Romeo och Julia dansar på Storan under Svenska Balettskolans 75-årsjubileum

Tillsammans med dansare från Kungliga Baletten, musiker från University of Gothenburg Symphony Orchestra och Marianne Mörck i rollen som amman ser vi för första gången Svenska Unga Baletten gestalta Shakespeares klassiker, Romeo och Julia, på Stora Teatern i Göteborg som en del av Svenska Balettskolans 75-årsjubileum. I samband med firandet instiftades Svenska Unga Baletten, ett danskompani med unga dansare och danselever från Svenska Balettskolan som grundades 1949 just på Stora Teatern, kallad Storan i folkmun.

Dansportalen fick möjlighet att prata med både Amman (Marianne Mörck), och Romeo (Elliot Nyrén) och Julia (Heidi Stangertz) i en paus under de hektiska repetitionsdagarna.

Hur förbereder man sig man sig för att inta rollen som Julias amma i en balettföreställning, Marianne?

Nu är jag ju 75 och har inte dansat sen jag var 8 år då jag skulle in i baletten, men det blev ju, av olyckliga omständigheter, inte så. Jag är inte heller den som promenerar varje dag precis, och jag stretchar inte, det är likadant med min uppsjungning som operasångerska…

Det har alltid varit mer pang på, men nu fungerar inte vissa saker lika bra som de gjorde förut, men jag har ett fruktansvärt glatt humör och älskar teatern i alla former! Att får röra mig i det här är fantastiskt och jag bara hänger med!

Storan, det var väl här din karriär började en gång i tiden?

Ja, när jag var i 15-års åldern och vi bodde uppe i Johanneberg var jag med vår vicevärdinna som städade på Stora Teatern klockan fem varje morgon. Jag fick följa med och såg alla skor, någon som hade whiskey, det var rosetter och kort och champagne, torkade blommor och parfym luktade det, det var fantastiskt! Det var här jag började i kören sen. Det är mitt hem.

De flesta i den här föreställningen är ju barn eller ungdomar, hur är det att jobba med så unga artister?

Att se deras ansträngningar att göra allting rätt och att få vara med är jättekul! Ibland tänker jag att det där kanske kommer att bli en ny ballerina, är han kanske en ny Nurejev… man ser ju på dem… de är så drillade, de här små knutarna, den här koden att håret ska vara uppsträckt och helt perfekt.

I den här uppsättningen är Romeo och Julia riktigt små från början och dansas då av de yngsta baletteleverna på skolan i årskurs fyra och fem. Elliot och Heidi dansar Romeo och Julia som ungdomar, runt 15 år, precis som de själva. Det är deras kompisgäng som tvingar dem från varandra och inte deras familjer som i Shakespeares original, och det gör föreställningen mer aktuell, menar Heidi. På skolan har de också fått se filmklassikern West Side Story.

Både Heidi och Elliot berättar om dramatiken som bygger upp föreställningen:

Det är jättemycket spel, 50 % spel och 50 % dans. Om man inte har något skådespel så faller dansen platt. Jag övar inte så mycket, utan det kommer mer naturligt, säger Heidi. Eftersom vi inte har några repliker är det extra viktigt med skådespelandet för att förstå vad som händer. För min del är det min svaghet, erkänner Elliot, men jag tränar på det.

Vad är det roligaste med den här föreställningen?

För mig är det roligaste att få göra dödsscenen, jag tycker det är såå roligt! Det är också intressant att inte behöva vara glad hela tiden utan få gräva lite djupare i hur Julia känner. För Elliot, som inte är lika förtjust i att skådespela, är det ändå dödsscenen som är höjdpunkten. Jag är död så himla länge så jag kan bara sova, skrattar Elliot!

Varför ska man se den här föreställningen?

Det är underhållande och en ny tolkning av pjäsen, säger Heidi. Även om man har storyn i bakhuvudet är det ändå nytt. Man ska gå och se den för att den är så himla bra, fyller Marianne i. Det är mängder med glädje, unga dansare som ska ut i världen sen, och som nu får sätta benen på den här underbara scenen på Storan! Och livemusik och även äldre dansare från både Kungliga och Göteborgsoperan, så den har precis allt!

Thérèse Eng
Göteborg
Stora Teatern, Romeo och Julia 17 – 20 maj 2024