Prix de Lausanne 2021 blev en annorlunda tävling

På grund av den pågående pandemin hölls tävlingen i år digitalt. De nio jury medlemmarna som bedömde dansarna var samlade i Lausanne där de såg de tävlandes bidrag på storbildsvideo.

Clairemarie Osta konstnärligt ansvarig klassisk balett Kungliga Svenska Balettskolan och vice president i årets jury berättar om tävlingen.

Dansportalen har också fått en intervju med svenska Samira Bethke som studerar vid konsthögskolan i Oslo. Samira var en av de unga dansare som valts ut för att tävla i årets Prix.

President för årets Jury var Richard Wherlock chef för Ballet Basel, vice president var Clairemarie Osta konstnärligt ansvarig klassisk balett Kungliga Svenska Balettskolan och i juryn satt även Nicolas Le Riche balettchef Kungliga Svenska Baletten.

Den intresserade publiken kunde följa tävlingen i realtid från 1-6 februari på Arte Concert’s channels och på Prix de Lausanne website, där man även nu kan se tävlingen.

Årets vinnare blev António Casalinho från Portugal. En karismatisk uttrycksfull 17-årig dansare med en exeptionellt imponerande stark teknik i både balett och modern dans.

En nyhet detta år var en tävling för unga koreografer.

Samuel Winkler med sin variation “Suppress“, dansad av Gabriel Barbosa och Maya Smallwood med hennes variation “Unravel“, dansad av Ewan Hartman

Till nästa års Prix kommer dessa solon ingå i val av modernt solo för de tävlande.

I ask Clairemarie if the jury met when they selected the candidates and when this was done?
”There was a first video pre-selection as usual in October where a jury met in Lausanne.”

Was it the same videos that we saw in the competition that were sent for the applications?
”The ballet class was the same video but a different jury was watching the applications. After the first selection the classical variations and contemporary solos were recorded with the candidates that were chosen for the competition. The Prix gave some money to help candidates to have a good quality for the videos. The jury selected for the Prix watched them for the first time at the competition.”

What did you think of the level of the candidates this year?
”The level was very high, specially for the boys. Even if every year it's high it was a long time since I saw a dancer like the winner Antonio Casalinho.

In general I wish we could see more than 19th century repertoire in ballet for the dancers to be able to show more artistry. I know that some choreographies are not allowed any more to be performed in a competition (like Balanchine, Lifar, Macmillan...) but some alive choreographers are working with the pure classical vocabulary and it could show a development in that area and not only in the contemporary dance. I am missing the possibility for girls to show richer point shoes technic playing with musicality, epaulements, vocabulary , speed…"

How was it to watch and assess the 78 candidates one by one in class, usually you se them together?
”We did our best! By watching them separately we could have a more individual look.”

What are your thoughts and reflections about this years different Prix due to the pandemic?
”I am very thankful to be able to give the candidates and the audience the opportunity to share a week full of energy and dance. Thanks to the network forum, candidates will meet partner schools and companies.

We missed of course what is usually happening during the week, the possibility for the dancers to develop meeting teachers and coaches.

It was very interesting to talk with the jury members about the evolution and trend in dance in general. So we came back to our different places full of ideas and inspiration that we will share with our different institutions.”

How are you cooping with the dance education at Kungliga Svenska Balettskolan due to the pandemic?
”We are very lucky to be open when most of the dance world is stopped or reduced a lot. However everybody, staff and students are sharing the anxiety of the pandemic situation. We try to keep the focus day by day. A lot of projects are going on even without audience. We have new pieces in the repertoire in both the classical and the modern profile that we will show, hopefully soon! ”

* * *

Samira Bethke är född och uppväxt i Stockholm. I årskurs 4-9 utbildades hon vid Kungliga Svenska Balettskolan. Nu går Samira sitt tredje och sista år på KHiO, konsthögskolan i Oslo. I år var hon en av 82 deltagare som valdes ut av 399 sökande från 43 olika länder för att tävla i Prix de Lausanne.

Dansportalen har fått en intervju med Samira om hennes tankar och reflektioner runt utbildning, årets Prix och om framtiden.

Hur har dina år i Oslo varit och varför valde du att studera vid Konsthögskolan?
”Det var ett otroligt svårt val som stod mellan Kungliga Svenska Balettskolans gymnasieutbildning och en kandidatexamen i klassisk balett vid KHiO.

Jag behövde komma bort från Stockholm för att kunna fokusera bättre på dansen. Hemma var det så många olika saker som tog min uppmärksamhet. Familjen, sång och musikal, jag medverkade i Billy Elliot. Jag kände att ska jag lyckas med dansen behövde jag vara i en ny miljö där jag inte var så splittrad.

Jag har lärt mig otroligt mycket här i Oslo. Kungliga Svenska Balettskolan hade säkert kunnat gett mig annat och mycket kunskap också, men Oslo var rätt val för mig.

Det var jätte jobbigt första året att flytta hemifrån, jag var 16 år då. Men det gjorde att jag fick växa upp och ta mera ansvar, vilket också bidrog till att jag utvecklades och mognade mer i min dans.

Det var roligt att komma till en ny skola och jag fick nya kompisar, även från de andra linjerna. Vi hittade på mycket skoj också utanför skolan.

Jag blev uppflyttad första året till att ta klass med årskurs 2-3. Det födde en del avundsjuka hos de andra tjejerna i årskurs 3, men det blev bra igen med tiden. Mina klasskompisar i årskurs 1 var ett stort stöd.

De två första åren bodde jag i ett elevkollektiv men nu bor jag i en egen lägenhet. Det är jätteskönt. Jag vill ha det på mitt sätt och slipper irritera mig om andra inte städar efter sig.”

Hur många elever är ni och var kommer eleverna ifrån?
”Vi är fyra tjejer och tre killar. Eleverna är från Norge, Sverige och Danmark och eftersom KHiO är partner school i Prix de Lausanne har vi också elever från Kina, Japan och Sydkorea som bjudits in från Prix.

Det jag gillar med KHiO är att lärarna kan vara så personliga med oss elever. Det känns som jag är del av en familj, vår fysioterapeut är som en extramamma. Lärarna ser oss som individer. Man tar in de elever som lärarna tror att de kan arbeta med och utveckla. Alla i min klass är väldigt olika, det tycker jag är inspirerande. I och med att vi är så få kan vi få mycket personlig coaching.”

Hur många timmar dans har ni i veckan och i vilka ämnen?
”Vi har fullt schema med dans ca. 30 timmar i veckan, 3-4 klasser om dagen, vi tränar sex dagar i veckan.

Förutom den dagliga balettklassen har tjejerna också en daglig tåspetsklass vilket gör att vi tjejer får en stark tåteknik. Killarna har en egen extra klass där de fokuserar på specifikt manlig teknik. Förutom balett och pas de deux har vi modernt och jazz. Vi har också haft teater- och mimklasser. Det kommer många gästlärare och undervisar. Schemat ser inte likadant ut varje vecka.

Vi har workshops i intensiva perioder i de olika ämnena. Det bjuds också in mycket gästkoreografer som skapar stycken till våra föreställningar. Nu under pandemin har vi fått anpassa och ändra schemat en del.”

Vad har ni för teoretiska ämnen?
”I vår kandidatexamen ingår engelska, samhällskunskap, filosofi, danshistoria, näringslära och anatomi. Man läser största delen under de första åren för att kunna fokusera mera på dansen det sista året.

Första året jag var i Oslo pluggade jag årskurs 1 svenskt gymnasium på distans, men det blev för tungt. Det fanns inte tid till att fortsätta med det, jag behövde min energi till att fokusera på dansen. Ifall jag vill plugga på en svensk högskola i framtiden behöver jag ändå komplettera med en del ämnen.”

Hur många föreställningar har ni?
”Vi har en föreställning vid jul ”Insyn”. Då visar vi vad vi arbetat med under hösten mest klassarbete, pas de deux och variationer. Alla klasser gör också varsitt modernt nummer.

Ofta kommer det gästkoreografer för att instudera de moderna styckena.

”Insyn” blev av även i år, trots pandemin, med 30 personer i publiken.

På våren har vi en stor föreställning. Årskurs 1 gör alltid ett stycke i koreografi av Bournonville. Årskurs 2 gör ett klasstycke, årskurs 3 gör grand pas de deux. Dessutom väljer lärarna personliga stycken till eleverna. I år ska jag dansa Romeo och Julia i Ashtons koreografi. Det ska bli jätte kul. Ett modernt stycke framförs också alltid och ett stycke av koreografen Forsythe, men det blir tyvärr inte av i år på grund av pandemin.”

Du tävlade i årets Prix de Lausanne men det var inte första gången du tävlade.
”Jag har tävlat i Stora daldansen i Falun två gånger. Första gången var jag 14 år då kom jag trea andra gången var jag 16 år då vann jag tävlingen och fick Nils-Åke Häggboms pris som innebar att jag fick stipendium för att deltaga i tävlingen för unga dansare i Grasse. Där kom jag etta, fick Grasse grand prix och ett erbjudande av Johannes Öhman, som var balettchef i Berlin då, att komma till Berlin och träna med kompaniet i två veckor. Tyvärr blev inte det av då pandemin slog till.

Det var när jag tävlade första gången i Falun som mitt intresse för baletten öppnades på allvar. Jag fick mera coaching och fokus på baletten. Innan dess var jag mer intresserad av modern dans.”

Hur förberedde du dig för Prix de Lausanne?
”I höstas i början av årskurs 3 började jag och min balettlärare Irina Zavialova prata om variationer. Vad jag skulle dansa på ”Insyn” men också vad jag skulle tävla med i Prix om jag blev antagen.

Alla i årskurs 3 på KHiO får ansöka till Prix om de vill. Till ansökan skickar man in video med balettklass arbete och med modern dans.

Jag ville jättegärna jobba på Kitris variation från Don Quixote. Den har jag alltid velat dansa. När jag var 14 år tyckte läraren som coachade mig inför tävlingen i Falun att jag var för ung för den, men nu var det dags kände jag. Det innebar att jag kunde jobba på den variationen fram till julföreställningen och fortsätta jobba vidare fram till Prix i februari. Som modernt solo valde jag i samråd med lärarna att tävla med ”Bow” av Goyo Montero.

Sedan blev ju Prix inställt på grund av pandemin så planerna blev helt ändrade. Prix skulle hållas helt och hållet digitalt, deadline för videobidragen var senast 15 januari.

För min del behövde vi få allt klart och skickat till Prix innan jul då skolan stängde. Jag behövde vila och bestämde mig för att fira jul i Stockholm med min familj. Det innebar att jag skulle sitta i karantän när jag kom tillbaka till Norge, vilket medförde att jag skulle ha allt för kort tid på mig innan deadline.

Jag tyckte det var orättvist att man inte fick skicka in en ny video med klassarbete för bedömning. Det som bedömdes var det som skickades in till ansökningen i september. Mina lärare och jag själv tycker att jag har utvecklats mycket sedan dess.

Hade Prix varit som vanligt hade man fått visa vad man gick för i februari. Dessutom hade man fått träffa alla andra deltagare, nya lärare och coacher. Men jag är jätteglad att tävlingen blev av överhuvdtaget och tacksam för att jag fått möjligheten att deltaga. Jag har lärt mig massor under arbetets gång.”

Vad har du för planer och förhoppningar inför framtiden?
”Jag söker jobb nu, vilket är svårt med Pandemin. Jag ska göra audition till Oslo Operans kompani och ungdomskompani. Vi som går på KHiO är alla välkomna att göra audition där.

Jag tror att det kommer att bli svårt för min del då de har en gräns på att tjejerna ska vara en och sextiofem, jag är för kort.

Genom Prix har jag fått ett erbjudande från Tulsa Ballet i USA.

Jag skulle jättegärna vilja komma till Operan i Stockholm. Jag vill komma till ett kompani med både klassisk och modern repertoar. Jag känner att jag vill börja jobba professionellt nu, att jag är klar för den utmaningen. Det ska bli spännande.”

Margareta Lidström
Stockholm