Dansglädje, drömmar och disciplin

GÖTEBORG: Svenska Balettskolan i Göteborg fyller i år 70 år. Dansportalen har träffat Svenska Balettskolans konstnärlige ledare Sebastian Michanek och pratat om skolan, hans egna dansdrömmar och hur Sebastian vill utveckla Svenska Balettskolan in på 20-talet.

Skolan har också publicerat en bok: Dansglädje, drömmar och disciplin.

Du har ju själv varit elev på skolan, hur var ditt första möte med skolan när du började?
Mitt första möte var det där provet man skulle göra. Jag åtta år, för på den tiden började man när man gick i trean och man gick på kvällar på Stora Teaterns balettelevskola.

Jag hade ingen aning vad det var jag gav mig in på, men det var någonting med den där gamla salen med gamla balkonger. Vi fick ett kuvert och utan att egentligen veta vad det var, så var det bara häftigt att bli antagen till någonting.

Och någonting som jag aldrig hade hört talas om förut.

Jag hade prövat alla möjliga sporter, ishockey och tennis och jag tyckte inte att det var kul och så blev jag ivägsläpad av min mamma. Det var min mamma som hade läst en annons i GP och tyckte att jag i alla fall kunde testa. Så sa vi alltid hemma, vi skulle testa allt innan vi sa nej.

Jag gjorde det och det var något speciellt att bara komma in i lokalerna som jag inte kunde förstå… Jag tyckte redan då att det var magiskt. Även om det bara var en danssal.

Året därpå startade Svenska Balettskolan och vi fick göra ett prov till efter ett par månader. Vi var den första klassen och det var ju jättespännande. Vi hade inte ens skolbänkar när vi kom dit utan vi satt på golvet. Inga danslokaler, utan vi var på kulturhuset i 6 månader.

Vad är du mest stolt över när det gäller den här 70-åringen?
Jag tror att jag är mest stolt över att när vi skulle gå igång och förbereda inför vårt 70-års jubileumsår, ville vi få tag i alla gamla elever och gärna alla elever som har gjort karriär inom dansen. Några har vi koll på, men många har man inte koll på och jag är väldigt stolt över att den listan är så enormt lång med elever som sedan lyckades med dansen som yrke.

70 år är ju lång tid, men under de senaste 25 åren är det många som faktiskt fortfarande är ute och jobbar. Jag blev inte överraskad, men väldigt stolt över att vi var så många elever som har fått göra karriär.

Och så har vi alla de elever som inte har gjort någon karriär inom dansen, men det är roligt att se hur succéfulla de är inom andra yrken.

Du blev sedan konstnärlig ledare i december 2016 vad tänkte du då? Vilka var dina ambitioner när du fick det här jobbet?
Jag kom nog med väldigt tydliga ambitioner. För mig var det viktigt att skolan sattes på kartan, att vi fick fler elever, fler barn i regionen som tog den här möjligheten att vilja dansa på den här skolan och att det sättet vi undervisar på var ett modernt och sunt sätt.

Att den psykiska hälsan skulle vara i fokus och att den progression som är i dansen stämmer överens med åldern du är i så att man inte går för snabbt fram eller för långsamt.

Privata skolor har en tendens att gå alldeles för snabbt fram och du skadar dina fötter och du skadar faktiskt dina möjligheter att bli dansare längre fram. Det gäller att göra saker i rätt ordning.

Vad befarade du mest när du tillsattes, vilken var din största utmaning?
Den största utmaningen var stämningen på skolan. Även om skolan under många år har hjälpt väldigt många barn att lyckas, så tror jag inte att det alltid har varit lätt, med många täta rektorsbyten de senaste åren. Att hitta stabilitet och en trygg och magisk känsla som jag hade när jag började på skolan själv.

Ska man gå i en skola och satsa så mycket som de här eleverna gör och klara av den utmaning som det är att gå i den här skolan, till sent på kvällarna, sex dagar i veckan. Utsättas för stress i auditionsituationer, allt det där ska man klara av det då måste man ju trivas.

Till vem är då boken. Dansgläje, drömmar och disciplin tillägnad?
På ett sätt så är den tillägnad Göteborg. För jag tycker att boken visar det vi vill visa, att skolan har en lång historia, den har en dignitet och att det är en självklar utbildning i Göteborg. I 70 år har skolan funnits där.

Alltid hjälpt unga som bor i den här delen av Sverige och inte i huvudstaden, att kunna lyckas inom konstformen dans. Även om vi är en ”särutbildning” inom grundskolan så är vi egentligen en stabil utbildning som alltid har funnit och alltid ska finnas. Så på det sättet är målgruppen Göteborg.

Lis Hellström Sveningson är redaktör för boken, men vad har din uppgift varit?
Jag kontaktade Lis, för jag har ju aldrig skrivit böcker förut och hon är ju den som jag vet kan mest om dans på västkusten. Och det visade sig att hon själv en gång i tiden sökte till elevskolan själv och har ju också jobbat och haft undervisning på skolan i danshistoria och hon är väldigt kunnig, så det var självklart att fråga henne.

Lis har gjort ett jättejobb tillsammans med oss på skolan. Vissa bilder har vi haft i vårt arkiv och vissa bilder finns i stadsarkivet. Storans fotograf, Ingmar Jernberg har varit nere i sin källare och tagit fram negativ och hittat de bilder vi ville ha med i boken för att visa hela bredden.

Dansglädje, vad är det för dig?
Dansglädje för mig, det är det obeskrivliga. För mig så symboliserar det att när du dansar och står på scen så har du den där känslan som är svår att förklara, men den bär en. Då spelar det ingen roll hur mycket arbete som ligger bakom, bara det att få njuta av den känslan, det är obeskrivligt. För mig är det dansglädje, att känna den känslan.

Och dansdrömmar?
Jo, men vår utbildning handlar ju om drömmar. Skolan finns för att kunna förverkliga barns drömmar. Drömmar som de kanske inte visste att de hade, drömmar de fick eller kommer att få. Det finns ju en dröm där, den är olika för varje individ, men den drömmen man har det är ju den som utvecklar dig och tar dig framåt. Det är därför vi gör det här.

Disciplinen, vad står den för?
Det är faktiskt någonting som alla vittnar om. Det som man har tagit med från utbildningen det är ju glädje, hur man kunde förverkliga och hitta sina drömmar, men det är ju hur man lär sig disciplin. Man får ju lära sig det väldigt tidigt som danselev. Det är ett laddat ord, disciplin, så vi diskuterade om vi skulle ha det ordet eller inte, men det var det ordet som samtliga som har gått utbildningen använde.

Även om det är laddat så är det disciplin som vi känner vi som har gått igenom utbildningen och kommit ut på andra sidan. Vi känner faktiskt det som något positivt att vi har med oss en disciplin. Alicia Vikander skriver så fint i sin text som finns tryckt i boken, att hon har ju inte gått någon teaterhögskola, utan dansutbildningen här var hennes grund och hon har med sig den disciplinen och använder den nu som skådespelare.

Om vi blickar framåt, hur kommer skolan att fira sin 100-årsdag?
På galan i december så berättade Johan Holmberg, Svenska Balettskolans rektor, i sitt tal vilka framtidsplaner vi har. Dels så vill vi nu bli en hel utbildning, med även en gymnasieutbildning, helst inte så långt fram som om 30 år! Man ska inte behöva flytta hemifrån vid 15 års ålder. Det är något år för tidigt, det är det för de allra flesta. Just nu har du inget val.

Första gymnasieåret – finns endast på Kungliga Svenska Balettskolan i Stockholm – är kämpigt för många.

Det är minst ett år för tidigt. Våra elever har disciplinen med sig, så en del klarar det, men det är inte det bästa ur barnperspektiv.

Att få en helhetsutbildning här skulle inspirera våra grundskoleelever. En annan önskan är bättre och ändamålsenliga lokaler, gärna med en centralare placering.

Det absolut viktigaste är att barn och unga i den här regionen får möjlighet att förverkliga sina drömmar inom dans. Jag tycker att det är så otroligt viktigt. Går man på den här skolan så ska man känna att man lever en dröm hela skolan igenom. Man ska slita och arbeta, men man ska känna det.

Den här skolan har alltid varit elevernas skola. Jag kände det redan som elev att jag kunde ha elevinflytande, jag kunde vara med och påverka hur skolan skulle vara, vad vi gjorde på skolan, att jag kan göra skolan till ”min”.

Till sist hoppas Sebastian Michanek på att få göra en favorit i repris i år; att det ska bli slutsålt även på årets uppsättning av Nötknäpparen!

Thérèse Eng
1 dec 2019