Tredje gången gillt för Willkommen, Bienvenue, Welcome!

Nu är det äntligen dags för Sally Bowles välkända välkomnande till Cabaret på Kit Kat. Koreografen Rebecca Howell är här för att på tredje försöket äntligen få njuta av premiären på GöteborgsOperan – och inga mer Covid-nedstängningar.

För två år sedan, i september 2020, var det första premiärdatumet för Cabaret på Göteborgsoperan. Sedan slog Covid till och premiären fick skjutas upp ytterligare en månad. Jag gjorde en längre intervju med Tobias Ahlsell som spelar Cliff två dagar innan den andra planerade premiären. Dagen efter stängdes hela operahuset ner.

Men nu är det dags – den 1 oktober – ska Sally Bowles äntligen välkomna GöteborgsOperans publik.

Dansportalen har träffat koreografen för uppsättningen, Rebecca Howell.

Cabaret utspelar sig i Berlin i Början av 30-talet. Vad finns det för likheter med Göteborg 2022?
Det är intressant för Cabaret var kanske från början mer en historisk reflektion, men ju mer man funderar på tillståndet i hela Europa, eller i världen, inser man att den kanske inte någonsin varit så aktuell och relevant. Det politiska landskapet har förändrats i väldigt många länder, man kan se på det senaste valet i Sverige…

Visst, det kan vara 30-talet om man ser på dekoren, men historien är nästan kusligt närvarande just nu. Jag tror faktiskt att bara sedan 2020 har det skruvats till ännu mer. Det har blivit en mer global fråga som accelererat. Det är skrämmande.

Cabaret är ju en av världens mest kända och älskade musikaler, vad beror det på tror du?
Jag tror att man kan relatera till historien. Vem som helst, oberoende av bakgrund, utbildning, förståelse av teater och dans kan ta till sig historien. Hjärtat i Cabaret, oavsett hur den sätts upp, skapar ett tryggt rum, ett rum dit alla är välkomna, där alla kan vara som de vill vara. Sen tror jag att det är viktigt för människor, att det finns den sortens yttrandefrihet, det berör folk.

De hittar sig själva och blir representerade på olika sätt. Och musiken så klart! Musiken är så klokt skriven. Den är intelligent både textmässigt och musikaliskt. Dansen och koreografin blir ytterligare ett narrativ, samtidigt så är det underhållande.

När du gjorde koreografin, hur mycket inspirerades du av tidigare uppsättningar och framför allt av Bob Fosses film från 1972 med Liza Minelli?
Det är svårt för om man vuxit upp med Cabaret så var det ju alltid Liza Minelli som var hjältinnan. Och när folk har frågat mig så undrar de, använder du svarta stolar? Jag kan aldrig tävla med dem så jag tänker inte ens försöka. Men jag har försökt att tänka annorlunda.

Detta är ett helt annat rum, den intima cabaretscenen som finns både i filmen och i många tidigare uppsättningar är inte samma sak som Göteborgsoperans stora scen. Det är en enormt stor scen så jag var tvungen att tänka om. Man måste förstora allting och hur skulle jag få den att fungera i detta stora rum?

Nu har det blivit som en cirkusarena istället, vilket har tillåtit mig att helt och hållet göra om vissa saker. Jag har fått friheten att helt och hållet släppa vissa idéer eftersom omständigheterna i rummet är så annorlunda.

Finns de svarta stolarna med …?
Det finns stolar på borden, men mer berättar jag inte, säger Rebecca och brister ut i gapskratt.

Idéen med att låta vissa ur publiken sitta på scenen, hur kom den till?
Idéen var att få en känsla av ”oss” och precis som de första raderna Willkommen, Bienvenue, Welcome, ska man kunna känna att alla är en del av klubben, en del av Kit Kat så barriären mellan de på scenen och publiken ska suddas ut.

Du är koreografen till föreställningen. Vad handlar dansen om här?
Det som skiljer den här koreografin från andra är att ibland är den väldigt ren och klinisk för att sedan plötsligt brytas upp. Koreografin är också verkligen individuell och snuddar ibland vid galenskap. Rolighet finns som kärna, en humor mellan dansarna. Den tillåter olikheter mellan människor och extremiteter så den känns inte formell. Och så finns det också en kontrasterande musik till detta, nazisternas, det totalitära som står helt i motsats. Det finns många stilar, många smaker, många influenser, det är det jag har försökt skapa. Så förhoppningsvis är det också vad det blev, inte en speciell stil.

Det svåraste för dansarna kanske är närmandet till cirkus, akrobatiken. Men det har varit väldigt roligt att lära känna ensemblen. Från början trodde de nog att jag var lite knäpp, men nu har de vant sig vid mig.

Vad har varit det mest utmanande med koreografin?
Frågan är utmanande… koreografi är nog, om man bryter ner det hela, tjugofem procent skapande och sen är resten personkemi. För du kan ha världens bästa idéer i huvudet, men de måste komma till och ut genom dessa människor. Och i olika människors kroppar ser det olika ut. Så när det blir en ny casting måste allt tänkas och göras om på ett plan och det är kanske det mest utmanande.

Till sist, hur gör man för att ”komma igen”, få ny energi med en uppsättning som fått två premiärer uppskjutna?
Naturligtvis är det helt utmattande, allas entusiasm ska bara läggas på hyllan. Å andra sidan, finns det en positiv sida av detta. Så många gånger under ens karriär har man skapat en show och är jättelycklig för att man klarade det, gick iland, och sen kommer man tillbaka några år senare och ser den och tänker: åh, jag skulle kanske gjort det eller det annorlunda…

Tänker man efter så fick vi faktiskt en möjlighet att få lite tid, luta oss bakåt och få ett nytt perspektiv. När man jobbar med en föreställning är man så inne i den och man har ofta inga andra alternativ eller svar som gör den bättre, så detta är i själva verket första gången som vi har haft möjlighet att få extra tid och fundera över om vi hittat det bästa möjliga så det är på ett sätt väldigt intressant. En möjlighet. Mellan en tredjedel och en fjärdedel av dansarna är nya vilket också är bra, det har satt båten i gungning lite, den har inte bara stått still.

Vad hoppas du på inför premiären 1 oktober?
Ingen mer Covid-nedstängning! Kan du föreställa dig?!! Jag hoppas att det blir som vi vill att det ska bli, det är så mycket jobb nedlagt, för tredje gången försöker vi, människor har lagt ner hela sin själ för tredje gången. Jag hoppas att vi får njuta på scenen och att publiken får njuta och förstår vad vi vill säga. För det är en väldigt viktig pjäs.

Thérèse Eng
Göteborg