Gustavia – en angelägen berättelse som berör

Flera hundra år har gått sedan Gustav Badin och Gustav III levde och verkade i Stockholm. En född som slav, den andra som kunglig. Två personer från olika världsdelar och förutsättningar, som under andras verkan fördes samman för att leva sida vid sida.

När Amir Chamdin, Pär Isberg, Cinzia Lo Fazio, Selam Fesshaye, Tobias Rylander och David Nzinga sätter upp baletten Gustavia är det som att gestalterna återigen får liv.

I föreställningen med urpremiär på Kungliga Operan i Stockholm 18 oktober speglas de båda över 200 år efter deras sista andetag. Att den ena är mer känd för eftervärlden hjälper baletten till att balansera.

Rollen som Gustav Badin eller Couchi som han hette som liten, dansas vid urpremiären av Guillaume Diop. Diop är till vardags étoile, premiärdansare, vid Opéra National de Paris. Han är den första svarta dansaren som utsetts till étoile på Parisoperan (DN, 2024-20-16). Hans virtuosa hopp och förmåga till att med kroppen förmedla linjer är några av hans kvaliteter. Men det är ändå något att ta i beaktande att en svart dansare får denna utmärkelse så sent i balettens historia.

Diop tar sig an uppdraget med elegans och dansteknisk precision. Ödmjukt och vördnadsfullt gestaltar han en person som trots fri uppfostran i Rousseaus anda verkar göra allt för att passa in. Han parerar Gustav III ansats till rivalitet genom att bara vara tills bruset lugnat ner sig.

Med sig på scenen har han Kungliga Operans dansare. Nadja Sellrup är övertygande i sin roll som Drottning Lovisa Ulrika. Som flera gånger förut visar hon skicklighet på att agera och fördjupa uttrycket i sina roller.

De teatrala delarna får mycket plats vilket gör att särskilt första akten upplevs som jämn utan större variation. Därför blir ensemblens gruppdanser viktiga bidrag till omväxling. Magin höjs när Luiza Lopes och Madeline Woo kommer in på scenen och dansar pas de deux med Guillaume Diop respektive Darrion Sellman. Båda ballerinorna är skickliga, hängivna och tekniska med en närvaro som når långt ut i salongen. Samarbetet paren i mellan och koreografin går rakt in. Det är i de olika pas de deux som Pär Isberg lyckas bäst. Det virvlande samspelet paren emellan och närheten visar kärlek, allvar och humor.

Teamet bakom Gustavia har gjort ett gediget arbete. Efterforskat och tagit reda på så mycket de kunnat. Diskuterat historian under olika publika sammanhang och säkert vänt och vridit på vad som ska tas med.

Kostymdesignern Selam Fessahaye har gjort fantastisk kostym. Med förankring i 1700-talets kläder kryddar hon till det hela som för tankarna till haute couture.

Scenografin skapad av Cinzia Lo Fazio är pompös och tar plats i den ganska mörka ljussättning som Tobias Rylanders står bakom. Musiken bidrar också till stämningen. I första akten spelas bland annat Brahms pianokonsert och andra akten får åskådarna åtnjuta Beethovens femte pianokonsert.

Amir Chamdin, Pär Isberg och David Nzinga får tillsammans ihop ett tydligt berättande där alla lager inte riktigt syns. I alla fall inte om en som de flesta åskådare bare ser föreställningen en gång. Slutet är en virvlande kavalkad av glädjefullt dansfyrverkeri där allt knyts ihop till känsla av hopp.

Det kan vara svårt att berätta någon annans historia, att sätta sig in på djupet. När den svenska drottningen Lovisa Ulrika tog in Gustav Badin till det svenska hovet visste ingen hur hans liv skulle te sig. En ung pojke som utan sin familj förs från Västindien för att komma till Norden. Han fick leva i kungafamiljens direkta närhet, men om blev var bättre, beroende på hur bättre definieras, än om han fått vara kvar på den plats han levde sina första år kan vi aldrig veta.

Relationerna i det nya hemlandet tillförde säkerligen mycket men kanske var det en sorg och som ett hål inombords att aldrig få återse sin ursprungsfamilj eller det han land han föddes i.

Möjligen hade föreställningen tjänat på att ta upp olika känslor i större omfattning. För att få en mer nyanserad bild, tydligare visat mottagandet bland dem som levde samtidigt. Kände Badin sig annorlunda, var han välkommen överallt? Längtade han hem? Eller ville han bara passa in? Hur yttrade sig fördomar? Frågor som dessa blir upp till åskådaren att grubbla vidare på.

När jag lämnar Kungliga Operan tittar jag bort mot slottet och tänker på alla människor som gått här förut. Badin tex, och Gustav III. Jag funderar på hur vi människor reagerar och agerar när vi upplever något eller någon som är annorlunda. Hur rädsla, okunnighet och kanske oförståelse får konsekvenser. Hur svårt det ibland kan vara att se sina egna mönster och hur vi alla påverkar och blir påverkade av varandra. Det är dock fint att Couchi/Badin som under sin tid var verksam som dansare återigen få stå på Operans scen och hyllas, även om byggnaden inte är densamma.

Jenny Berkán
Stockholm

GUSTAVIA, Kungliga Operan, 18 okt – 9 nov
Medverkande premiär 18 okt samt 24 okt, 2 nov, 6 nov, 9 nov
BADIN Guillaume Diop
GUSTAV III Darrion Sellman
DROTTNING LOVISA ULRIKA Nadja Sellrup
SOFIA ALBERTINA (SYSTER) Luiza Lopes
SOFIA MAGDALENA (FRU) Madeleine Woo
KARL III (BROR) Julien Keulen
FREDRIK ADOLF (BROR) Luca Righi
GREVE MUNCK Erik Rudqvist
KUNG ADOLF FREDRIK Dawid Kupinski
GALLODIER Kentaro Mitsumori
KUNGLIGA BALETTEN
KUNGLIGA HOVKAPELLET
Dirigent Philippe Beran

Medverkande 19 okt, samt 26 okt, 29 okt, 30 okt, 7 nov
BADIN João Felipe Santana
GUSTAV III Carl Petrini Sjögren
DROTTNING LOVISA ULRIKA Daria Ivanova
SOFIA ALBERTINA (SYSTER) Maya Schonbrun
SOFIA MAGDALENA (FRU) Nathalie Nordquist
KARL III (BROR) Frei Ruhl
FREDRIK ADOLF (BROR) Jérémie Neveu
GREVE MUNCK Jonatan Davidsson
KUNG ADOLF FREDRIK Marin Jalut-Motte
GALLODIER Dmitry Zagrebin
KUNGLIGA BALETTEN
KUNGLIGA HOVKAPELLET
Dirigent Philippe Beran

Källa: Paulsson, J. (2024). Guillaume Diop:”Att bli premiärdansare en inträdesbiljett till olika roller”. Dagens Nyheter,16 oktober. Länk till annan webbplats.https://www.dn.se/kultur/guillaume-diop-att-bli-premiardansare-ar-en-intradesbiljett-till-olika-roller/ Länk till annan webbplats.