Artiklar från 2008 – till idag

Artiklar från 2008 – till idag

Pär Isberg

Pär Isberg: Det roligaste är att planera, ihop med scenograf, kostymör och så vidare. Förberedelserna innan man kommer till studion. Då är allt fortfarande fantasier, inget konkret. Foto Mats Lindgren

31 mar
2021

Pär Isbergs magiska låda, musiken och teatern

Dansportalen gläntar på ridån för Pär Isberg, premiärdansare och koreograf med gedigen meritlista. Utbildad vid Operans balettelevskola, senare Kungliga Svenska Balettskolan. I dansen såg han en frihet, dansarna flög ju genom luften!

Som ung dansare gjorde den direkta överföringen av erfarenheter och kunskap som de äldre dansarna stod för, stort intryck. Man kunde se dem på scenen, men det var också möjligt att arbeta med dem i balettsalen.

Isberg inledde tidigt en karriär som koreograf, hans första verk Canzone kom till under Egon Madsens chefsperiod på Operan. Koreografin blev en livsuppgift.

Du har gjort en mängd stora roller som premiärdansare, vad värdesätter du mest av det du dansat själv?
Det är en svår fråga eftersom det funnits så många olika typer av roller. När jag var ung kanske man drömde om en viss roll som till exempel Romeo, en stor klassiker och det blev en milstolpe för mig fast det var väldigt jobbigt, man hann inte njuta så mycket själv. Balettens repertoar var ju också mångsidig så man växte upp med att först se sina äldre kolleger i en viss roll, sen dansar man den kanske själv, utvecklas och får göra en annan.

I Romeo och Julia har jag gjort i princip alla manliga roller från att statera som lik i kryptan, till att i kåren under fäktscenen sticka ner Gösta Svalberg [chef för Operans balettelevskola 1967-1980 och för Svenska Balettskolan 1981-1995]. Pär gestaltade sedan Benvolio, Mercutio och till sist Romeo tillsammans med Madeleine Onne. ”Romeo har allt”, säger Pär, ”det är en komplex roll där livets alla känslor återfinns”.

Pär Isberg Svansjön

Pär Isberg som Romeo i Kenneth MacMillans Romeo och Julia. Foto Enar M Rydberg, Kungliga Operan

Självklart är Prinsen i Svansjön med på listan, Pär har en intressant iakttagelse angående den prinsrollen, att det faktiskt är prinsens historia, hans sökande som pågår i alla fyra akterna. Isberg menar att det historiskt blivit norm att fästa uppmärksamheten på kvinnorollerna.

Det är annorlunda idag. Om Pärs egen uppsättning av Pinocchio i Hongkong skrevs det att det var ovanligt att se en man i huvudrollen! Pär Isberg har gjort detsamma i sin Ringaren i Notre Dame.

Jiri Kylians Sinfonietta har också satt spår, även den en enormt ansträngande balett.

Måste nämna Per Jonssons Schakt, Glen Tetley's Embrace tiger and return to mountain, och samma koreografs Stormen. Det är andra tidiga verk som var härliga att medverka i.”

Pär framhåller också Ivo Cramérs verk Figaro på Drottningholmsteatern där han gjorde Dr. Bartolo.

Med ökande mognad kommer andra sorters uppgifter, som titelrollen i Don Quijote [koreografi Rudolf Nurejev efter Petipa] där Pär minns att han fick ett fint erkännande för sin karaktär av den högt aktade men mycket fruktade balettkritikern Clement Crisp under en turné i London. En roll utan dans men med 100% närvaro på scen från början till slut.

Pär Isberg Pinocchio HK

Marionettscenen i Pär Isbergs Pinocchio i Hongkong. Foto Bo Ruben Hedwall

Pär återkommer till traditionen av överföring från äldre till yngre dansare.
1976 skulle Gaité Parisienne återkomma till repertoaren i Stockholm. [Baletten fick svensk premiär 1956, gavs på 1960-talet samt 1974-1976 i totalt 116 föreställningar.] Jag fick rollen som dansmästaren och fick lära mig av verkets koreograf Leonid Massine som kommit till Sverige i egen hög person. Han hade själv dansat rollen som peruanen.

Gaité Parisienne hade urpremiär 1938 med Ballet Russe de Monte Carlo. Leonid Massine var den som tog över som Ballet Russe's stjärna direkt efter Nijinskij och nu stod jag i balettsalen med Massine! Senare förstod jag hur häftigt det kan vara med en sådan rak koppling till historien.

Rollerna i Romeo och Julia som jag dansat lärde jag senare ut i flera omgångar till nya dansare. Att lära från video kan aldrig ersätta att ta del av erfarenheter personligen i studion, understryker Pär.

Du tillbringade ett par år utomlands som många gör. I ditt fall hos Scapinobaletten i Amsterdam. Hur upplevde du det och påverkade det din fortsatta utveckling?
Jag flyttade dit för att Niels Christe var chef där. Han hade jobbat med Kylian i Nederlands dansteater, han satte upp Before Nightfall med flera verk i Stockholm. Jag behövde få mer substans i mitt koreograferande.

På Operan presenterades ofta färdiga verk för oss och man fick inte se mycket av processen inifrån. Hos Scapino fick jag dels dansa väldigt mycket, dels lärde jag mig att även stora koreografer brottas med stort motstånd ibland.

Pär Isberg Svansjön 

Luiza Lopez och Oscar Salomonsson i Pär Isbergs ”Drömmen om Svansjön”. Foto Mats Lindgren

När kom tankarna på att börja koreografera?
Pär berättar att han fick en LP-skiva av sin morbror som var musiker [Janne ”Loffe” Carlsson, förf. anm.] när han var cirka 9 år. Rimskij-Korsakovs Sheherazade öppnade en värld med klassisk musik och Pär såg genast bilder framför sig, inte direkt rörelser men scener, färger, inspirerad av musiken. Han hade inte börjat dansa själv då utan gick på någon slags rytmik, från den tiden finns ett foto med typ ”100 tjejer och en kille i mitten”, säger Pär med ett leende.

Han började göra scenografier hemma, för då var det faktiskt scenograf han ville bli. Han tog lampor från en tågbana han hade och belyste med, ibland med levande ljus så det kunde hända att allt brann upp! Det första han skapade var H.C Andersens Flickan med svavelstickorna. Han kreerade stjärnhimlar och fonder och andra scenbilder, använde vad som fanns till hands, det kunde vara skumplast till träd och bokhyllor som scenrum till exempel.

Många år senare blev det en föreställning med delar ur originalhistorien som han kallade Papierklip 2005. Den koreograferade Pär i Köpenhamn för skolan på Det Kongelige teater vid ett H.C. Andersen-jubileum. På den tiden gjordes fullskaliga uppsättningar på stora scenen för eleverna på skolan.

Pär sprang och såg allt han kunde på Operan och Dramaten och blev förstås nyfiken på hur det såg ut därinne innanför ridån. Det kunde han lösa genom att bli scentekniker. Som 13-åring gick det inte för sig, men då såg Pär en version av Nötknäpparen där barn var med på scenen! Han prövade in och som 14-åring började Pär Isberg på balettskolan. Det började som ett sätt att komma bakom scenen.

Hur kändes det att börja träna eftersom det inte var ditt ursprungliga plan?
Jag kom rätt snart in i det, eftersom jag gillade att röra mig men inte spela fotboll eller så. Det blev ett behov och hela miljön kändes rätt. Teatern har alltid utövat en magi på mig, och det blev också lite som ett andra hem, att slippa vara hemma när alla var på jobbet. Jag var heller nästan aldrig hemma, för jag hade några år att ta igen, fick gå dubbla årskurser för att komma ifatt. Ganska tufft rent fysiskt.

Pär upplevde även en skillnad på dem som var där på grund av föräldrarnas önskan, de stack hem direkt, medan han själv stannade och såg föreställningar till slut, insöp hur dekoren hängde och hur lamporna var riktade.

Pär Isberg Ringaren

Öppningsscen i Ringaren i Notre Dame, karneval. Foto Mats Lindgren

Vilka är dina främsta inspirationskällor?
Det är den magiska låda som teatern och musiken innebär för mig. Men för övrigt, film, undantaget skräckfilm kanske. Förr såg jag allt, berättar Pär, från Fellini till Åsa-Nisse. Jag uppskattade att kunna se hur allt var uppbyggt, hur filmen kan vara ett hantverk.

Nummer ett för inspiration är ändå musik. Pär säger att han köper och lyssnar på mycket som han inte vet något om, till exempel nya kvinnliga kompositörer. Plötsligt kan det ”klicka”. Ett exempel är finländska Kaija Sariaho. Varför bara vända sig till Beethoven eller Bach till exempel? undrar han. Det kunde vara lättare förr när man kunde bläddra i skivbackar i butikerna, nu måste man veta från början vad/vem man söker efter och inte minst hur det stavas”!

En numera världskänd kompositör som Pär använt flera gånger är John Adams, som han fastnat för 20 år tidigare och till och med har träffat i Stockholm. Senare kom en fråga upp om ett verk där Pär ville göra en slags ändring i ett stycke och kände att han förstås måste fråga om han fick göra så. Han ringde Adams, förklarade saken och fick svaret: ”Javisst, det är ju balett!” Alltså inte en konsert där det kanske var mer strikt...

Jag frågar om bilderna i huvudet som kom när Pär var liten. Kommer de fortfarande?
Javisst, de går inte att stänga av! Därför kan jag knappt lyssna på musik längre. Om jag inte kan få utlopp för bilderna, möjlighet att konkretisera dem, blir det nästan jobbigt. Att skriva ner idéer fungerar inte bra för mig, de är svårfångade på det sättet.

Varför?
Därför att sätta ihop saker för scenen, musik, rörelse, visuella intryck, det är vad jag kan. Jag kan inte måla, skriva, sjunga eller spela instrument”, sammanfattar Pär.

Vilken process i skapandet trivs du bäst i? Hemma på ”kammaren”, med dansare i studion eller något annat?
Det roligaste är att planera, ihop med scenograf, kostymör och så vidare. Förberedelserna innan man kommer till studion. Då är allt fortfarande fantasier, inget konkret. Jag har idéerna, men mina medarbetare måste prestera mer handfast. Lite orättvist, men min uppgift är att förmedla min vision först och främst!

Sedan kommer processen när vi ska arbeta med dansarna, när de är engagerade och förvaltar materialet, tar det ett steg till, utvecklar det. Alla dansare vill inte göra det, påpekar Pär försynt. Momentet att möta dansarna inför ett nytt verk är också det svåraste, då måste du ha något att komma med. Men, ur en ”dålig” dag kan det komma något fantastiskt också, man vet aldrig!

Pär Isberg Nötknäpparen

Pär i studion med koreologen och repetitören Eva Säfström. Foto Mats Lindgren

Du har länge arbetat i team med andra, som Bo Ruben Hedwall, Ann Marie Anttila och Torkel Blomquist. Vad har det betytt för dig?
Trygghet – ett upparbetat nätverk. Vi känner och förstår varandra och kan bolla idéer fritt, det får flöda. Man kan lita på att alla vet vad de skall göra. Ett sådant samarbete är inte så lätt att bryta. Vi har trivts med att jobba ihop. Fast vi har allihop förstås jobbat med andra också.

Du har ju skapat väldigt mycket, förutom kortare verk hela 9 helaftonsbaletter, 5 av dem för Kungliga Baletten i Stockholm. I stort sett alla har litterära förlagor i likhet med de allra flesta så kallade berättande dansverk. Vad skulle du ranka som ditt bästa verk? Inte det mest framgångsrika…

Lång tystnad, Pär skrattar lite. Det är jättesvårt att säga. Man går alltid vidare och tänker inte så mycket på hur det blev när ett arbete väl är över, möjligtvis om man är missnöjd. Men jag måste säga att jag är ganska stolt över Pippi Långstrump därför att det egentligen är en omöjlig uppgift! Kanske är det därför ingen har gjort den, haha.

Pär Isberg Pippi Finland

Pippi Långstrump sattes upp på Nationaloperan i Helsingfors 2020. Linda Haakana som Pippi och Kento Jacobs som apan. Foto Mirka Kleemola

En så ikonisk figur, det är ju självmord! Jag har sagt nej en gång, fick frågan i Köpenhamn av Frank Andersen, dåvarande balettchefen där. När samma fråga kom upp i Stockholm, frågade jag först honom om det var OK, de var ju först. Det var det.

En avgörande fråga var möjligheten att få jobba direkt med kompositörerna, skräddarsy musiken till alla scener. Georg Riedel och Stefan Nilsson skrev musiken och Gunilla Roempke var med Pär och valde ut vilka delar som var tänkbara att gestalta i dans. ”Utan henne hade det inte gått”, säger Pär. Att detta projekt lyckades så bra och blev en succé, det är stort.

Pär Isberg Svansjön 

Isbergs ”Drömmen om Svansjön” med Nathalie Nordquist och Dimitry Zagrebin. Foto Mats Lindgren

Sedan får vi inte glömma Ringaren i Notre Dame som verkligen ligger mig varmt om hjärtat. Inte heller den är enkel att göra sceniskt, ingen självklarhet. Min version följer inte originalet slaviskt och mycket finns inte med. Slutet är också annorlunda. Men i ”Ringaren” uttryckte jag något som kom inifrån mig själv.

Har du någonsin funderat på att skapa en egen historia? Jag tänker då på de litterära förlagor vi kort berörde.
Någon har sagt att så fort du sätter en person på scenen, så blir det till en historia, ”a story without a plot”. Även utan en handling uppstår ett berättande, anser Pär. Varje entré på en scen måste ”störa” och tillföra energi.

Jag tjatar om en egen historia?
Jag tycker att jag gjort det i mina baletter ändå. I Nötknäpparen handlar det för mig om drömmen om den perfekta julen, som sällan blir av. Jag som skilsmässobarn har en enda gång haft en upplevelse med båda mina föräldrar, en slädfärd till julottan. Det är slutscenen i Nötknäpparen.

Pär Isberg Nötknäpparen slutscen

Slutscenen i Nötknäpparen, färd till julottan. Foto Mats Lindgren

I Ringaren i Notre Dame är det på samma sätt, jag lägger in min egen historia i den befintliga. Att känna sig utanför, ingen vill ha en. Ringaren handlar förstås också om hur grymma människor kan vara mot alla som inte passar in, jag har sett det ofta. Det finns alltid något angeläget att berätta.

Kanske är det mer naturligt för de koreografer som har en egen ensemble att pröva sig fram och skapa något eget, funderar Pär. Får man som jag uppdrag än här, än där, då blir det som att börja från början med nya människor varje gång.

Pär Isberg Ringaren

Pär Isberg instruerar för Ringaren i Notre Dame. Foto Mats Lindgren

Har du känt behov av revansch på något sätt?
Nej, inte revansch, men ibland kanske jag önskat mig ett större intresse för saker jag gjort. Många tror att kommer man från Operan har man redan fått mycket gratis, så är det inte alls, det blir snarare tvärtom, ett misstänksamt bemötande från vissa.

Just det finner jag underligt. När jag var ung kunde jag få en känsla av att komma sist i fråga för roller och utnämningar, sådant sätter sig i den åldern, även om jag säkert inte var ensam om sviktande självkänsla ibland. Nu ser jag att allt inte var så tokigt ändå!

Pär Isberg Nöknäpparen

Nacho Lopez Toral (Petter) med dansmössen i Pär Isbergs Nötknäpparen. Foto Mats Lindgren

Nötknäpparen i din version, baletten om Petter och Lottas jul har ju, åtminstone i Stockholm, uppnått klassikerstatus. Är det den som är det mest framgångsrika verket?
Ja, det måste jag utnämna den till. Den trehundrade föreställningen firades för ett par år sedan, så den måste ha visats 330 gånger vi det här laget och är den mest spelade föreställningen i Kungliga Teaterns historia! Det är Isberg och Wagner som toppar den ligan!

Nötknäpparen har också dansats många föreställningar i Göteborg och även i Estland, där det visade sig att många traditioner stämmer överens med våra svenska, julbocken bland annat. Efter framgången med Nötknäpparen var jag en period orolig att uppfattas som en sagogubbe, och tackade därför nej till många förslag. Jag ville inte fastna i ett fack.

Pär Isberg Nötknäpparen

Pär Isberg repeterar pas de deux i Nötknäpparen med Desislava Stoeva och David Kupinsky. Foto Mats Lindgren

Känner du dig nöjd på riktigt när ett verk haft premiär?
Nej, svarar Pär bestämt. Då är man så utarbetad och uppstressad så man kan inte tänka klart. Det har hänt att jag inte hunnit se första akten vid en premiär, ridån går upp och jag har inte bytt om eller ätit… Längre fram måste man hela tiden bevaka att allting håller måttet, det är inte heller någon förnöjsamt. Jag är inte sådan att jag anser att ”nu är det klappat och klart”.

Det känns som att du haft ett konstant flöde av kreativitet. Stämmer det eller har du varit med om perioder när det känts trögare?
Det kan se ut som ständigt pågående projekt. Men det har funnits långa perioder när man inte haft något framför sig och det står ganska still. Fast ett flöde av idéer har alltid funnits där, även om de inte lett till något konkret just då.

Dina baletter har ju satts upp i många olika länder, bland annat i Kina. Hur har du upplevt att arbeta under så olika kulturer?
I balettvärlden är det mesta sig likt överallt. Dansvärlden har ett universellt språk med sina steg och rörelser och koreografi går att visa. Flickorna lär sig koreografin direkt. Killarna har det svårare, det är skillnad. Männen i Asien kunde på den tiden kosta på sig att vara latare kanske, de var mer omhuldade. Idag är bilden en annan, det finns många kvinnliga koreografer i Kina.

Pär Isberg

Pär Isberg: Det finns många lokaler som nu står tomma på grund av inställda evenemang. De borde kunna utnyttjas och man skulle kunna sända uppträdanden digitalt. Foto Mats Lindgren

Måste du kompromissa?
Naturligtvis. Det kan vara många olika saker, där man är tvungen att lösa frågor. Tekniska ultimatum angående dekor till exempel. Valet kan vara mellan att kunna spela en föreställning ofta eller att ha en mer tungarbetad dekor som gör att den visas mer sällan. Arbetstidsfrågor, en föreställning får inte överskrida en viss total längd, det blir övertid och fördyringar.

Jag måste stryka avsnitt av den anledningen, förklarar Pär. Observera att applåder och tack räknas in! Vaktmästare, garderobiärer, påklädare, scenarbetare, det är inte bara dansare och musiker som har avtalade tider. Det kan också vara antalet dansare som måste justeras och så vidare.”

Har du någon idé i tankarna just nu?
Pär tvekar. Ja, det har jag. Det finns många lokaler som nu står tomma på grund av inställda evenemang. De borde kunna utnyttjas och man skulle kunna sända uppträdanden digitalt. Det finns mycket som går att genomföra coronasäkert. Men, säger Pär, många verkar lite förlamade just nu.

Finns det en dröm som du inte har förverkligat? Svaret föregås av en stunds fundering.
Jag har alltid velat göra Svansjön på Strömmen utanför Operan! Det är grunt vatten och man kunde bygga ut en scen på vattnet, ha publiken på kajer och broar runt om, en slags multiupplevelse. Men på ett sätt känns det som att Drömmen om Svansjön häromåret kanske var mitt sista verk, avslutar Pär vårt långa samtal.

Vi kan hoppas att det inte är helt sant.

Marie Louise Waldenström
Stockholm


  • Contemporary Dance GO
    Contemporary dance av Hofesh Shechter på GöteborgsOperan
    Danskväll med intensiv klubbfeeling, smittande glädje och en upplevelse som börjar redan utanför operahuset.

  • Julia Bengtsson Confidencen
    Julia Bengtsson – internationell barockdansös från Sverige
    Höjdpunkten under årets förnämliga Opera- och musikfestival på Confidencen var iscensättningen av Jean-Philippe Rameaus opera Dardanus . I en annan föreställning, A Baroque Catwalk , gjorde Julia Bengts...

  • Fast Blue by Mikaela Polley - Austen McDonald and George Edwards
    The Royal Ballet School Delights
    Written on the faces of the dancers as they spin and leap in the ecstatic final moments of the Grand Défilé , is the smile that says, ‘I did it’. It’s what I look forward to year after year and it neve...

  • dardanus_Confidencen_foto MartinHellström
    Ett barockt spectacle på Confidencen
    Confidencen Opera & Music Festival inleds den 27 juli med Jean-Philippe Rameaus mästerverk Dardanus, som genom ett gediget arbete får sin nordiska premiär på Sveriges äldsta rokokoteater – 284 år efte...

  • Vivian Assal Koohnavard  1
    Möt Vivian Assal Koohnavard dansare vid Staatsballett Berlin och aktivist
    I Berlin träffade jag och arbetade med Vivian Assal Koohnavard. Vivian fick sin dansarutbildning i Sverige och Tyskland. Hon har varit anställd vid Berlin Staatsballett sedan 2018. Där deltar hon i de...

  • Donizetti KSB
    Peter Bohlin om Kungliga Svenska Balettskolans uppvisningsföreställningar
    Skolårets sista föreställningar på KSB var uppdelade i fyra program. Några koreografier var storartade, andra inte. Här, mot slutet, ett försök att resonera om anledningar till detta.

  • Terpichore
    Dans i Stockholm Early Music Festival
    I 2023 års version av Stockholm Early Music Festival , den tjugoandra i ordningen, ingick två dansföreställningar. I fablernas värld , en kort musikalisk och dansant barockföreställning med Folke Danste...

  • Tallinn Suite en Blanc
    Suite en Blanc av Estoniabaletten med fina danssolister
    Jag hade möjligheten att två gånger se en ny balettafton med två verk. Black/White innehöll “Open Door ” av polskan Katarzyna Kozielska och Serge Lifars kända och genuina Suite en Blanc . Den sistnämnda...

  •  Marie Larsson Sturdy
    Marie Larsson Sturdy Carina Ari Medaljör 2023
    På Carina Ari-dagen 30 maj tilldelades Marie Larsson Sturdy Carina Ari-medaljen för hennes mångåriga och engagerade insatser inom Dans i Nord – en vital verksamhet som under mer än 20 år har främjat m...

  • Manon 1
    Manon: An evening to treasure
    Kenneth MacMillan’s Manon created in 1974, continues to weave its magic providing a slew of dramatic roles against a volatile and violent backdrop. The Royal Swedish Ballet first presented the ballet ...

  • En slags Berlin 
    Instudering av Mats Eks ”En slags” med Staatsballett Berlin
    I april 2022 reser Koreografen Mats Ek och jag till Berlin för att hålla audition med dansarna vid Staatsballett Berlin på Deutsche Oper. Vi ska välja dansare till verket ”En slags” av Mats Ek. Premiä...

  • Peter Pan & Wendy
    Marianne Mörck berättar sagan om Peter Pan med Svenska Balettskolan
    Till vårens uppsättning av Peter Pan och Wendy på Lorensbergsteatern är en av gästartisterna ingen mindre än Marianne Mörck . Efter första repetitionen tillsammans med baletteleverna på svenska baletts...

  • Grand Hotel GöteborgsOperan 
    Det var en gång på Grand Hôtel, musikalen som återupptäckts
    Göteborgsoperan avslutar sin vårsäsong med premiär den 22 april på Paul Abrahams musikal Det var en gång på Grand Hôtel. Musikalen som legat gömd fram till 2017. En föreställning fylld av dans och mus...

  • Virpi Pakkinen trio
    Virpi Pahkinen: "Precision möter osäkerhet, matematik möter mystik"
    Change – den nya dansföreställningen av och med Virpi Pahkinen – är uppbyggd enligt principen 5 + 5 + 5, dvs koreografi/ljus/musik. Strax före fredagskvällens premiär på Kulturhuset Stadsteatern fick ...

  • ProDance 2023
    För dansens skull dansas Pro Dance galan
    Den anrika Aleksandersteatern fylldes åter av dansfolket som ville stödja dansen och dess utövare via föreningen Pro Dance med att köpa biljetter till den årliga galaföreställningen. Artisterna uppträ...

  • Julia & Romeo 1
    Anthony Lomuljo – om hur det är att igen dansa Romeo – 10 år senare
    10 år har gått sedan urpremiären av Mats Eks Julia & Romeo på Kungliga Operan i Stockholm. Då liksom nu dansar Anthony Lomuljo rollen som Romeo. När Dansportalen några dagar innan premiären träffar An...

  • Touched GO 1
    Hur bygger vi upp oss själva igen när allt är förstört–Johan Inger om Dust and Disquiet på Göteborgsoperan
    Danskvällen Touched visar två världspremiärer på Göteborgsoperan, Dust and Disquiet av Johan Inger och To Kingdom Come av det nederländska syskonparet Imre och Marne Van Opstal . Naturkatastrofer runt ...

  • OBK Mats Ek
    Mats Ek om Mats Eks Julia & Romeo
    Operans Balettklubb gästades lördag 25 mars av koreografen Mats Ek och dansare inför nypremiären av ”Julia & Romeo” på Kungliga Operan. Verket uppfördes på teatern för första gången 2013. Det har ocks...

  • PrixduNord2023
    Nordens största danstävling lockade 44 dansare
    Äntligen! Det är vad de flesta kände när tävlingen Prix du Nord genomfördes på Kronhuset i Göteborg.

  • Affinity Operan
    Young choreographers en bra plattform för nya idéer
    En alldeles särskild glädje med workshopartade föreställningar är att man får se dansarna på riktigt nära håll. Så var fallet på Operans Rotunda 16 och 18 mars, i ett program med sju koreografer och 3...

  • Defile Hommage a Patrick Dupond
    Gala till minne av den lysande dansaren Patrick Dupond
    Under februari var det tre utsålda galor på Palais Garnier i Paris, till minne av dansaren och balettchefen Patrick Dupond . För programmet på galan, se nedan!

  • Svansjön Helsingfors M Onne
    Madeleine Onne: Man får slåss för sin konstart
    Madeleine Onne har varit balettchef i Stockholm, Hongkong och Helsingfors. Dansportalen har pratat med Madeleine om bland annat tiden i Hongkong, Helsingfors och om Stockholm 59°North. Men på vår förs...

  • Cacti Alexander Ekman 
    Triple Bill at the Ballet. What's not to Like?
    The feel-good factor was in abundance at the Royal Opera House in Stockholm with a triple bill to send the audience home with a smile.

  • AlexanderMockrichPDL2023
    Elever från Kungliga Svenska balettskolan tävlade i årets Prix de Lausanne
    Sveriges kandidater i Prix de Lausanne kommer båda två ifrån Kungliga Svenska balettskolan. Theodor Bimer och Alexander Mockrish. Tävlingen firar 50 årsjubileum lite sent då pandemin stoppat ett flert...

  • 12+ songs 1
    12 songs + Ane Brun och Kenneth Kvarnström på Göteborgsoperan
    Första helgen i februari är det premiär för 12 songs + på Göteborgsoperan. Ett scenkonstverk skapat genom samarbete mellan 18 dansare och en av Nordens främsta koreografer, Kenneth Kvarnström, i något...

  • Kungliga Baletten Cacti
    Jubileumsgala med Operan och Kungliga Baletten 250 år
    Kungliga Operan öppnade med en fantastisk gala 18 januari med 23 olika programpunkter som innehöll opera, balett och teater. Under 250 år har framförts 54 900 föreställningar och vad var mer naturligt...

  • Ecole de danse 1ere filles
    Stor uppvisning av École de Danse
    ”Démonstrations” är den stora uppvisningen av ”École de Danse de l’Opéra national de Paris” varje år i december på klassiska Palais Garnier – nu för 45:e gången.

  • Woo Mitsumori
    Madeline Woo och Kentaro Mitsumori nya Premiärdansare i Kungliga Baletten
    Kungliga Baletten har utsett två nya Premiärdansare: Madeline Woo och Kentaro Mitsumori. Utmärkelsen delades ut av Balettchef Nicolas Le Riche och vd Fredrik Lindgren i samband med föreställningen 19 ...

  • Johannes Öhman
    ”Ta fast Johannes Öhman” – encore!
    Likt en byggnadsentreprenör står Johannes Öhman i Dansens hus publikfoajé och berättar om kommande uppgradering av lokalen. ”Och där, och där och där…”, pekar han snabbt ut i olika riktningar inför en...

  • Killdag KSB
    Killdag på Kungliga Svenska balettskolan
    På internationella mansdagen den 19 november ordnade Kungliga Svenska balettskolan en dag för bara killar. Som ett led i rekryteringen av pojkar till skolan så bjöd skolan in ett tjugotal intresserade...

ANNONS

Dansmuseet
Transit

Ur Dansportalens arkiv

ANNONS

Dansmuseet
Nötknäpparen

Redaktion

dansportalen@gmail.com

Annonsera

dansportalen@gmail.com

Grundad 1995. Est. 1995

Powered by

SiteVision

Uppil