Balettgala med hög kvalitet och välavvägd variation

Det finns ett sug efter klassisk dans, därom råder ingen tvekan. Balettgalan i halländska Kungsbacka blev en succé innan pandemin, och härom veckan ringlade kön äntligen lång utanför Kungsbacka Teater igen.

Publiken får möta en skönt varierande palett: spänstiga scener ur stora baletter som Don Quijote och Svansjön, sidenmjuk Bournonville, magisk Mats Ek och Ivo Cramérs fjäderlätta Den förlorade sonen. Alltihop levereras av internationella och inhemska dansare i världsklass samt av talangfulla elever från landets två nationella dansarutbildningar.

Johanna Björnson, Heléne Friberg och produktionsteamet trollar fram ett pärlband av nummer som illustrerar balettens många uttryck, utan att det blir spretigt. Tvärtom ser man till att hålla samman alla nummer, både genom själva urvalet och med korta, folkbildande mellansnack. Premiärnerverna märks lite grann men det må vara hänt; här är det inte ordet utan rörelsen som står i centrum.

Luiza Lopes, Kungliga Baletten, som svanen i Johanna Björnsons koreografi där den vita svanen Odette i Svansjön är samma gestalt som Den döende svanen. Foto privat

Kvällen inleds av Kungliga Operans Nathalie Nordquist och Jonatan Davidsson vars grand pas de deux ur Törnrosa dansas med sprudlande stringens. Paret har en fenomenal kemi och visar upp makalös yrkesskicklighet.

Nästa parti hör till framtidens stjärnor. 13-åriga Nikki Johansson sveper in sin troskyldiga Giselle i rörande lekfullhet. Lika härligt är att se Maxx Bran Pizarro i ett solo ur Sylfiden, följd av Laura Persson som dansar La fille Mal Gardée. Båda är under utbildning, men vi som bor i göteborgstrakten har redan kunnat se dem imponera på Göteborgsoperan och Lorensbergsteatern. En särskild eloge till Balettgalan för att man vågar lyfta fram blivande dansare på ett så generöst sätt.

När det sedan blir dags för en komprimerad Svansjön gör Luiza Lopes från Kungliga Operan en bländande vit svan till Tjajkovskijs välkända toner, plus överraskande sång. Just denna detalj mattar av den eteriska känslan hos baletternas balett, men i stort fungerar det. Lopes har en exakt styrka och uttrycker svanens sårbarhet med övertygelse. Hennes motpol, den svarta svanen, gestaltas överraskande av Svenska Balettskolans uttrycksfulla Dalina Bagheri i en modern, superenergisk koreografi av Patricia van Deutecom. Snyggt!

Innan paus får vi också uppleva sprudlande Bournonville, med två eminenta dansare från det Kongelige i Köpenhamn: Emma Riis-Kofoed och Jonathan Chmelensky.

Och på tal om ömsesidig kemi: Maria Baranova och Emilio Pavan river ner tunga applåder för sin underbara gestaltning av Petits sinnliga pas de deux La Méditation de Thai.

Allra starkast respons får Oscar Salomonsson, välförtjänt, för sitt intuitiva och samtidigt tekniskt finmejslade sätt att ta sig an Mats Eks Och Brahms. Här får publiken se hur riktigt stark modern dans bygger på och slipas till av klassisk teknik, och hur danskonsten stundom har förmågan att inta hela rum. Det blå, i ordets många bemärkelser, fyller salongen.

Andra akten plockar upp juninattens magi, när Luiza Lopes och Joakim Adeberg dansar ett sprittande pas de deux ur Ivo Cramérs Den förlorade sonen. Numret är spirituellt och får en extra dimension av att spelas just kring midsommar. Det är inte utan att man längtar efter detta nationalepos i sin helhet.

I stället blir det tvära kast mellan en charmigt kommenterad (!) La Badayère, en modern duett av Bröderna Davidsson och en lyrisk hyllning till den, ur svenskt perspektiv, förbisedde balettmästaren Pher Christian Johansson. Kvällen avslutas med en maffig Don Quijote, återigen med de fullfjädrade gästdansarna från Danmark på scen.

Sammanfattningsvis håller Balettgalan den höga kvalitet och den välavvägda variation som arrangörerna lovar, och uppsättningen skulle tveklöst dra fulla hus om man skickade den på Sverigeturné. I min personliga bok är det ett mysterium att inte fler initiativ som galan tas med tanke på det stora intresset, och väldigt synd att den bara spelas en ynka kväll. På önskelistan inför nästa år står givetvis fler speltillfällen.

Liv Landell Major
Göteborg
Balettgala Kungsbacka Teater 22 juni