Gustavia – om den okände svenske prinsen

Koreografen Pär Isberg berättar om urpremiären på Operan.

Varifrån fick du den här idén?

”Det var inte jag utan Amir Chamdin som hade skrivit historien som ett filmmanus. Amir är regissör och producent på Warner Brothers. Hans agent ansåg att handlingen i mångt och mycket handlade om Operan, eftersom det var där som både Gustav III och Badin verkade.

Manuset lämnades in till Operan, så småningom hamnade det på balettens bord där man tyckte att idén var värd att satsa på.”

Hur kände Amir Chamdin till denna intressanta historia?

”Amir är historieintresserad och undrade varför man inte uppmärksammat Badin mer. Det finns brev bevarade som ger inblickar. I tv-serien Sveriges historia nämndes Badin inte alls. Det är ett spännande levnadsöde som behöver belysas.

Han kom till Danmark och Sverige som slav men blev med tiden en mycket bildad man. Badin var gift två gånger och hade eventuellt ett förhållande med Gustav III:s syster Sofia Albertina. Vi har frågat oss hur man plötsligt kan försvinna ur historien. Det finns en oavslutad tavla med ett tomrum, konstnären dog innan den var klar. Skissen visar att Badin var den som skulle stått där.

Alldeles nyligen blev han förärad en gravsten på Katarina kyrkogård, ett beslut som togs långt innan planerna på vår föreställning. Det är ett intressant sammanträffande.

Pär kontaktades av balettchefen Nicolas le Riche och fick förhandsinformation av producenten Ann Christin Danhammar. På det viset var han lite förberedd.

” Jag var nog den enda på Operan som faktiskt kände till Badin då”, säger Pär med ett litet leende.

Hade du träffat Amir Chamdin tidigare?

”Nej, det var först genom Operan vi fick kontakt.”

Pär läste manuset och pratade sedan med Amir för att förstå vad han väntade sig. Efter noggrant övervägande tackade Pär ja, för att få möjlighet att jobba med det han tycker om.

” Det blev många samtal och möten för att få rätsida på hur vi skulle lägga upp arbetet. På många sätt är ju koreografen regissör och regissören handlingens lokomotiv, kanske man kan uttrycka det? Detta skapar många minor och vi kom fram till att jag som koreograf skulle guida Amir i rörelserna och han i sin tur vägleda mig med tankar och handlingar som ”repliker” som jag kunde översätta till dans.

Så började hela projektet. Jag påpekade att vissa saker kan jag inte visa i dans så som Amir kan med några repliker med skådespelare. Jag valde ut några delar som jag tyckte var möjliga att gestalta och särskilt slutet behövde byggas ut mer.

Vi har jobbat lite bakvänt med att först tänka oss ett sceneri som jag försökt skapa liv i. Det går inte att göra en massa steg först och sedan hitta meningen! Det är lättare med få personer som gör ett pas de deux till exempel. Så småningom har vi fyllt på med personer som tillfört sina specifika kunskaper, som scenograf, kostymör och så vidare.

Hur har ert samarbete fungerat tycker du?

”Det har varit som en dans mellan oss, utan prestige. Vi har inte trampat varann på tårna och man kommer inte kunna skilja ut vem som gjort exakt vad”, förklarar Pär.

” Jag gör min grej, jag har valt det mesta av musiken, det föll sig naturligt. Vi har gemensamt kommit överens om vad som är den viktigaste ingrediensen i varje scen, och ibland har jag bett honom att säga hur han vill ha det. Sedan har han önskemål som är svåra för mig att realisera, men det kommer att visa sig om det löst sig.”

Projektet känns som ett glasklart motiv för en uppsättning, håller du med om det?

”Ja, absolut! Det finns det många beröringspunkter men också det franska spåret är påtagligt. På den tiden (det sena 1700-talet) var det inflytandet betydande. Greve Muncks älskarinna Giovanna Bassi var till exempel en fransk dansös som verkade i Stockholm. Balettmästaren Gallodier är ett annat exempel. Det är därför roligt att vår gäst Guillaume Diop som ska dansa Badin kommer från Parisoperan. Även João Santana från Kungliga Baletten kommer att axla rollen.

Hur mycket vet ni egentligen om huvudpersonens liv, skeppad som slav från den västindiska ön St. Croix. Är librettot så att säga troget historien eller fantiserar ni kring honom?

”Det är här som Amirs forskning har varit viktig, Badin kom först till Danmark och var en present från den danska drottningen till den svenska Lovisa Ulrika. Som en exotisk ägodel, hon kunde lika gärna fått en tiger eller en påfågel i en korg! Gossen var ungefär jämnårig med Gustav III, och hans namn var Couschi.

Han fick snart flera nya namn, varav Badin är ett smek- eller öknamn som betyder ”skojare”. Man vet att han döptes, och fick utbildning. Så småningom får han ett hus i Kanton nära Drottningholms slott. Han fick underhåll av Sofia Albertina hela livet.

Han dansade i Bollhuset med kungen i de första föreställningarna. Allt det här står i historieböckerna. Men vi har skapat en konstnärlig tolkning.”

Intresset är skyhögt för föreställningen, en svensk helaftonsbalett något år innan Operans stängning för ombyggnad. Är Gustavia ett närgånget porträtt eller en bild av det sena 1700-talet?

”Fokuset är självklart på Badin! Men verket är vår bild av tid och historia, där vi tar oss vissa friheter, musiken är inte från den tiden, stilen och händelserna finns att studera i böcker och på museer. Vi berättar en bit av Badins liv.”

Marie Louise Waldenström
Stockholm

Gustavia, premiär 18 oktober på Kungliga Operan
Regi och libretto: Amir Chamdin
Koreograf: Pär Isberg
Musik: Opeth, Franz Schubert, Chevalier de Saint-Georges, Johannes Brahms, Ludwig van Beethoven.
Scenografi: Cinzia Lo Fazio
Kostym: Selam Fessahaye
Ljusdesign: Tobias Rylander
Dramaturg: David Nzinga