade på audition, Ana var också där. Mats hade lovat Jiri att inte ta någon dansare som han själv var intresserad av.
Efter audition kom Mats till mig och frågade om jag behövde jobb och ville komma till Sverige.
Jag svarade att jag behövde tänka. Efteråt pratade jag med min kompis om detta och när hon förstod att det var Cullbergbaletten det gällde utbrast hon ”Va, du måste åka dit, åk dit för i helvete!”
Jag gjorde ytterligare en audition för Mats med hans koreografi. Det var tufft, Jag hade ont i kroppen i flera dagar efteråt och det var bara början.
Jag hade inte sett Cullbergbaletten men behövde ett jobb och tyckte det verkade intressant.
Mats sa att jag var den första dansaren han anställde utan att fråga mamma Birgit.
Yvan Auzely som Hilarion och dansare i Cullbergbaletten i Giselle akt 2. Koreografi Mats Ek. Foto Lesley Leslie-Spinks
Ana:
Flera år senare var vi i Wien och dansade Giselle. Jag dansade Giselle och Yvan dansade Hilarion. Jiri Kylián var där och såg föreställningen.
Det första han sa till Mats efter föreställningen var ”Do you want to kill your wife or what” eftersom rollen var så intensiv och så mycket. Sedan frågade han vem killen var som dansade Hilarion och var Mats hade funnit honom. Mats svarade ”Don´t you remember him?” Jiri undrade vad han menade.
Efter att Mats berättat om audition i Paris utbröt Jiri ”What, I didn´t take him it’s not possible!”
Han blev jätteförbannad och ångrade sig väldigt.
Yvan:
Mats älskar att reta Jiri med den historien.
Ana Laguna som Carmen och Yvan Auzely som Toreadoren Escamillo i Carmen. Koreografi Mats Ek. Foto Lesley Leslie-Spinks
Vad var det första ni dansade när ni kom till Cullbergbaletten?
Ana:
Birgit satte mig på alla platser utom på Julia. Hon tyckte jag var lite för rund för den rollen.
Jag var aldrig någon spinkig dansare men jag var absolut inte tjock. Jag var tonåring och hormonerna gör ju då att man bullar ut lite.
Det första verk jag dansade i var Rött vin i gröna glas och i Eldfågeln av Maurice Béjart. Birgit gjorde en filmatisering The Dreamer efter ett verk av Eugene O´Neill. Hon satte mig på de största rollerna, en mor och en äldre kvinna. Jag dansade också huvudrollen i Eurydike död. Jag var bara nitton år så det var en utmaning att dansa dessa roller. Den första kreation som Mats gjorde som koreograf för kompaniet som jag medverkade i var Kalfaktorn. Jag dansade huvudrollen i andra laget.
Jag hade aldrig tränat modernt och gjort koreografi där man skulle gå ner på golvet. Siv Ander som var dansare i kompaniet gav modern träning i Grahamteknik två gånger i veckan. Det var till väldigt stor hjälp för mig.
Yvan:
Jag tror att det första jag gjorde var Soweto av Mats. Jag minns att det var så jobbigt.
Jag var i dålig form. Soweto var med Pink Floyd musik och jag tyckte det var jättehäftigt. Efter 16 takter in i verket fanns ingen Yvan kvar, bara en banana som försökte hänga med. Jag hade ingen stamina men det fick jag med tiden.
Ana Laguna som Vita svanen och Yvan Auzely som Prinsen i Svansjön akt 1. Koreografi Mats Ek. Foto Lesley Leslie-Spinks
När dansade ni första gången tillsammans?
Yvan:
Vi medverkade i samma baletter. Men där vi dansade mer tillsamman var i Mats kreation Giselle. Ana dansade Giselle och jag dansade Hilarion. Vi hade premiär på Dramaten våren 1982.
Det kändes stort man förstod då att det var ett mästerverk.
Ana:
Efter det gjorde jag Den utvalda och Yvan Fästmannen i Mats verk Våroffer och vi dansade paret i Eldstad av Mats.1987 hade vi premiär i Umeå av Mats version av Svansjön. Yvan dansade Prinsen och jag Svandrottningen.
Yvan Auzely som prinsen i Svansjön akt1. Koreografi Mats Ek. Foto Lesley Leslie-Spinks
Hur är det för dig Ana som är gift med Mats påverkar det arbetssituationen?
Ana:
Eftersom vi arbetade tillsammans i flera år innan vi blev tillsammans så fanns det en etablerad professionell arbetssituation som fortsatt. Jag är noga med att hålla isär att jag inte är hans fru i arbetssituationen. Där är jag min egen person och dansare. Andra stoppar ofta in mig i en låda bestående av Ana och Mats. Det stör mig, jag har arbetat med många andra koreografer förutom Mats både under Cullbergtiden och efteråt.
Med åren kan det skava lite under arbetet eftersom man känner varandra såpass väl. Det är inte så konstigt när man har arbetat tillsammans i 50 år. Det är detsamma för Yvan. Vi står varandra nära efter att ha arbetat så intimt i alla dessa år.
Yvan:
Ja, jag känner det som om jag också är gift med Mats.
Ana och Yvan har båda fortsatt sina danskarriärer efter sin tid i Cullbergbaletten i samarbeten med Mats och andra koreografer. De har även medverkat i flertalet av Mats teaterproduktioner på Dramaten, Stadsteatern i Stockholm och på Orionteatern.
Ana Laguna som den Utvalda i Våroffer. Koreografi Mats Ek. Foto Lesley Leslie-Spinks
Nu arbetar ni med Mats senaste verk EN KOPP KAFFE vad är era roller i verket?
Yvan:
Vi är ett äldre par som har levt länge tillsammans och erfarit mycket tillsammans.
En kopp kaffe är ju något väldigt svenskt, en sorts ritual. Förutom oss är det tjugo kvinnor och tio män som medverkar.
Ana:
Vi står i kontrast till grupperna av dansare. Både fysiskt och relationsmässigt. Vi är inte så inblandade i gruppen. Vi har en indirekt relation till den.
Yvan:
Jag såg grupperna häromdagen hittills har vi repeterat separat. De gjorde ett starkt intryck på mig och det kändes väldigt aktuellt. Det pågår olika situationer och spänningar mellan dansarna.
Ana:
Det är inte en episk balett som Mats versioner av Giselle, Svansjön eller Törnrosa med flera. Utan mer som de baletter av Mats utan direkt handling där dansarna gestaltar olika mänskliga situationer och känslor som ständigt pågår i livet. Åskådarna kan identifiera sig med det som de ser.
Yvan Auzely som Fästmannen i Våroffer. Koreografi Mats Ek. Foto Lesley Leslie-Spinks
Hur känns det i kropparna att lära ny koreografi nu när ni är äldre?
Ana:
Det är en utmaning för oss själva och för Mats att arbeta med oss gamla. Vad man klarar av och vad man inte klarar av att göra. Det är kul också att försöka lite till.
Yvan:
Utmaningen finns alltid där när man ska dansa. Det är tufft, fast jag gillar det. Jag vill vara mig själv så mycket som möjligt utan att konstla till något. Först och främst för att jag inte kan, jag vill inte forcera något för då gör jag mig illa. Jag dansar ändå, eller snarare rör på mig.
Ana:
En dansares öga skulle nog säga att det vi gör inte är riktig dans medan ett annat öga skulle tycka att det är det. Vi gör oss inte äldre än vi är utan är just ett äldre par. Efter min höftoperation som jag gjorde för ett år sedan är det första gången jag har sagt till en koreograf att det här kan jag inte göra du måste tyvärr ändra. Det är en stor förbättring efter operationen men också en begränsning.
Andra laget som dansar våra roller är balettchefen Nicolas Le Riche och Lisa Drake.
Även om de också är äldre så är de yngre än oss. Lisa är minst 15 år yngre än jag. De har ju lite annan fysisk kapacitet men i stort är koreografin densamma med små skillnader. Det kommer ändå att vara annorlunda med dem.
Ana Laguna som Giselle och Yvan Auzely som Hilarion i Giselle akt 2. Koreografi Mats Ek. Foto Lesley Leslie-Spinks
Musiken är en cellokonsert av Anders Hillborg hur är den att dansa till?
Yvan:
Den är dramatisk men svår. Svår att räkna till som vi dansare brukar göra.
Den är fantastiskt vacker.
Ana:
Det är en underbar och komplex musik. Stämmorna går in i varandra man måste hålla rytmen inom sig för att inte tappa bort sig. För grupperna är det nödvändigt att räkna musiken för de måste ju vara tillsammans.
Det är Marie-Louise Ekman som arbetat mycket med Mats som gör kostym och dekor vad kan ni säga om det?
Ana:
Vi har bara sett bilder på dekoren än så länge. Det är profiler som hängande siluetter och ingen målad fond som hon gjort till Mats baletter tidigare. Kostymerna är också annorlunda. Andra modeller och andra sorters tyger. Marie-Louise är i en ny process i sitt skapande men man kommer att känna igen att det är hon.
Mats Ek och Marie-Louise Ekman i arbete med dekor och kostym inför Svansjön. Foto Lesley Leslie-Spinks
Vad tycker ni är utmärkande för Mats koreografi och sätt att arbeta?
Yvan:
Jag kan inte vara objektiv. Jag tycker om att arbeta med Mats, Jag tycker om honom utanför jobbet också. Han passar mig och jag tycker om det han vill förmedla. Som publik blir man berörd. Hans verk har tyngd. Jag har sett mycket annan dans men det är inte samma sak. Vi har utvecklat något intimt genom alla år vi arbetat tillsammans. Det betyder inte att det är lätt.
Ana:
Jag har varit med från början och visst har han förändrats. Men det som alltid är så starkt i hans skapande är det humana. Han uttrycker komplicerade livssituationer i sina verk. Allt bygger på människan och på alla aspekter av mänskliga känslor och villkor som han vill kommunicera. Förutom sitt eget koreografiska formspråk använder han sig av klassisk baletteknik. Det han förmedlar genom sin koreografi och som är signifikant för honom är hans starka teatrala och dramatiska uttryck.
Yvan:
Han har aldrig lutat sig tillbaka och varit nöjd. Han utmanar sig själv hela tiden och tar inget för givet. Vilket gör att man som dansare också vill och måste göra det när man arbetar med honom.
Ana:
Han går alltid till grunden igen för att hitta nytt. Det är ett behov på gott och ont. Det är det som driver honom att fortfarande skapa nu när han är 80 år.
Yvan Auzely som Hilarion och dansare i Cullbergbaletten i Giselle akt 2. Koreografi Mats Ek. Foto Lesley Leslie-Spinks
Vad ska ni göra efter EN KOPP KAFFE?
Ana:
Jag ska hjälpa Mats med olika instuderingar. Närmast i tiden gäller det Appartement på Parisoperan och Carmen i Zürich. Sedan ska jag träffa barnen och barnbarnen. Det är viktigt att leva det riktiga livet också.
Yvan:
Jag ska åka till Frankrike och träffa min fru som också snart är pensionär.
Margareta Lidström
Stockholm
EN KOPP KAFFE delar kväll med ett verk av Wayne McGregor INFRA.
Spelas på Operan 7 februari-15 mars.
FÖLJ OSS PÅ
Redaktion
dansportalen@gmail.com
Annonsera
dansportalen@gmail.com
Grundad 1995. Est. 1995
Powered by
SiteVision