New York City Ballet i Köpenhamn

Balanchine, Robbins, Wheeldon. Repertoaren på ett av världens mest framstående balettkompanier består av tradition som blandas med förnyelse. Publiken verkar aldrig tröttna på de gamla klassikerna.

Inte dansarna heller – det är tidlösa mästerverk som framförs år efter år med nya dansare och framför nya åskådare.

Efter åtta års uppehåll är de på gästspel i Köpenhamn, en kär återkomst till Tivolis konsertsal. Besöket är den elfte gången man uppträder på den scenen och i september påbörjas New York City Ballet´s 75:e säsong!

I samband med gästspelet firar också Tivoli 181 år!

Programmet består av två program, späckade med pärlor:

Det första bjuder på Serenade, koreografi George Balanchine, musik Tjajkovskij. Skapad 1935.

Violin concerto, av Balanchine, musik Strawinsky. Skapad 1972

Pulcinella variations, koreografi Justin Peck, också med musik av Strawinsky. Skapad 2017.

Det andra programmet innehåller:

Fancy free, koreografi Jerome Robbins, musik Leonard Bernstein. Skapad 1944.

Allegro Brillante, koreografi Balanchine, musik Tjajkovskij. Skapad 1956.

This bitter Earth, koreografi Christopher Wheeldon, musik Max Richter and Clyde Otis. Vocals Dinah Washington. Skapad 2012.

Rubies, av Balanchine, musik Strawinsky och Gabriel Fauré. Skapad 1967.

Jag lyckas få en pratstund med Ask la Cour, dansk dansare och sedan 2002 i New York City Ballet där han blev premiärdansare (principal dancer) 2013. Efter avslutad karriär 2021 har han återvänt till Danmark för att undervisa och coacha elever på Royal Danish school.

Du har varit med New York city Ballet i 19 år, en lång och framgångsrik tid. Jag hoppas du kan hjälpa oss att ge en bild av dem. Jag är nyfiken på hur kompaniet mår, deras nutid och framtid?

”Ja, vi är faktiskt främst ett company för USA, vi turnerar i huvudsak där och den allra största delen av våra dansare kommer också från en mångfald av våra stater. Det förklaras till del av att vi har akademier runt om i hela landet där vi hittar inhemska begåvningar”.

Det verkar finnas en solid publik här i Köpenhamn, där ni dansar i fem dagar. Vad gör det så speciellt komma hit?

”Det är en lång tradition och en speciell relation. NYC.ballet har kommit vart fjärde år ända sedan 1978. Endast en gång på Det Kongelige, annars på Tivoli. Senast var 2018, det uppehållet beror förstås på pandemin.

Är det då en del av en större turné?

”Nej, det bara ett stopp här i Köpenhamn. Som nämndes tidigare är det sällsynt att vi reser runt, enstaka besök har varit i Paris, London och Japan, det är ett stort company och det är oerhört dyrt med gästspel, för bägge parter. Många program ligger framför oss, det finns cirka 400 verk på repertoiren varav ett 60-tal (!) framförs ett normalt år. I mars 2025 dansar vi Coppélia på Kennedy center i Washington.”

Hur klarade ni pandemin?

”Som alla andra var vi tvungna att pausa verksamheten och finna på alternativa lösningar. Det mest drastiska var att be dansarna att ta tjänstledigt tre månader utan lön, frivilligt. Folk tränade hemma och fick dansklasser sända till sig. Men man formade också mindre grupper med exempelvis 14 dansare som samlades på läger och skapade koreografiska projekt.”

Hur hålls intresset uppe för er repertoar bland den yngre publiken? Många verk är ju ganska gamla…?

”Först är många verk tidlösa, saknar story och är ”här och nu”. Dansarna utvecklas hela tiden och verken med dem.”

De unga dansarna verkar också vara ivriga att ta till sig dessa baletter och deras stil. Är det så?

”Mr. Balanchine ändrade faktiskt i sina stycken medan han fortfarande levde, ibland för speciella dansare. Han sa: 'Mina baletter kommer att förändras, men det är fortfarande mina baletter. Känslan och musiken är alltid densamma.' Dansarna moderniserar. I New York City Ballet prövar vi unga dansare och låter dem växa in i stilen. Kastar dem i poolen och ser hur de simmar.”

Ni är ju beroende av donatorer och sponsorer. Kan du säga något om till exempel bröderna Koch som är stora mecenater, men också ifrågasatta?

Ask svarar inte specifikt. ” Pengar är pengar och man måste spela spelet. Ta hand om dem som tar hand om dig. NYC Ballet ger två galor om året för sina olika välgörare. Companiet är ett av ganska få som erbjuder förmåner och pension, annars ovanligt i USA. Vi har också ett uttryck, att ”bli gråhårig med publiken”, många har varit med oss sedan 70-talet.

"Vi jobbar också med kända designers som skapar kostymer. Ju fler föreställningar ju fler fyllda hus. Vi har höst- och Nötknäpparsäsong, därtill vinte-r och vårsäsong. Traditionellt uppträder vi i Saratoga Springs, norr om New York. Vi dansar 40 veckor om året, ingen lön när vi inte arbetar, men ett litet bidrag betalas.”

Tack Ask la Cour och lycka till tillbaka i Danmark.

Två föreställningar bjöd förstås på en provkarta för vad New York City Ballet står för.

Öppningsbaletten Serenad från 1935 bjuder på en hisnande portion grace, absolut närvaro och övertygelse i varje rörelse, musikalisk perfektion och imponerande fläkt som ger en modernare stämning och speciell kvalité. Då ensemblen är mer diversifierad i nuvarande tappning kan man sakna de riktigt långa linjerna.

Efter paus knockas publiken av Justin Pecks Pulcinella Variations, 2017. En absolut ekvilibristisk uppvisning som lättades upp av skojfriska kostymer och Strawinskys musik.Dansarna flög runt scenen i en intressant, intrikat koreografi som växte med glimten i deras ögon. Publiken uppskattade!

Ett seriösare anslag upplevdes i Violin Concerto. En ganska experimentell tolkning av Strawinskys mer utmanande musik för att vara från 1972. En verklig lektion i Balanchines utforskning av sitt rörelsespråk.

Det andra programmet startar med Fancy Free, Jerome Robbins käcka sjömän på permis till Bernsteins oemotståndliga musik. Skapad 1944 är den allt annat än modern. En pastisch i perfekt synkronisering. Busiga grabbar kan klara sig men med damerna är lite svårare, försonande glasögon kanske?

Allegro Brillante, ännu ett mästerverk av Mr. Balanchine 1956, fantastiskt utfört! Men det nästan hysteriska tempot går en aning ut över fotarbetet, den underbara musiken av Tjajkowski hetsar oss alla.

Efter denna show visas Christopher Wheeldons This Bitter Earth. Ett verk från 2012 med sång av Dinah Washington. Ett sepiatonat pas de deux med visst flyt, bitterljuvt och bitvis vackert, men? Inget avtryck.

Avslutningsvis Rubies, en akt av helaftonsbaletten Jewels från 1967. Här får publiken möta Mr. Balanchine på lekhumör. Strawinsky och Gabriel Fauré är kompositörer. Ridån går och bjuder på anslående kostymer i rödaste rubinrött förstås. Här sparas det inte på krutet: Provocerande och jazzigt, med de karakteristiska höfterna, höga ben och ”off balance”. Våghalsig balett, kan man säga!

Sammantaget en bländande dansfest för ögon och sinnen som vi sällan får se i Sverige. Sugen på Balanchine? Danska baletten har ett program med tre verk på repertoaren under hösten,

Serenad, De fyra Temperamenten och Symfoni i C. Programmet ges med början den 5 september och sex gånger till. Det är inte så långt att resa till Köpenhamn!

Marie Louise Waldenström
Köpenhamn
Tivoli konsertsal, 14-18 aug