Jean & Julie: Fredrik Benke Rydman goes Strindberg

Birgit Cullbergs balett på Operan 1950, först ut Elsa-Marianne von Rosen och Julius Mengarelli. Alf Sjöbergs filmdrama år 1951 med Anita Björk, Ulf Palme och Max von Sydow i huvudrollerna. Dramatens uppsättningar är många genom åren, liksom stjärnorna som gestaltat Julie och Jean.

Nu tar Fredrik Benke Rydman sig an ännu en stor klassiker på sin odyssé genom ett antal verk. Några exempel är Svansjön, Snövit, Macbeth, Nötknäpparen och Våroffer, Jesus Christ Superstar och The One med flera.

Sist vi talades vid var inför The One och du berättade att du skulle bli en av fyra husregissörer på Kulturhuset Stadsteatern. Hur känns det idag att vara där?

”Tack bra, nu har jag kommit igång. Det är viktigt att lära känna huset, till exempel tekniker, verkstäder och all personal och veta vart man ska vända sig för hjälp med olika frågor i rätt tid. Nu känns det väldigt bra, jag har support och ser fram emot vad som händer.”

Du har ju nu fått jobba även med andras verk, inte bara ditt eget. Hur går det?

”Mitt uppdrag är att göra en ren talteater och en ren dansföreställning per säsong. Förra året satte jag upp musikalen Matilda på stora scenen, just den var lite både och. Nu är det Jean & Julie och i vår en teaterpjäs.

Det är mera låst men också lättare, någon annan har tänkt från början. När jag skapar dans skriver jag ofta som en text ändå och det är ganska påfrestande…Det känns lyxigt att få möjlighet att arbeta med båda och skönt på ett sätt att jobba med lite mer fasta ramar, att det finns ett manus att hålla sig till.”

Du har valt att sätta Jeans namn först. Är det hans perspektiv vi får se?

”Ja det är det. Det finns en poäng med att ha hans namn först, men Julie är naturligtvis också viktig. Många bollar mellan olika ideal. Det är en ny mansroll idag, en modern man, mer inkännande, en mjukare mansbild för att generalisera lite. Samtidigt finns det kvinnor som har behov av och längtar efter en mer traditionell man, stark och omhändertagande kanske. Det kan bli lite svårt att navigera för både män och kvinnor.”

Hur är klasskampen relevant idag?

”Jag tycker den är det. Jag har inte fokuserat på klasskampen specifikt. Julie har mer pengar än Jean som är servitör i min tolkning. I äldre versioner av Fröken Julie låg det makt i att bara vara man, nu är det mer utjämnat än på Strindbergs tid. Det kastar om rollerna till en del.”

Vad i Strindbergs pjäs lockade dig?

”Främst är det tematiken. I det sexuella finns det ett maktspel. Det är inte så enkelt att det bara handlar om attraktion eller kärlek utan det finns en maktdynamik, ett spel mellan könen, och det gör det djupare och mer intressant att ta tag i och försöka hitta något där.”

Det är tre roller på scenen, Kristin som Jeans fästmö är den tredje. Är hon den konservativa korrekta personen?

”Ja, det kan man säga. Det finns ju mycket konservativa strömningar idag. En del kvinnor finner en vila i religiositet och äldre uppfattningar om hur man ska vara med sin man, för att det är enklare så. Det finns ett regelverk. Kanske de till och med ser det som feminism på grund av att det är ett eget val. Många tjänar pengar på att sprida det idealet som influencers. Kristins roll är inte lika underordnad, hon är ingen bifigur i min uppsättning.

Kristin står för den traditionella rollen som hustru som några sysslar med idag.”

Hur ser du på sveket? Kristin är ju den som blir sviken?

”Kristin är en stolt kvinna med högt huvud. Med hjälp av Gud går hon starkare ur detta än Jean. Medan Jean inte är densamme som i styckets början. Jag vill inte avslöja mer än så.”

Fröken Julie har satts upp en mängd gånger, teateruppsättningar och filmer har avlöst varandra. Har du sneglat på någon? Är din inspiration från originalet?

”Jag har förstås läst pjäsen och jag har sett den på SVT play.”

Vad är det för musik?

”Det är techno, typ tysk klubbmusik, musiken är ganska hård och karg.”

Det finns också fransk chanson kan nämnas.

Blir det en hiphop-version av verket?

”Nja, det skulle jag inte säga, det är nog blandat. Kanske något inslag av hiphop men mest modern dans av något slag.

Föreställningen bjuder på en dramatisk urladdning med skickliga dansare, en imponerande fysisk prestation då alla tre är på scenen nästan oavbrutet.

Mellan dem utvecklar sig en vansinnesdans. Vi får se en match om åtrå, begär, här och nu utan tanke på en morgondag.

Kristins roll är välgörande dominant med inre styrka (Gud?)

Julie är självklart utmanande, men har också gjorts riktigt slampig. En smula mer stil hade givit attraktionen från Jean mer finess.

Jeans roll är en smärtsam process mot en ny värld med nya insikter.

Kanske gamle August S haft svårt att tolka och orientera sig i denna version av sin pjäs men dagens publik har en annan utgångspunkt. Det är modernt, tekniskt och absolut inte tråkigt!

Marie Louise Waldenström
Stockholm

Jean &Julie
Urpremiär den 4 oktober
Klarascenen Kulturhuset Stadsteatern
Medverkande Daniel Koivunen, Ellen Lindblad och Sophie Augot.