Malin Thoors: dansare, koreolog och balettmästare med bred internationell erfarenhet

STOCKHOLM: Malin Thoors ska under skolåret 2019-20 instuderar baletten ”Serenade” på Kungliga Svenska Balettskolan inför vårens föreställningar 13-14 mars på Riddarfjärdsteatern.

Ett verk skapat av den världsberömda koreografen George Balanchine. Malin är en av de repetitörer i världen som är certifierad att iscensätta Balanchines verk.

Malin utbildades vid Kungliga Operans Balettelevskola och blev efter det anställd först som betald elev och sedan som dansare i Kungliga Baletten mellan åren 1977-1984.

Varför avslutade du din danskarriär på Operan så tidigt?
Jag tog tjänstledigt spelåret 1982-83 och åkte till London för att påbörja en utbildning till koreolog i Benesh Notation vid Benesh Institute of Choreology under Monica Parkers ledning.

Hon var tidigare dansare vid Royal Ballet och gjorde betydande insatser vid grundandet av institutet. Jag tog ledigt med tanke på framtiden då en dansares karriär är kort. Jag ville ha en utbildning att falla tillbaka på när karriären var över.

Under min tid i balettelevskolan hade vi kurser med Agneta Stjernlöv – koreolog och repetitör vid Kungliga Baletten Hon såg att jag hade fallenhet för notation och uppmuntrade mig, på det sättet väcktes mitt intresse.

Jag tog ytterligare tjänstledigt för att slutföra min utbildning vid Benech Institute till Holder of Benesh Movement Notation Advanced Theory and Teacher's Diploma AIChor 1985.

Efter det ordnade institutet praktik för mig med Royal Ballet och Royal Opera Ballet då de tyckte att det gick bra för mig.

Det ledde till att jag blev erbjuden en anställning på Royal Ballet – som jag inte fick då Sverige inte var med i EU. Så i slutänden bestämdes det att jobbet skulle gå till en britt. Jag fortsatte ändå med enstaka lärorika projekt med Royal Ballet fram till 1986. Bland annat fick jag redan då i uppdrag att repetera Anthony Dowell, Lesley Collier och andra skickliga dansare.

Efter det kom jag hem och fick ett erbjudande om jobb som koreolog på Kungliga Operan men jag kände att jag ville pröva mina vingar mera och lära mig skriva bättre och snabbare innan jag var beredd att ta en heltidsanställning där.

Hur skulle du beskriva Benech Notation för någon som inte vet någonting om det?
Man skriver på partitur på fem notlinjer. På så sätt kan man läsa ut var rörelserna ska utföras i förhållande till musiken.

Man skriver in tecken som man kan tycka ser ut som små streckgubbar. Armar och ben är inte inritade men armbågar och knän är med.

Det är olika tecken för olika kroppsdelar, för olika plan i förhållande till kroppen och för olika riktningar.

Det är väldigt detaljerat och även visuellt med rörelselinjer som visar hur händer och fötter rör sig inom koreografin.

Det är också mycket konstnärliga kvaliteter och uttryck som bör ingå i notationen. Utifrån notationen ska man kunna lära ut koreografin och instudera en balett, både tekniskt och konstnärligt.

Ärligt talat så använder jag själv mycket video-material. Helst så nära inpå tiden som möjligt från då koreografen själv gjorde sina senaste modifikationer.

Du övade upp din notation under tre år i England vad hände sedan?
Då blev jag erbjuden jobb i Amsterdam med Dutch National Ballet och på Parisoperan. Jag valde Amsterdam för jag tyckte att det var intressantare.

Jag skulle få arbeta med ett Balanchine program tillsammans med gästrepetitörer från New York. Reuven Voremberg som var balettmästare och chef för den konstnärliga personalen hade fått tips om mig via institutet.

På den tiden var Balanchines baletter en stor del av Dutch National Ballets repertoar. Jag hade själv dansat en del Balanchine verk under min tid på Kungliga Operan vilket jag uppskattade mycket.

Hur blir man certifierad repetitör av ”Balanchine Trust” – de som äger rättigheterna till Balanchines baletter?
Under min tid med Dutch National Ballet arbetade jag med många av de dansare som hade arbetat med Balanchine i New York City Ballet när han skapade sina verk. Karin von Aroldingen, Patricia Neary, Bart Cook och Sean Lavery för att nämna några.

De kom till Amsterdam för att instudera Balanchines baletter. De såg att jag var lämpad för att repetera hans verk och på så sätt blev jag certifierad.

Under de femton år jag arbetade och lärde mig baletterna i Amsterdam fick jag ledigt för att resa och instudera Balanchines verk i flera internationella kompanier. Först tillsammans med Karin von Aroldingen och senare på egen hand.

Det var guld värt för mig att få den erfarenheten också blev jag uppmärksam på hur bra jag hade det hemma i Amsterdam. Jag trivdes väldigt bra där och hade ett rikt socialt liv. Det var roligt samtidigt som det var mycket arbete.

Du har inte bara instuderat och repeterat klassiska baletter även om det har varit mycket Balanchine och Frederick Ashton. Du har också arbetat med moderna verk bland annat av Martha Graham. Hur kommer det sig?
När jag kom till Dutch National Ballet hade de många nutida verk som jag repeterade. Verk av de stora holländska koreograferna Hans van Manen, Rudi van Dantzig och Toer van Schayk.

När Wayne Eagling tog över chefskapet efter Rudy van Dantzig utökade han repertoaren med verk av Martha Graham som passade klassiska dansare. Det var tack vare att vi även studerade Graham-teknik under utbildningen på Kungliga Operans Balettelevskola som jag kände att jag kunde ge mig i kast med att repetera och instudera dessa baletter vid Dutch National Ballet.

Vilka erfarenheter tog du med dig från tiden i Holland?
Det var ju en oerhört lärorik tid jag lärde mig otroligt mycket. För det var det första kompani jag arbetade i som koreolog och repetitör. Det hände så mycket, det var så många intressanta danskonstnärer som kom dit och det var mycket hög kvalitet på dansarna.

Några av de verk som iscensattes var baletter av Frederick Ashton. Från Royal Ballet kom dansarna och repetitörerna Michael Somes och hans fru Wendy Ellis Somes och satte upp dessa verk.

Wayne Eagling fanns ju även på plats med all sin kunskap. Jag jobbade tillsammans med dem, det var så jag kom i kontakt med och lärde mig Ashtons baletter. Senare blev jag tillfrågad att instudera hans verk.

Under min tid i Stockholm hade jag dansat i Ashtons balett La fille mal gardée.
Ett verk som jag senare instuderade vid flera internationella kompanier.

Sedan kom du till Parisoperan?
Jag hade varit i Paris och instuderat baletter av Balanchine tillsammans med Karin von Aroldingen och Sarah Leland, dansare och balettmästare vid New York City Ballet. Baletten Jewels skulle sättas upp och jag blev tillfrågad att medverka i arbetet med instuderingen.

Vid ett senare tillfälle då jag återvände till Parisoperan så frågade dåvarande balettchef Brigitte Lefèvre om jag skulle vara intresserad av en anställning som balettmästare. Jag tackade ja och blev kvar på Parisoperan i elva år, 2003-2014.

Det blev inget koreolog arbete under den här tiden eftersom jag var anställd som balettmästare. Jag hade inget krav på mig att skriva ner baletterna. Det jag hann skriva var för min egen skull som stöd för minnet, tillräckligt så att jag själv skulle kunna instudera verken igen.

På vilket sätt skilde sig kompanierna och dansarna?
I innehållet av repertoaren naturligtvis. I Paris dansades mycket av Rudolf Nurejevs verk som han skapat under sin tid som balettchef där.

Det är svårt att jämföra dansarna. I Paris kommer de flesta dansarna från den egna balettskolan medan i Amsterdam kommer dansarna från hela världen. Tar man Balanchines baletter som exempel så blir de annorlunda dansade beroende på vilken skolning dansarna har. Vilket inte betyder att det blir bättre eller sämre.

Det är inte meningen att alla ska efterlikna New York City Ballet där Balanchine skapade sina verk.

Under den korta tid dansarna har på sig under instuderingsarbetet är det viktiga att de kan tillgodogöra sig vissa element av stilen, kan förknippa dansen till musiken och att de rör på sig med mycket energi över scenen.

Trivdes du lika bra i Paris som i Amsterdam?
Jag tyckte det var fantastiska år. Mycket av repertoaren var ny för mig vilket var en berikande och intressant utmaning. Jag repeterade både klassiska och moderna verk.
Den första moderna verket jag arbetade med var en kreation Genus som skapades för dansarna av koreografen Wayne McGregor. Jag satte upp och repeterade mycket Balanchine baletter också.

Allting var så mycket större i Paris. Man jobbade i två operahus ”Palais Garnier” och ”Opéra de Bastille”. Kompaniet var mycket större med 154 dansare mot hälften i Amsterdam.

Jag tyckte det var mycket givande att få arbeta med unga förmågor som var på väg upp. Att få coacha, bygga deras självförtroende och se hur de växte.

Balanchines balett ”Serenade” har du tidigare instuderat med Finska Nationalbaletten, MaggioDansa i Florens och på Parisoperan. I perioder under skolåret 2019-20 instuderar du Serenade vid Kungliga Svenska Balettskolan vad kan du säga om det?

Jag är här tre veckor nu under hösten och tre veckor innan premiär i vår. Nu har jag jobbat i två och en halv vecka.

Det jag koncentrerar mig på är att eleverna kommer in i stilen och vad verket kommer att betyda för dem i deras utveckling. Det är viktigt att de dansar med hänförelse och rör på sig, även över en mindre scen som deras egen på Riddarfjärdsteatern.

Eftersom eleverna även har sina teoristudier att sköta så har vi tid halva dagar för repetitioner. Det är ingen idé att stressa och få ihop hela verket nu. Samtidigt är det viktigt att de under den tid vi har får känna på hur man arbetar på ett professionellt sätt.

Det är ett krävande verk, en utmaning för de fyra olika årskurser jag jobbar med – flickor och pojkar i årskurs 9 och gymnasiet 1-3 på den klassiska linjen. Från vad jag ser tycker jag att de har potential att klara av uppgiften. De är motiverade och arbetar hårt.

Sedan 2014 frilansar Malin och åker över hela världen och instuderar baletter.
Innan vi avslutar frågar jag henne vilka projekt hon har den närmaste framtiden.
Nästa jobb är ett stort verk Beethovens 7th Symphony av Toer van Schyke med Royal Winnipeg Ballet i Kanada.

Men först och främst ska Jag hitta ett nytt hem. Jag bodde i Sverige 2015-2018. Under den tiden reste jag mycket och jobbade mycket i USA. Det var trevligt att bo i Sverige igen men kanske var det för tidigt att flytta hem.

Jag tyckte det var svårt med mörkret och snön så jag flyttade tillbaka till Paris temporärt. Det jag tänker mig nu är att flytta från storstaden till södra Europa någonstans där det finns sol och friska vindar från havet.

Margareta Lidström
13 dec 2019